Era erfarenheter av socialtjänsten?

Har sett en handläggare som skrev helt fel saker i protokollet (dvs hon hade hört fel, inte lyssnat tillräckligt noga så det blev rätt knasigt i anteckningarna), denna blev veckan efter sjukskriven så uppenbarligen inte helt med på banan.  

Har fått bra bemötande då barnens skola anmälde, trots att de tom skrev i anmälan att de iNTE hade någon oro för oss som föräldrar men ändå ville vara på den säkra sidan (men uppenbarligen anmälde de ändå), handläggaren blev något konfunderad och lade ner det hela. 

En som jag känner, vars ex-fru tyvärr är sjuk med vanföreställningar, har fått genomlida flera olika utredningar pga att att det gjorts anmälningar mot henne, men eftersom de haft gemensam vårdnad har han blivit indragen varje gång också. Nu har han tack och lov ensam vårdnad, men inte pga Soc, utan pga att han tog steget att kontakta advokat. Tyvärr har Soc så lite att säga till om och de verkar ofta formulera anteckningarna så att det ska låta som att de gjort det de ska, medan de som suttit med på mötet anser att viktiga saker inte togs med i protokollet.

Jag har läst flera olika protokoll ur olika utredningar och blir lite mörkrädd hur dåligt vissa handläggare skriver. Man förväntar sig att det ska vara korrekta meningar och  rätt information men ibland har det varit rätt undermåligt. De har en mall de ska följa men när det kommer upp saker som inte riktigt passar in i mallen verkar de hoppa över det (åtminstone lit mindre erfarna handläggare) De verkar ständigt oroade över att själva pekas ut som att de gjort fel. 

Ja det spelar stor roll, främst hur erfaren handläggaren är och hur mycket "drag" det är i personen. En del handläggare sitter och jobbar stenhårt på att verka neutrala och bara notera vad som sägs, med andra faktiskt vågar ha förslag eller ställa lite tuffare frågor när tex en förälder uppenbart sitter och ljuger om den andra föräldern. Det är den sista sorten som vi behöver! 

I fallet med vanföreställningar som jag nämnde tidigare i tråden, har det varit flera utredningar och bara i den sista var det en mer rejäl handläggare som faktiskt satte lite hårt mot hårt och ställde krav på den sjuka föräldern (som vägrat ta emot den hjälp som finns).
Den första utredningen ( då var förstås allt nytt för Soc med, denna person var inte känt sedan tidigare) men då "följde de mallen" som handläggaren käckt förklarade. Bara det att allvarlig psykiskt sjukdom inte riktigt platsade i mallen. Man försökte föra ett normalt samtal med personen men det går ju inte när man sitter med en person som tror att den är styrd telepatiskt av en yttre kraft via sitt internet! De bad inte ens om läkarintyg trots att den andra föräldern talade om att det fanns diagnos satt. (i utredning nr 2 tog de in sjukintyg efter tjat) , att då sitta och fråga om barnen får mat och har rena kläder - det blir bara alldeles för dumt, men handläggaren hade uppenbarligen inte redskap för hur hon skulle hantera detta. Sånt här hoppas jag man får internutbildning för.