Jag vet inte vart jag ska lägga detta. Men ja ja.
Jag vet att man inte ska bli svartsjuk eller avundsjuk på att andra blir gravida bara hucks flux. Jag vet att det inte är mitt barn någon annan men för mig känns det som det. Och jag vet många måste kämpa om det är p.g.a vikt som i vårt fall. Eller att ni måste kanske gå på någon medicin eller via ivf. I många år innan det blir något. Va jag säger är att jag önska alla som kämpar med att få barn. Att det va lätt som en plätt.
Det är svårt... nu har vi inte viktproblem utan både manlig faktor och kvinnlig faktor och försökt bli gravida i snart sex år. Man blir så frustrerad när folk som varit tillsammans i två månader blir gravida eller när en tjej som har drogproblem blir det... så står man själv med allt ordnat och förberett och blir inte gravid. Går igenom alla tuffa behandlingar och alla hormoner och kompisarna bara sprutar ur sig barn. Det ÄR tufft. Jag har dock hela tiden tvingat mig till att vägra låta det påverka min relation med mina vänner... de lider ju med mig, men kan inte direkt hjälpa mer än att stötta mentalt. Men jag behöver dom... Jag vill inte sitta ensam i allt detta.
För rätt som det är så kommer den dagen där jag är nu.... efter tre ivf och noll resultat - och läkarna menar på att det är ingen idé att fortsätta om vi inte vill ha donerade ägg och kanske även spermier. Vi har precis valt att ge upp. Jag är 32 och kommer aldrig bli mamma. Det är jättetufft. Men jag är så glad nu att alla mina fina vänner finns kvar och jag finner faktiskt glädje i att träffa deras barn också. Jag har iaf träffat mannen i mitt liv och ser fram emot att resa, köpa hus, bli gamla tillsammans och allt sådant. Jag försöker tänka att mitt liv faktiskt inte är över, jag vägrar sluta leva!
Det är helt ok att må dåligt, jag försöker inte förminska någon. Menar bara att det går att komma vidare, även om man förblir barnlös... Jag har hittat frid i alla fall och ser fram emot resten av mitt liv. Jag håller dock alla tummar och tår för att ni blir gravida <3
Tog ett test som va negativt som vanligt. Suck då kommer mensen imorgon eller på måndag.
Det är svårt... nu har vi inte viktproblem utan både manlig faktor och kvinnlig faktor och försökt bli gravida i snart sex år. Man blir så frustrerad när folk som varit tillsammans i två månader blir gravida eller när en tjej som har drogproblem blir det... så står man själv med allt ordnat och förberett och blir inte gravid. Går igenom alla tuffa behandlingar och alla hormoner och kompisarna bara sprutar ur sig barn. Det ÄR tufft. Jag har dock hela tiden tvingat mig till att vägra låta det påverka min relation med mina vänner... de lider ju med mig, men kan inte direkt hjälpa mer än att stötta mentalt. Men jag behöver dom... Jag vill inte sitta ensam i allt detta.
För rätt som det är så kommer den dagen där jag är nu.... efter tre ivf och noll resultat - och läkarna menar på att det är ingen idé att fortsätta om vi inte vill ha donerade ägg och kanske även spermier. Vi har precis valt att ge upp. Jag är 32 och kommer aldrig bli mamma. Det är jättetufft. Men jag är så glad nu att alla mina fina vänner finns kvar och jag finner faktiskt glädje i att träffa deras barn också. Jag har iaf träffat mannen i mitt liv och ser fram emot att resa, köpa hus, bli gamla tillsammans och allt sådant. Jag försöker tänka att mitt liv faktiskt inte är över, jag vägrar sluta leva!
Det är helt ok att må dåligt, jag försöker inte förminska någon. Menar bara att det går att komma vidare, även om man förblir barnlös... Jag har hittat frid i alla fall och ser fram emot resten av mitt liv. Jag håller dock alla tummar och tår för att ni blir gravida <3
Jag skiter i medicinen nu jag orkar inte. Den hjälper väll visserligen men jag blir ju inte gravid. Så får se när eller ens om jag vill börja med medicinen igen.
Jag skiter i medicinen nu jag orkar inte. Den hjälper väll visserligen men jag blir ju inte gravid. Så får se när eller ens om jag vill börja med medicinen igen.
Ja enligt blodprov så har jag ägglossning. Jag tar letrozol
Ja enligt blodprov så har jag ägglossning. Jag tar letrozol
Vi fick vänta i 8 år på vår älskade dotter, vi kunde inte bli gravida själva trots egen ägglossning och inget fel hittades på någon av oss.
Hjälp fick vi inte innan jag hade gått ner i vikt därför den långa väntan.
Jag lyckades gå ner i vikt och efter IVF nr2 kom då dottern!
Vi fick senare även en son, även han assisterat.
Det jag vill säga att ge inte upp, fortsätt gå ner så att ni får hjälp och har chans att bli föräldrar.
Det är inte lätt!
Jag ville inte heller umgås med folk som hade lätt för att bli med barn.
Men ge inte upp, kämpa vidare!
Ge inte upp. Så länge du har ägglossning och det inte är några konstigheter med spermierna så har du förmodligen goda chanser om inte läkarna har sagt något annat. Jag vet hur jobbigt det är, kämpar själv varje månad.
Vi fick vänta i 8 år på vår älskade dotter, vi kunde inte bli gravida själva trots egen ägglossning och inget fel hittades på någon av oss.
Hjälp fick vi inte innan jag hade gått ner i vikt därför den långa väntan.
Jag lyckades gå ner i vikt och efter IVF nr2 kom då dottern!
Vi fick senare även en son, även han assisterat.
Det jag vill säga att ge inte upp, fortsätt gå ner så att ni får hjälp och har chans att bli föräldrar.
Det är inte lätt!
Jag ville inte heller umgås med folk som hade lätt för att bli med barn.
Men ge inte upp, kämpa vidare!