Vi som försökt med första barnet ca 1 år
Hoppasnu123 skrev 2019-06-29 08:03:50 följande:
Usch vilken väntan! Hoppas allt får bli bra för er och att ni får ha en fin helg ändå.. Tisdag kommer snart!
Inlägg från: LLW
|
-
Tack <3 svårt att skingra tankarna.. framförallt svårt att sluta googla.. suck! Känns som att jag läst hela internet vid det här laget, haha.
-
NEEEJ! Men skit också! Otur som sagt, att man aldrig ska kunna lita på sin kropp! Vet att liknande hände mig också, helt plötsligt blev min cykel 7 dagar längre än månaden innan. Kan det inte bara vara regelbundet?!Jooosen skrev 2019-06-29 14:15:29 följande:
Har alltid en cykel på ca 28 dagar. O har därför planerat med kliniken att jag kommer kunna starta ivf i början på augusti. Men nu kom mensen idag!! På dag 23!! Aldrig hänt. Detta förstör allt. Nu måste ja vänta ytterligare senare i aug för att börja :(. Jävla otur.
-
Jag känner igen mig så jävla väl. Fy fan vad bitter och missunnsam man blivit av den här resan. Känner inte igen mig själv ibland. Det som funkar bäst för mig är sorgligt nog att isolera mig från gravida/småbarnsmammor. Mår så dåligt i deras närhet, så då är det bättre att hålla sig borta. Haft turen att mina vänner varit väldigt förstående, och jag vet att jag kan kontakta dom igen när jag är redo.Jooosen skrev 2019-06-30 01:12:15 följande:
Verkligen!!! Jag blir så jävla trött. Är SÅ jävla trött på allt just nu. Alla har barn överallt. Ser bebisar, magar, mammor överallt. Jag blir snart galen. Har inte känt mig genuint lycklig på 2 år. Detta tar kol på mig. Vet inte hur jag ska hantera det här mer. Jag tänker på dig. Hur är allt nu? Något nytt? <3
Tack <3 allt känns så jävla jobbigt. I två veckor kände jag mig gravid, jag visste att det kanske fanns något där inne och det var en underbar känsla, även om den var svår att ta in. Sen efter blödningen och ultraljudet blev jag helt tom. Känner mig inte gravid längre. Känns som att jag låtsades hela tiden. Har fortfarande samma symptom men det känns ändå som att något togs ifrån mig. Försöker hitta förklaringar till varför det inte syntes något foster och har väl tömt internet på sökningar om tomma hinnsäckar och missfall.. -
Fy faaaaan för dessa gravidbesked! När man tror man är ?säker? så dyker det upp någon som man absolut inte trodde var i närheten av att skaffa barn. Hatar hur man behöver låtsas när man egentligen bara vill rulla ihop sig i en liten boll och skrika rakt ut.Jooosen skrev 2019-06-30 12:31:19 följande:
Jag håller med. Jag ska försöka avfölja på instagram och inte bläddra bland bilder där det kan dyka upp. Vänner är så mycket svårare men man får bara göra det som känns bäst för en själv. Träffade 3 vänner i veckan varav två har småbarn. Visade sig att den ena nu är gravid igen. Jag sitter där och verkar uppspelt o glad men jag vill egentligen bara spy rakt ut. Alltså varför ska det här drabba dig!!? Förstår att du googlat ihjäl dig - man gör ju det om allt!! Visst ska du på undersökning igen på tisdag? Förstår att du känner dig typ fången i din egen kropp just nu. Håll ut till tisdag :(.
Känner så också. Varför ska det drabba mig? När vi kämpat så länge, kan det inte bara få fungera nu? Utan en massa orosmoment och stress.
Jag var på babyshower nu i helgen (som jag först avböjt men efter vårt plus tackat ja till - det är en av mina bästa vänner) och allt kändes helt okej. Sen börjar dom prata om en tjej som trott att hon var gravid och sen på ultraljudet bara haft en tom hinnsäck. Kände hur det knöt sig i magen och ville bara komma därifrån, men det gick såklart inte. Usch. Försökte snabbt styra bort samtalet men det gick sådär.. -
Nu har våran kortvariga lycka tagit slut.
