• LillaLuna

    Vi som försökt med första barnet ca 1 år

    Hedblomster skrev 2018-08-18 14:48:20 följande:

    Återigen, vi lever samma liv typ... Min läkare litar också på att jag tror att jag har äl bara. Hon sa till och med INNAN spermaprov, AMH och TSH-prov att vi var friska och inte har problem haha. Mitt AMH är lite lågt tycker jag för min ålder, 2,2, men det är inom normalspannet iaf. Resten av proverna var iaf normalt. Jag känner av min äl och har dubbelkollat med ältest så visst, jag har säkert äl men... Läste nyss på en instagram om en tjej som också känner sin äl och fick positivt på ältest men läkaren ville kolla och då visade det sig att hon inte alls hade det. Så man vet ju aldrig känns det som :(


    Har också fått diverse det går ju snabbt i er ålder! Eller det löser sig nog med tiden ska ni se! Och jag är bara så trött på det... Usch och blä, kan inte någon bara gör typ allt? Ta alla tester som finns om det nu är så mystiskt oförklarligt?

    Menar du TSH? För mitt AMH låg på 26 enligt min journal och det känns ju väldig skillnad mot 2,2? TSH fick jag däremot bara 1,35.... Är 28
  • LillaLuna
    Jooosen skrev 2018-08-18 12:02:49 följande:

    Positivt ältest idag. Dag 16. Senare än vanligt. Inbillar mig att min slemhinna kanske är lite tjockare då. Önsketänkande. Blir sex en gång denna äl. Sen orkar ja nog inte hålla på innan vår tid 18/9!! Försöker ni varje månad trots att man knappt orkar?


    Japp, försöker varje månad för fast jag är på cykel17-20 (slutat räkna!) så finns det ett monster inuti mig som viskar kanske den här gången....!
  • LillaLuna
    LillaLuna skrev 2018-08-20 16:37:17 följande:

    Finns det olika skalor för AMH? Jag är så förvirrad....!


    Olika skalor! Omg... ignore me hahah

    Så 3,6
  • LillaLuna
    Snowflingan skrev 2018-08-20 18:14:11 följande:

    Jag har plussat! Vill tacka er för allt stöd ni har gett mig, både fina kommentarer och det jag fått bara genom att följa denna tråd. Lite ironiskt nog blev det plus när jag hade lite annat på tankarna(studier, tomtköp och husbygge)

    Kämpa på alla ni starka tjejer och glöm inte bort att leva i denna hemska väntan efter ett plus <3


    jaktenpaflow skrev 2018-08-20 19:03:56 följande:

    Nämen åh så kul!! Stort grattis till dig!! Lyckades ni naturligt? För visst hade ni påbörjat utredning på IVF klinik? Jag plussade också förra veckan:)


    Grattis till er båda! Jag önskar er all lycka i framtiden och (no offence) att ni inte behöver komma tillbaka till den här berg- och dalbanan <3 hoppas vi, som ni, kan lägga det här kapitlet bakom oss snart!
  • LillaLuna

    Var hos en kurator nyss, kändes bra att få bara gråta ut och bli lyssnad på utan att ta hänsyn till någon annan. Helt matt nu. Sa också högt det som verkligen är min värsta, värsta mardröm - att förbli barnlös resten av livet. Stort steg, tro det eller ej...! Inte accepterat tanken på något sätt, men har accepterat att tanken FINNS.

    Kan inte påstå jag mår bättre, iaf inte just nu, men rekommenderar er också att prata med någon professionell om ni inte redan gjort det. Bekräftelsen att bli lyssnad på betydde mkt, även om det hela tiden i bakhuvudet snurrade i mitt huvud att hen inte kan förstå

  • LillaLuna
    Jooosen skrev 2018-08-23 21:47:02 följande:

    Ja kan tänka mig att det verkligen är skönt Att få prata ut. Ja kan prata med vänner men känns som man inte vill tynga ner dom med alla sina problem. Könns som man tjatar... man är så

    Jävla ensam i detta. Ska på dop på söndag. En vän som började försöka efter oss o födde liksom för några månader sen. Livet är så sjukt orättvist. Jag har oxå börjat tänka att kan man leva ett liv utan barn? Har inte kommit till adoption eller donationstAnkar än.. just nu väntar jag såååå mkt till vårat första möte 18/9. Räknar typ timmarna. Ta hand om dig, vi ska kämpa, det är allt vi kan göra just nu <3


    Skönt att du också har någon att prata med! Det gör ändå en stor skillnad att slippa bära på det själv och låtsas som att allt är bra hela tiden.

    Usch, förstår att det känns jobbigt! Min bror ska få sitt första barn nu i november, började försöka vid nyår tydligen, så... Ja, det är så jäkla orättvist att jag vill spricka!

    Är inte heller ännu beredd att på allvar tänka på andra alternativ. Hoppet är det sista som lämnar!

    Självklart ska vi kämpa!! Det blir ju värt allt när man väl är där! Jag räknar ner åt dig också!
  • LillaLuna
    Matildalinea skrev 2018-08-24 13:20:10 följande:

    ÄL +7 igår och lite färgad flytning och idag kom det lite färskt blod nör jag gick på toa, könner bara att allt hopp va ute igen för denna gång :( hade lite förhoppning att spolningen skulle hjälpa men de är borta nu ... usch va detta är jobbigt med all hopp och förtvivlan som går som en bergochdalbana varje jäkla månad ...


    Jag vill inte vara jobbigt positiv, men när jag plussade så småblödde jag från ÄL +9 non-stop ibland brunt, ibland rosa, ibland rött, och det ska tydligen vara vanligt, även för dem som det inte slutar tråkigt.... Men förstår att man hellre förväntar sig det värsta än hoppas på det bästa! <3 bergochdalbanan är den värsta; och alltid värst mensens första dag
  • LillaLuna
    Matildalinea skrev 2018-08-25 01:19:35 följande:

    Jo jag önskar att de va så men har fått såhär nån gång innan, kanske två nu de senaste året. Första va jag antagligen gravid, fick iaf gravid 1-2 veckor på digitalt ca 8-10 dagar efter den blödningen för att ca 5 dagar efter de pos börja blöda :( och andra gången va de nog en mellanblödning eller något ... så vill inte få upp hoppet.... känns bara som att jag inte kommer ha den turen hur mycket jag än önskade.

    Ja alltså denna bergochdalbana är verkligen skit, och det som blir ännu jobbigare ör ju att jag ser att det börjar påverka min sambo, samt att han är orolig för mig nör jag blir så himla ledsen varje månad :(


    Jag är så ledsen för din skull. Det hände mig med i januari, och fick MF v.6+6 i juli - är fortfarande väldigt skör och just nu är jag i fasen där även om jag skulle plussa så väntar jag ändå bara på att det ska försvinna igen. Just nu har jag haft mens i snart 2 veckor, så så less och påfrestande...!

    Det här påverkar också min relation till min sambo; vi har helt olika inställning. Han är fortfarande, efter 15 månader, väldigt positiv och har en jättejobbig det-är-sånt-som-händer-attityd. Har börjat försöka hålla fasaden samman när han är med för att slippa oron från honom. Men det är ju egentligen ingen lösning....

    Hoppas verkligen vi båda slipper det här så snart som möjligt <3
Svar på tråden Vi som försökt med första barnet ca 1 år