Vuxen bonusdotter

Ja, det är väl egentligen där problemen uppstår. Allt som rör hans dotter har hela tiden varit känsligt och det är ju hon som varit "kvinnan i huset" eftersom de bott själva. Så länge hon var yngre så köpte jag att omställningen var svår för henne, men nu är hon vuxen och villkoren ser annorlunda ut. Han tyckte väl mer att hon ville vara snäll som städade.l. Jag försökte förklara att jag mer störde mig på att hon tyckte att hon hade samma rätt/tillgång till vårt hem eftersom det var hennes hem också. Han vill helst inte ha något tjafs och säger inte mycker och jag vill heller inte ha något bråk. Hon är välkommen hit när hon vill, men hon har inte rätt att göra vad hon vill i mitt och sambons hem. Känner mig dock besviken på att han inte markerar mot henne när hon kallar mig mentalt störd för att jag tyckte att hon gick över gränsen.

Hon sa att det var nödvändigt och att hon tyckte inte att hon behövde fråga eftersom det var hennes hem också. Jag inledde ju med att jag förstod att hon ville hjälpa till, men att jag inte var bekväm med att hon gjorde så i vårt hem. Hon kunde inte se det från min sida. Nu pratar hon inte längre med mig.

Jag tycker att jag och min sambo har det överlag bra i vår relation. Vi kan väl "tjafsa" om saker som de flesta andra par, men vi trivs tillsammans och har en kärleksfull relation. Har dock inte varit en "dans på rosor" på vägen dit. Men vi har egentligen bara hamnat i "konflikt" när det rör hans numera vuxna dotter. Hon hade svårt att acceptera att pappa hade träffat någon, då hon växt upp ensam med sin pappa och var van att ha honom föt sig själv. Jag tycker att jag har varit förstående och gått försiktigt fram. Vi har dock nu levt ihop i 11 år och dottern har flyttat hemifrån för länge sedan och hon är idag 27 år. De senaste åren har gått bra för det mesta, även om jag ibland kan tycka att hon kan få "styra" lite i vårt liv. Hennes önskemål om att besöka oss kan få styra vår semester t ex. Nyss uppstod det en konflikt igen och jag känner mig less på detta. Hon besökte oss ett par dagar och fick då för sig att storstäda och flytta om på lite saker och arrangerade om i en garderob. Jag försökte då förklara att jag uposkattade tanken på att hjälpa till, men att jag inte var helt bekväm med att hon ändrade om hemma hos oss utan att fråga. Hon blev då vansinnigt och kallade mig för dum i huvudet och sa att hon gjorde vad hon ville här eftersom det var hennes hem också. Är det någon som har tankar om detta och ev har erfarenhet av egna barn eller bonusbarn som har haft svårt att släppa föräldrahemmer. Borde jag låta henne vara med och bestämma här hemma, trots att hon flyttat och har eget boende och sambo?

Jag läser om dina problem med stort intresse för jag saknar också att min sambo markerar för sin son när sonen går över gränsen med vad som är okej att göra mot mig. Varför gör han inte det? Hur resonerar man när man väljer att se mellan fingrarna med sånt beteende? Jag tycker att det är viktigt att pappan sätter en gräns för sitt/sina barn när de gör nåt som inte är okej. Att man råkar vara pappans sambo gör det liksom inte mer okej att bete sig illa. Men jag får känslan, i alla fall när det gäller min egen sambo, att han tycker lite synd om/skäms för att han har dragit in en annan vuxen i sitt barns liv. Jag kan inte veta vad som rör sig i min sambos huvud men det känns inte bra när han som förälder undfaller att säga åt sitt barn när det har betett sig illa mot mig.

Jag kan berätta att min sambos son har aldrig kallat mig mentalt störd, i alla fall inte direkt till mig, han är tonåring och bor fortfarande hemma. Det din sambos dotter har gjort dig är extremt illa.

Inte för att det har med saken att göra men hur tyckte du att resultatet blev? Om du bortser från att du inte vill att hon städar era utrymmen rent generellt, blev städningen bra? Ofta har man ju sina personliga preferenser på hur man vill ha sin organisering så bara av den anledningen är det ju inte bra att gå in hos andra och försöka städa. 

Kan det förresten vara så att hon själv har en mental störning? Att pappan stryker henne medhårs för att det kan finnas en misstanke att hon är väldigt skör? Kan det vara läge att försöka få henne att söka vård?

 

Får man fråga exakt vad hon gjorde egentligen? Jag tar egna initiativ hos mina föräldrar ibland. Typ nu har det här skräpet legat här hur länge som helst. Då slänger jag det. Har hon slängt farmors vas eller hon slängt en hög reklam?

Hon städade och arrangerade om vår tvättstuga och tog ut ALLA saker i vårt linneförråd och vek om det och la det på ett sätt som hon tyckte var bättre?!

Hon städade och arrangerade om vår tvättstuga och tog ut ALLA saker i vårt linneförråd och vek om det och la det på ett sätt som hon tyckte var bättre?!

Det är ju inte ens ett gränsfall.

Hon har alltså vikt tvätt?