På ultraljudet hos kliniken idag hittade läkaren inget foster. Sedan vul i fredags har hinnsäcken växt men ingenting finns där i. Hon var brutalt säker på sin sak. Det är ett MA, där embryot dött men kroppen fortsatt producera hormoner och trott att det fortfarande funnits ett foster kvar.
Vi vet inte riktigt hur vi ska ta oss igenom det här. Allt jag vill är att få ut det här värdelösa jag har i mig. Det måste BORT. På torsdag ska vi till kvinnokliniken igen. Dom får hjälpa oss vidare. Sen får vi försöka kämpa oss upp igen. -
Tack vännen <3 jag sjukskrev mig i tisdags och har semester nästa vecka. Så jag slipper tänka på jobb iallafall även om det känns skitjobbigt att sjukskriva sig..Jooosen skrev 2019-07-02 15:41:12 följande:
Helvete vad tråkigt att höra. Vet inte vad jag ska säga. Det är så jävla orättvist allting. Har du semester nu eller måste du jobba mitt i allt? Skickar dig massa kramar även fast man känner sig så ensam i allt :(...
Det är underbart skönt att ha ert stöd, vet inte hur jag fixat alla motgångar utan er. Tänker på dig!Hedblomster skrev 2019-07-02 16:52:19 följande:Så ledsen att du behöver gå igenom detta efter allt <3 Du ska veta att jag sörjer med dig och önskar att ni ska få det bättre snart. Det är ingen tröst såklart, men kanske kan det vara lite skönt någonstans att många bryr sig om dig.
Tack <3 det känns verkligen så jävla orättvist allting. Och jag vet att det inte finns någon rättvisa här i världen, men det här blir bara så brutalt påtagligt. Så trött på att leva såhär år efter år. Kommer nog ta samtalsstödet, dom skulle ringa under nästa vecka.LillaLuna skrev 2019-07-02 19:45:53 följande:Fy fan fy fan fy fan. Vet att det inte finns något jag kan säga som hjälper eller tröstar. Är så obotligt ledsen för din skull. Fy fan vad jävla orättvist!!
Jag tog emot samtalsstödet som de erbjöd på KK vid mitt MF - tyckte det var bra att få spy ut all min galla och orättvisa till någon helt oberoende, men det är verkligen bara min upplevelse såklart. Tänker på er!
-
Nu har vi gjort tredje och sista ultraljudet. Läkaren på kvinnokliniken känns totalt inkompetent, först hittade han inte hinnsäcken utan sa att den måste tillbakabildats (på två dagar?!) men sen letade han noggrannare och hittade den, på precis samma ställe som sist. Den hade växt sen i tisdags men var fortfarande tom. En läkare till var med och tittade men hon sa inte så mycket. Den första läkaren sa också att jag hade en cysta men enligt ivf läkaren som jag litar mer på är det en gulekropp.
Jag frågade om dom var 100% säkra på att det aldrig kommer finnas något foster, och det sa dom att dom var. Så nu har tre läkare sagt samma sak. Så jag ger upp.
Imorgonbitti ska vi tillbaka och genomföra aborten. Vet inte om ni minns men när jag gjorde hysteroskopi för ett år sen så fick jag cytotec, som jag reagerade så jävla dåligt på. Låg i en hög på badrumsgolvet och kräktes av smärta tills min man kom hem och körde mig till akuten.
Nu ska jag ta samma tabletter igen. Min man stod på sig och krävde att jag ska få vara på kliniken hela dagen samt att jag ska få morfin innan jag tar tabletterna.
Jag är så jävla rädd. Den smärtan liknar inget jag någonsin upplevt. Det kändes som att någon försökte slita ut min livmoder med klorna. Mår dåligt bara jag tänker på det.
Försökte säga att jag ville göra en skrapning men eftersom min livmoder är hjärtformad vill dom inte göra det eftersom risken är stor att dom råkar skada den.
Kan inte fatta att vi måste gå igenom det här. Efter all jävla misär och alla försök så slutar det såhär. Vet inte när vi kommer vara redo igen. Om vi blir det. Kan inte föreställa mig att behöva gå igenom samma sak en gång till.
