Vi som försökt med första barnet ca 1 år
Hedblomster: Hur går det för er? När tror du ni kan börja nya behandlingen hos landstiget? Var det Carl von linne ni valde?
Inlägg från: LLW
|
-
-
Idag börjar jag känna att det ska bli rätt skönt att gå tillbaka till jobbet. Jag kan inte vara kvar i det här svarta hålet mer, jag måste tvinga mig ut. Har grävt ner mig så totalt senaste veckan, inte orkat gå ut eller prata med någon annan än min man och min pappa. Men vet att jag måste rycka upp mig.Jooosen skrev 2019-07-11 23:14:02 följande:
Fan det låter hemskt! Stackars dig :(. Hoppad du överlever på jobbet. Känns som att man skulle behöva semester i 3 år framöver när man håller på med den här skiten... har ni pratat något om framtiden? Eller tar ni det bara lugnt nu framöver? Känns upp o ner. Har varit lite off från hela grejen då vi inte försökt nu på länge. Men jag vill börja behandling igen. Känns jävligt läskigt samtidigt kanske lika bra att köra på ... enligt app borde nästa mens komma 26 juli så det missar vi. Efter det kommer den typ 22 aug. Så kanske börjar då. Funderar på att INTE berätta för jobbet denna gång. Känns typ retligt då chefen typ tror att vi gjort slut hehe. Funderar på att dra lögner och sjukskriva mig för äggplocket...
Vi har väl tänkt att vi väntar tills mensen kommer nu efter aborten, sen börjar vi behandling på den mens som kommer efter. Tror jag vill göra långa protokollet denna gång. Ska ringa kliniken och kolla lite.
Jag förstår att du inte vill berätta på jobbet. Det är skönt på ett sätt men det blir ändå en ökad press när dom vet liksom. Man vill ju ha ett privatliv, särskilt när det gäller detta. Känner du dig optimistisk inför ett nytt försök? Eller känns det redan hopplöst? -
Jag pratade med min chef igår, förklarade läget och sa att det är dagsformen som får avgöra hur/om jag kan jobba, vilket hon var helt med på. Sa även att jag nästa vecka behöver gå tidigare en dag för att träffa en kurator på kvinnokliniken, och det var helt okej. Känns skönt att ha det stödet, även om jag hatar att missa jobb. Kan aldrig slappna av när jag är sjukskriven, ens för en dag.Hedblomster skrev 2019-07-12 09:28:08 följande:
Vilken pärs det låter som att du har :'( Jag har också ett sånt jobb där man ibland är den enda och det är skitjobbigt och stressigt när det händer såna här saker. Det är lätt för andra att säga att man har rätt att sjukanmäla sig, det har man ju också, men jag förstår inte hur jobbet skulle lösa det... Man kan ju sjukanmäla sig under semester också så att man åtminstone får spara sina semesterdagar men jag vet inte hur man gör tyvärr. Tänker på dig. Om du behöver stöd kan du bara skriva här, försöker titta in då och då!
Vi ska börja på akademiska i Uppsala, via Västerås. För att börja så tidigt som möjligt kan jag få mens tidigast 12e augusti men mina appar gissar att jag får mens 10e eller 11e augusti så... I så fall blir det september. Jag är inte så sugen på att dra igång igen men det är lika bra att köra på och inte förlora mer tid. Men jag tycker faktiskt sommaruppehållet är ganska skönt... Dessutom, om hösten blir likadan som våren med massa frysta embryon som ska återföras i naturlig cykel, så brukar jag ofta få ägglossning så att återföring skulle bli en söndag och jag tror bara akademiska gör det på vardagar samt lördagar så kommer försvinna massa månader på det säkert. Men jag har precis börjat rida igen och vill egentligen helst göra det nu... Så trött på att allt i livet är på paus.
Åh jag förstår dig så himla väl angående pausen! Jag har inte varit på gymmet sen i början på april, pga behandlingar och ruvardagar och sen graviditeten.. känns som att varenda muskel i kroppen tynat bort, jag vill bara kunna leva normalt igen!
