Vi som försökt med första barnet ca 1 år

BIM idag. 

Tempen dippade i förrgår, gick upp igen igår. 

Har inga menskänningar. 

Dessutom så spydde jag imorse (URK!)

Dock så var jag ute med vänner igår och drack några öl, men har aldrig tidigare varit med om att jag spytt på morgonen, även om jag varit dyngrak kvällen innan.(Med undantag för en gång i tonåren)

 Så tycker det är konstigt att jag skulle spy bara efter några öl... dessutom på morgonen?. 

Så nu har jag dåligt samvete för att jag drack öl igår. Men har o andra sidan bestämt mig för mer än ett år sedan att jag inte ska sätta mitt liv på "Hold". 

Kommer inte mensen under dagen så går jag in och köper mig några test. 

Hur går det för er andra?

Ja verkligen, blev sjukt chockad imorse. 

Vi har försökt ganska exakt i 1 år nu. (Mer eller mindre aktivt olika månader). 

Njä, jag är ju skengravid varje månad typ (haha!) så vågar inte riktigt känna efter. Men det här med spyan gick ju inte att undvika. 

Men denna månaden har jag haft konstant mensvärk från ägglossning till för ca 5 dagar sen när det var som bortblåst. Har haft större bröstvårtor än normalt. dessutom i regel mer utåtstående än som i vanliga fall inåtvända. Har dock inte ont i brösten. 

Men nej, jag är inställd på att mensen kommer idag eller imorgon, vilket jag också tror. Men innerst inne hoppas man ju. :)

Håller tummarna för dig. Håll mig gärna uppdaterad. 

Förlåt för hijackande av tråd - skrev ett par gånger för ungefär ett halvår sedan, men kände jag behövde en paus från allt som hade med graviditet att göra pga nästan maniskt besatt av att söka symptom/åtgärder/boostande/vad att undvika osv osv.... Ja, många av er vet ju hur det är.

Men så plussade jag i början på juli nu - over the moon, allt var fantastiskt - som slutade i fredags med gynakuten och missfall. Och allt föll samman igen.

Jag ska på återbesök till gyn imorgon för att se att allt är bort (gråter bara jag skriver det) och jag har sån oerhörd ångest över att bara sätta min fot där igen. Så... Jag vet inte. Behövde nog bara skriva av mig. Känns som att är det några som ens kan föreställa sig min sorg, bitterhet och uppgivenhet så är det ni här.

Ni allihopa ska klara det, så är det bara! Jag är här inne dagligen och läser & tänker på er! Ni är så fina allihopa! Kram till er alla

Idag kom samtalet och i slutet av augusti drar vi äntligen igång med IVF då efter att vi inte lyckats själva på 18 ägglossningar!

Håll tummarna för oss!

Precis hemkommen från första mötet på ivf-kliniken. Kunde inte sova alls på natten..

Fick träffa läkaren som gick igenom våra olika provsvar mer noggrant än vad första läkaren gjort under utredningen. Fick veta att mannens prover var precis på gränsen till normala. Stor lättnad för honom som trott att det var mycket sämre.

Ska göra korta protokollet, han kollade äggblåsor och såg att jag hade normalt antal.

Allt hade varit jättesmidigt om det inte varit för att jag gjorde cellprovtagning i maj (inte i samband med utredningen utan den vanliga man går på) och fått svar att jag har lätta cellförändringar.

För 4 veckor sen när jag fick svaret ringde jag direkt till sjukhuset och frågade om jag skulle komma på ytterligare provtagning direkt eftersom vi skulle starta ivf. Fick som svar att det inte var nödvändigt utan att det kunde tas i efterhand.

Lite konstigt tyckte jag eftersom man skulle kontakta dom om man blev gravid.. men litade på att det skulle vara som de sa.

På kliniken idag fick jag veta att det inte alls stämmer. De påbörjar ingen behandling förens cellförändringarna är utredda. Så nu får jag vänta på att rmc ska kontakta cellprovtagningen och fixa tid. Så. Jävla. Onödigt. Jag hade på känn att det skulle strula, det var därför jag ringde och ville att de skulle kolla mig så fort som möjligt! Nu kommer vi inte kunna börja med ivf förens om ca 2 månader för att det först är väntetid och sen ska svaret utredas.

Jag blev jättebesviken och rätt less på läkaren som sa "det är ingen panik, ni är så unga" ja men vi har väntat så himla länge nu så att två månader till känns som en evighet, speciellt när vi trodde vi skulle få börja direkt! Nu ska vi gå igenom 2 misslyckanden till innan vi får sätta igång..

Väldigt blandade känslor. Ledsen för att det blev fel, men glad att det trots allt är igång. Hoppas verkligen jag får en tid snabbt. Det är ju så jobbigt att man måste anpassa sig till cykeln också, så att missar man med två dagar får man vänta en månad till..

Jaja, bara ställa in sig på att mensen kommer imorgon. Försöka se framåt.

Tack <3 gjorde koniseringen ont? Har inte hunnit läsa på något om det än.Jaa, den här väntetiden dränerar en så jäkla mycket.. så trött på allt men man kan bara hålla ut :/ glad att vi kommit så här långt! När får ni veta om ni får vara kvar i kön? Håller alla tummar för er!!Nej hoppas dina håller sig borta! Man behöver inte mer grejer som strular :( jag har inga känningar alls, men fick lite spotting efter ultraljudet. Typ som att det petade till något så det började haha. Men mensen kommer nog imorgon! Hade en liten fantasi som skenade iväg, att när han gjorde ultraljudet skulle han säga "'men du är ju gravid!" Haha. Det hände ju inte då...Välkommen till tråden! :)) Jag gjorde cellprovtagning för ett par månader sen, och när jag fick svaret att det fanns förändringar ringde jag och frågade om det kunde påverka ivf:en, vilket de sa att det inte skulle göra.

Men specialisten på rmc sa att de hade sagt fel och att de behövde veta det när dom gör äggplock etc för att det kan påverka negativt annars. Inte säker på varför. Men han var noga med att säga att de inte börjar förens koniseringen är gjord. Så kolla med de på ivf kliniken, för på vanliga kvinnokliniken vet dom tydligen inte :/

Nu kom min också. Knappt något blod men ont som in i helvete. Bara börja med tabletterna då..

Vi ligger verkligen lika i tiden! Min nästa blir 30/8. Hoppas det är sista jag måste ha innan ivf..