Vi som börjat med fertilitetsutredning

Hej!

Jag hoppar gärna in här, har 2 barn sen tidigare förhållande och min nuvarande man 1 sen tidigare

Och nu har vi försökt att få en gemensam som har slutat i 2 missfall och ett utomkved i april som resulterade i akut op och de tog bort min högra äggledare, vi kontaktade då ivf och fick komma dit, på samtal, lämna blod undersökning på mig jätte bra ägg reserv

Fick komma dit idag för spolning livmoder såg jätte fin ut men min vänstra och ända äggledare var det stopp i :(

Nu då?

Vår ordinarie läkare har gått på semester så nästa besök blir i slutet på aug de läkaren idag sa var att det betyder inte att det e stopp utan hon ville att vi skulle fortsätta försöka själva till aug men de kunde vara stopp och då blir det ivf

Känner mig helt tom och ledsen nu!

Vågar jag försöka själv tänk om det blir utomkved igen?

Det är nämligen 25% chans till det

Och eftersom det nu var stopp så måste ju chansen vara större?

Försök prata med läkarna om att du vill ta bort din sista äggledare också eftersom det är stopp i den och att ni sen direkt får en remiss till ivf. Jag skulle inte våga chansa i ett sånt läge du har nu.

Tack :)

Är skönt att ha tagit steget som sagt, känns som att man åtminstone tar lite kontroll över en i övrigt ganska okontrollerbar process!

Vi har sökt privat, mycket för att jag inte varit så nöjd med bemötandet inom landstinget hittills. Enligt läkarna där har vi bara haft otur (två missfall och ett sent avbrytande i v 18 pga kromosomfel inom 12 månaders tid), och rent krasst behöver jag få ett missfall till för att kunna få hjälp. Bäst att ta tag i saken själv alltså! :)

Ursäkta min okunskap, men ruvardag är vad man kallar det efter insättning av befruktat ägg?

Så spännande, fantastiskt vilken hjälp man kan få egentligen!

Du skulle testa dig snart?

Olika gyn verkar se väldigt olika på det där med spolning, om det är onödigt eller tillför något...

Jag fick spola som ett sista steg efter att alla prover på oss båda varit bra. Det var inget fel där heller, så vi skulle få försöka ett år till innan IVF blev aktuellt. Var så sjukt deppig för att få fortsätta leva i limbo och bara hoppas. Två veckor efter spolningen testade jag positivt Vecka 16 nu och begriper det fortfarande inte. 

Klart det kan vara slumpen men enligt gyn inte helt ovanligt. Har hört fler såna historier som min (är själv barnmorska) så jag skulle propsa på att få spola. Finns ju inget att förlora!

Hej!

Hade vårt första möte för barnlöshet i veckan. Jag är 26 år och min sambo är 29 år. Vi har haft oskyddat sex ett år och jag orkar inte längre gå dag ut och dag in att fundera på vad som är fel. Det tar över hela mitt liv. Barn eller möjligheten till att få barn är allt jag tänker på hela tiden.

Vi bor i Amsterdam så måste göra hela det här kalaset i Holland vilket gör mig lite rädd. Har liksom ingen aning hur det går till här eller hur dyrt det är. Är cirka 3 mån väntan på utredning vilket känns rätt skönt så kan jag smälta allt under sommaren. Första steget är att min sambo ska göra spermaprov och jag har lämnat blodprov för klamydia-antikroppar samt ska göra en gyn undersökning. Efter det får man tid för den mer omfattande undersökningen. 

Tycker egentligen att allt det här suger så mycket men nu har jag bestämt mig att det är bättre att bita i det sura äpplet nu (min sambo är fortf rätt chill, men min ångest o oro är enorm.) Och om vi måste göra ivf i framtiden är det bättre att börja nu när jag är 26 och inte om några år.

Hej!

