Sambon förstår inte astman

Så länge ingen päls kommer in i stugan via kläder, att de rena kläderna är danmade och man rullat av hundhåret med roller så kan ingen hundallergi infinna sig. Det krävs partiklarna i pälsen och att pälsen finns på t.ex kläder för att sprida sig.

Jag vet en i skolan jag gick. Som började skrika och gråta när hon såg en katt på 20 meters avstånd utomhus. Detta var bara psykiskt. Du kan inte känna av päls utomhus på långt avstånd det måste kunna sprida sig i luften och att luften är begränsad, det är den inte utomhus.

Så TS du kanske ändå ska fundera, om det är rädslan för astman som utlöser det.

Hej!

Jag är själv allergiker (även om jag ej är såå känslig mot just djur) och känner många som är det. Många med exv kattallergi kan inte vara i ett hus där katt fanns för två år sedan ens. Detta är inte ett dugg ovanligt och SJÄLVKLART måste de ta hänsyn till ett så grundläggande behov av att kunna andas.

Problemen kan vara fyra som jag ser det. 1) De förstår inte alls - varken hur astma känns eller hur det utlöses. Kanske hade det underlättat om de träffade och verkligen pratade med fler med allvarlig astma för att skapa förståelse? Förklara att andningen är ett grundläggande behov. Förstår de inte det? 2) De saknar grundläggande empati. Då måste du vara övertydlig och sätta in dem själva i exempel på situationer där de inte får tillräckligt med luft. 3) De är nonchalanta och slarviga. Där påverkar även ett och två, men kan också vara ett vanligt problem. Då förstår man inte kanske hur saker fungerar på mikronivå. 4) De väger fel saker mot varandra och jämställer behov av att andas med behov av att bestämma vad man gör själv. Prata om det med det som utgångspunkt. Jämför drastiskt så att de förstår att det de gör är som om du höll för deras munnar när de sover. Man kan inte jämföra det med personlig frihet. Andningen avgör allt!

Sedan har han sin rätt att avstå resan, men vad skickar han för signaler då? Att din hälsa är helt oviktig bara barnen får bestämma? Att du skall straffas p g a ett handikapp? Det är ju vad det är. Sedan måste du vara tydlig med d i n empati med och säga att du förstår att det är jättejobbigt för henne att inte få träffa sin pojkvän. Kanske kan ni kompensera på något vis? Bjuda henne och pojkvännen på en egen myshelg eller annat?

Lycka till!

Fast du har redan tänkt ut i förväg att du kommer reagera du har ju målat upp skräckscenariot och kommit med jättekonstigt resonemang bortom all medicinsk logik som existerar så det märks att du är väldigt mentalt orolig för eventuell astma-attack i en omöjlig sits som inte kan hända, så nej du måste nog inse att du skrämt upp dig själv långt långt i förväg. Detta kan utlösa stresspåslag som gör att du får ett astmatiskt anfall så lugna ner dig, ta stress på allvar. Ta att måla upp skräckscenarion på allvar och lugna dig. Som det ser ut löper du ingen risk att reagera på hundhår, men på din oro för hundhår.

Känns inte sannolikt att reagera på doften från ett tvättmedel i ett plagg, möjligtvis sköljmedel om hon är fysiskt nära flickan.

Det handlar inte om att ifrågasätta vad du känner. Jag vet att du till 100% känner och tror på att det är allergin. Det är så hypokondriker fungerar, allting känns 100% äkta. Men du förstod ju själv att det inte lät så logiskt med mitt exempel, och du förstår nog själv att det inte låter så logiskt att en människa som duschat+bytt till rena kläder efter att ha träffat en hund för ett dygn sedan skulle ha dessa allergener för dig att reagera så starkt på?

Det är inget smutsigt eller fel att det sitter i hjärnan. Det gör inte dig till någon som är galen eller en lögnare. Det betyder inte att du inte har astma alls utan bara att din hjärna kanske kan få dig att reagera överdrivet. 

Fast det går ju uppenbarligen an för TS att leva tillsammans med flickan i hemmet? Vad spelar det för roll om tösen håller sig ifrån pojkvännen under en vecka innan resan, om de tvättade kläderna ändå ska ligga i garderoben och sedan packas ned i resväskan? 

Det är väl den där märkliga  tidsbegränsningen innan resan folk funderar på, inte det faktum att astma är fruktansvärt jobbigt. 

Hej!

Jag är själv allergiker (även om jag ej är såå känslig mot just djur) och känner många som är det. Många med exv kattallergi kan inte vara i ett hus där katt fanns för två år sedan ens. Detta är inte ett dugg ovanligt och SJÄLVKLART måste de ta hänsyn till ett så grundläggande behov av att kunna andas.

Problemen kan vara fyra som jag ser det. 1) De förstår inte alls - varken hur astma känns eller hur det utlöses. Kanske hade det underlättat om de träffade och verkligen pratade med fler med allvarlig astma för att skapa förståelse? Förklara att andningen är ett grundläggande behov. Förstår de inte det? 2) De saknar grundläggande empati. Då måste du vara övertydlig och sätta in dem själva i exempel på situationer där de inte får tillräckligt med luft. 3) De är nonchalanta och slarviga. Där påverkar även ett och två, men kan också vara ett vanligt problem. Då förstår man inte kanske hur saker fungerar på mikronivå. 4) De väger fel saker mot varandra och jämställer behov av att andas med behov av att bestämma vad man gör själv. Prata om det med det som utgångspunkt. Jämför drastiskt så att de förstår att det de gör är som om du höll för deras munnar när de sover. Man kan inte jämföra det med personlig frihet. Andningen avgör allt!

Sedan har han sin rätt att avstå resan, men vad skickar han för signaler då? Att din hälsa är helt oviktig bara barnen får bestämma? Att du skall straffas p g a ett handikapp? Det är ju vad det är. Sedan måste du vara tydlig med d i n empati med och säga att du förstår att det är jättejobbigt för henne att inte få träffa sin pojkvän. Kanske kan ni kompensera på något vis? Bjuda henne och pojkvännen på en egen myshelg eller annat?

Lycka till!