Sambon förstår inte astman

Tack för dina inlägg och tips. =)
Har funderat på det där med psykiska biten allmänt hos folk med astma. Så jag brukar tänka tvärtom att jag inte kommer reagera.

Det handlar inte om att ifrågasätta vad du känner. Jag vet att du till 100% känner och tror på att det är allergin. Det är så hypokondriker fungerar, allting känns 100% äkta. Men du förstod ju själv att det inte lät så logiskt med mitt exempel, och du förstår nog själv att det inte låter så logiskt att en människa som duschat+bytt till rena kläder efter att ha träffat en hund för ett dygn sedan skulle ha dessa allergener för dig att reagera så starkt på?

Det är inget smutsigt eller fel att det sitter i hjärnan. Det gör inte dig till någon som är galen eller en lögnare. Det betyder inte att du inte har astma alls utan bara att din hjärna kanske kan få dig att reagera överdrivet. 

Även om de nu duschar och tar på sig rena kläder så kan det finnas allergener i kläderna då de finns överallt i bostaden där det finns pälsdjur, är själv astmatiker och förstår mycket väl ts.

Ja, du ställer ett helt orimligt krav om de duschar och tvättar håret och har rena kläder finns det i princip inga allergener kvar, de finns de som reagerar på väldigt lite allergen dessa människor kan inte åka kollektivt eller vara på platser där det finns djur, men är du så känslig kommer inte en vecka utan hunden spela någon roll det tar betydligt längre tid för allergenerna att försvinna.

Hur funkar det annars när hon kommer till er efter att ha träffat pojkvännen? Kan det vara hennes tvättmedel/duschkräm du också reagerar på?

Jag undrar också vad den där "extra veckan" ska spela för roll? Är kläderna tvättade så är de, det blir väl inte mindre allergener i dem för att de får ligga i garderoben en vecka till innan ni reser? O_o 

Detsamma med flickan, hon blir väl inte renare för att hon duschar fem gånger till? 

Helt obegripliga krav, oavsett astman. Det finns helt enkelt ingen logisk anledning till att hon inte ska få umgås med pojkvännen och hundarna. 

Ja jag tycker det är ett orimligt krav.

Fast du har redan tänkt ut i förväg att du kommer reagera du har ju målat upp skräckscenariot och kommit med jättekonstigt resonemang bortom all medicinsk logik som existerar så det märks att du är väldigt mentalt orolig för eventuell astma-attack i en omöjlig sits som inte kan hända, så nej du måste nog inse att du skrämt upp dig själv långt långt i förväg. Detta kan utlösa stresspåslag som gör att du får ett astmatiskt anfall så lugna ner dig, ta stress på allvar. Ta att måla upp skräckscenarion på allvar och lugna dig. Som det ser ut löper du ingen risk att reagera på hundhår, men på din oro för hundhår.

Känns inte sannolikt att reagera på doften från ett tvättmedel i ett plagg, möjligtvis sköljmedel om hon är fysiskt nära flickan.

Hej!

Jag är själv allergiker (även om jag ej är såå känslig mot just djur) och känner många som är det. Många med exv kattallergi kan inte vara i ett hus där katt fanns för två år sedan ens. Detta är inte ett dugg ovanligt och SJÄLVKLART måste de ta hänsyn till ett så grundläggande behov av att kunna andas.

Problemen kan vara fyra som jag ser det. 1) De förstår inte alls - varken hur astma känns eller hur det utlöses. Kanske hade det underlättat om de träffade och verkligen pratade med fler med allvarlig astma för att skapa förståelse? Förklara att andningen är ett grundläggande behov. Förstår de inte det? 2) De saknar grundläggande empati. Då måste du vara övertydlig och sätta in dem själva i exempel på situationer där de inte får tillräckligt med luft. 3) De är nonchalanta och slarviga. Där påverkar även ett och två, men kan också vara ett vanligt problem. Då förstår man inte kanske hur saker fungerar på mikronivå. 4) De väger fel saker mot varandra och jämställer behov av att andas med behov av att bestämma vad man gör själv. Prata om det med det som utgångspunkt. Jämför drastiskt så att de förstår att det de gör är som om du höll för deras munnar när de sover. Man kan inte jämföra det med personlig frihet. Andningen avgör allt!

Sedan har han sin rätt att avstå resan, men vad skickar han för signaler då? Att din hälsa är helt oviktig bara barnen får bestämma? Att du skall straffas p g a ett handikapp? Det är ju vad det är. Sedan måste du vara tydlig med d i n empati med och säga att du förstår att det är jättejobbigt för henne att inte få träffa sin pojkvän. Kanske kan ni kompensera på något vis? Bjuda henne och pojkvännen på en egen myshelg eller annat?

Lycka till!