Är den här tråden fortfarande aktiv? Jag och min sambo påbörjade utredning nu i september. Har försökt bli gravid i drygt ett år. Sitter här och är helt knäckt nu då jag känner att mensen är på gång, hade hoppats på att bli gravid så vi slapp gå vidare i utredningen. Vi ska på återbesök i oktober och innan det ska jag och sambon ha tagit blodprover/spermaprov som ska analyseras. Jag känner att tankarna på att bli gravid håller på att ta över. Vill inte träffa gravida kompisar eller kompisar som har barn, jag kan inte fokusera på jobbet, jag vill helst bara vara hemma och googla på symtom eller läsa massa trådar på fl. Tror jag håller på att bli knäpp... :(

hej! 

Bra tråd, hoppas den inte dör ut! Vi påbörjade vår utredning igår, med prover. Det kändes lite hastigt, för ingen pratade med oss utan det var bara provtagning, snabbt in och ut. Jag hade så många frågor som jag ville ställa men jag antar att jag får ta dem om två veckor när vi ska komma tillbaka på läkarbesök och undersökning med mera. Hur går det för er som inte skrivit på ett tag? 

Jojohanna, jag känner precis som du, det är det enda jag tänker på! Har svårt att fokusera på annat. Och den där känslan när mensen är på gång är den värsta :( Jag är på slutet av min nu, men var också helt sänkt för några dagar sen. Skickar lite pepp! <3 

Så g

Så gick det inte till för oss. Vi fick först komma på hälsosamtal samt vägas och ta blodvärde. Sedan hade sjuksköterskan bokat in en ny länartid ca en månad efter första besöket och under den tiden fick vi remiss till vårdcentral för att ta blodprov och spermaprov. Nästa besök i oktober blir vul samt genomgång av proverna. Antar att förfarandet är lite olika var man bor men tycker att vi fick jättebra info vid första besöket. Förstår att det kändes hastigt för dig men samtidigt skulle jag tycka det var skönt att de tog så många prover och gjorde så mycket som möjligt snabbt. Du får svar på dina frågor när du träffar läkaren :)

Undrar också hur det går för er andra?

Skönt att man inte är ensam, då får vi försöka stötta varandra :)

Hej!

Vad bra det kändes när jag hittade den här tråden, skönt att det finns någon som vet vad man går igenom och att vi kan peppa varandra!

Jag och min sambo var på vårt första utredningsmöte i förra veckan. Vi har försökt bli gravida i drygt ett år och det börjar kännas rätt så påfrestande att inget händer men vi försöker tänka positivt.

Kliniken skickade med remisser för blodprover och spermaprov och jag sitter här och väntar på att mensen ska komma så att jag kan boka in tid för proverna. Jag hade också hoppats på att mensen inte skulle dyka upp så att vi slapp hela proceduren med utredning, men det känns som att den kommer när som helst nu. I oktober ska vi tillbaka igen för att få svar på proverna och göra en undersökning av mig med vul och spolning av äggledarna. Trots att det känns jobbigt är jag glad att möjligheten till utredning finns och jag hoppas att vi snart har fler svar än frågor!

[quote=79068646][quote-nick]Jojohanna90 skrev 2018-09-19 09:59:40 följande:[/quote-nick]Hej!

Är den här tråden fortfarande aktiv? Jag och min sambo påbörjade utredning nu i september. Har försökt bli gravid i drygt ett år. Sitter här och är helt knäckt nu då jag känner att mensen är på gång, hade hoppats på att bli gravid så vi slapp gå vidare i utredningen. Vi ska på återbesök i oktober och innan det ska jag och sambon ha tagit blodprover/spermaprov som ska analyseras. Jag känner att tankarna på att bli gravid håller på att ta över. Vill inte träffa gravida kompisar eller kompisar som har barn, jag kan inte fokusera på jobbet, jag vill helst bara vara hemma och googla på symtom eller läsa massa trådar på fl. Tror jag håller på att bli knäpp... :([/

Heeej! Hur går det för er? Jag ringde och bokade tid idag till en utredning!! Känns så himla skönt att va ett steg på vägen !

Vi Hr haft oskyddat sex i 2 år och jag går sönder snart....