Det blev ett långt inlägg men jag ville uppdatera er om läget. Så glad för att ni finns och stöttar genom allt <3 -
Tack fina du <3Hedblomster skrev 2019-07-07 22:20:32 följande:
Hoppas allt gick okej för dig <3 vad bra att din man var där och kunde fighta för morfin. Man är inte så bra på att säga till vad man själv behöver jämt. Kan inte ens föreställa mig vilken hemsk upplevelse detta är :( tänker på dig och hoppas att du läker.
Tyvärr blev dagen för aborten värre än jag väntat mig. Fick inte tillräckligt med smärtstillande trots att vi bett om det, läkaren fattade inte allvaret förens jag låg och skrek och kräktes av smärta. Blev då pumpad full av morfin tills både armar och ansikte domnade av. Sen började det avta tills jag skulle ta nästa dos cytotec. Samma sak igen. Smärta och sprya och mer morfin intravenöst. Till tredje och sista dosen cytotec hade jag iallafall så mycket morfin kvar i kroppen att jag knappt kände något.
Förutom det fysiska onda att behöva krysta ut hinnsäck och moderkaka så var och är jag ett vrak rent mentalt. Orkar inte träffa någon, orkar inte hitta på nått utan vill bara ligga i soffan och stirra i taket mer eller mindre. Det här tog så jävla hårt på mig. Mannen också, men det har varit lättare för honom att samla sig och gå vidare. Jag blöder ju fortfarande ut missfallet och blir påmind varje gång det krampar i magen och varje gång jag går på toaletten.
Jag hoppas att det slutar blöda snart så kanske man kan börja känna sig som sig själv igen. Om det nu går. Ett riktigt jävla helvete det här. -
Tack <3 för varje dag glömmer jag mer och mer hur det kändes att vara gravid och lycklig. Kan knappt föreställa mig hur det var längre. Är bara ledsen och vill att allt ska vara över. Tog ett graviditetstest imorse som var väldigt starkt, sjukt hur man nu bara vill att strecket ska försvinna så jag är tillbaka på noll igen och kan börja om. Det där strecket man drömt om i flera år.Jooosen skrev 2019-07-09 21:12:37 följande:
Tänker på dig :( <3
Angående ditt amh värde har jag inga svar tyvärr, vi har aldrig ens gått igenom vad jag fått för resultat. Men vet du vad du fått? Läkarna borde ju ha koll men man kan ju inte räkna med det till 100 procent såklart :/ -
Jag har haft extrema smärtor vid flera tillfällen senaste veckan. Idag orkade jag inte mer så vi åkte in till gynakuten. Fick morfin och så gjorde dom ett vul för att se om det fanns rester av graviditeten kvar, vilket det gjorde. Inte jättemycket men hon kunde skrapa bort en del iallafall.Jooosen skrev 2019-07-11 11:55:47 följande:
Förstår att du vill bli av med det där strecket. Det blir väl en jobbig påminnelse av det man hade :(. Har du ont något nu? Jag hade högt; 4,3. Men är rädd att det är falskt haha. Mätte dag 9 o man ska tydligen mäta dag 3. Medans vissa säger att det inte spelar någon roll. Skitsamma tror ändå inte det är vårat problem.. har du semester nu?
Jag fick med morfintabletter hem, så det känns skönt att veta att det finns om/när smärtan kommer igen. Jag är van vid riktigt kraftig mensvärk men det här är en helt annan nivå. Ligga och skrika av smärta i duschen nivå typ. Önskar så innerligt att det går över snart.
Min semester tar slut på söndag, så är livrädd att det ska fortsätta göra ont nästa vecka. Jag kan liksom inte vara hemma då, eftersom min enda kollega som gör samma jobb som mig har semester då. Finns ingen ersättare. Känns jobbigt och stressande. :( hade dessutom varit skönt att få en vecka som kändes mer som semester. Denna vecka har jag känt mig sjukskriven, inte gjort något alls typ. Mer eller mindre inte lämnat huset.
Hur mår du nu? Mensen är slut antar jag? Hur blir det med planeringen inför nästa behandling?