Det är sjukt hur lång tid allting tar. Som du skriver, blir det återföringar och helgstängt tar det en hel säsong för att köra en behandling från början till slut. Allt blir så utdraget, det enda man gör är att vänta. Vad tror du om behandlingsform? Blir det korta igen? -
Nu har blödningarna äntligen tagit slut. Sista riktiga blödningdagen var i lördags. Har tagit graviditetstester med några dagars mellanrum och strecket blir långsamt svagare.
Testade imorse också och det fanns där, inte starkt men absolut synligt. Tog också ett ägglossningstest som var väldigt starkt, så jag antar att ägglossningen kommer trots att jag har hcg kvar i kroppen. Känns bra ändå, att jag återhämtar mig rätt snabbt. Borde bli ÄL i helgen!
Vi hade faktiskt sex igår för första gången på två månader. Inte blivit av med behandling, ruvardagar, graviditet och sen missfall. Gick bra och fick inte ont efter som jag var rädd för :)
Läkarna råder en ju till att inte försöka bli gravid direkt efter missfall, men chansen att vi skulle lyckas är ju så minimal så vi kör på ändå. Länge sen vi gjorde naturligt försök nu efter en vår med färskförsök och frysåterföringar. Imorgon ska jag samla kraft och ringa till mvc för att avboka tiden för inskrivning och ultraljud.. känns skitjobbigt.
-
Hade ägglossning igår så mensen kommer om 10 dagar, sen blir det sista veckan i augusti som vi kan börja! Jag vill ju köra långa denna gång dock, men eftersom vi inte haft startmöte och kliniken inte har öppet än vet jag inte hur vi gör.. ska ju isåfall starta med nässpray två veckor innan mensen. Då kanske vi måste vänta tills september. Mycket oklart just nu :(Jooosen skrev 2019-07-19 10:44:22 följande:
Aa jag förstår. När beräknas nästa mens i augusti? Vet någon på ditt jobb om allt ni gått igenom nu på senaste? Jag känner mig tyvärr negativ. Mer negativ nu än förra gången... varför skulle det funka nu plötsligt, med exakt samma upplägg som förra gången... känns bara som jag vill få det överstökat typ :/
Mina chefer vet. Känns både bra och dåligt. Men de är jättegulliga och skickade blommor hem till mig när jag berättade om missfallet. Men ändå jobbigt att de vet något så intimt och privat.
Jag förstår hur du tänker! Var precis likadan inför vår tredje, eftersom vi gjorde exakt samma sak som andra gången. MEN jag blev ju faktiskt gravid. Så det kan ju hända trots att man gör samma!
Så jobbigt med cykeln :( man kan ju tyvärr inte lita alls på kroppen. Den gör som den vill. Men extra jobbigt när man är van vid en viss cykel och tror att man kan räkna med det. Har du semester nu? Träffas ni ofta du och killen? -
Grattis till jobbet!! Så himla bra av dig att våga söka! Heja!!Hedblomster skrev 2019-09-16 12:36:47 följande:
Tack <3 Får man inga barn kan man glädja sig åt att tjäna mer pengar iaf lol...
-
Det är så himla frustrerande när man måste ringa och jaga läkarna! Usch vad många gånger jag fått göra det.. skulle få en tid för ultraljud hos en klinik nu i veckan, men dom hörde inte av sig och jag ringde säkert 20 gånger utan svar. Tillslut åkte jag dit istället. Orkade inte vänta mer. Dom skämdes lite men skyllde på att de haft så mycket att göra så de inte hunnit ringa upp.. är det ett alternativ för dig att åka dig eller är det för långt?Hedblomster skrev 2019-09-19 10:38:19 följande:
Fick ringa och tjata på rpc idag.... Ska ju vara med i en studie men ska i så fall hinna göra en scratch 5 till 9 dagar innan nästa mens (har äl nu så den kommer om 14 dagar) men jag får ingen kontakt med läkaren. Barnmorskorna i telefon säger att de ska lämna meddelanden men läkaren ringer inte upp. Jag vill göra en fet i nästa cykel oavsett om vi gjort scratch men vore väl bra om vi hann göra den...
-
Åh vad bra!! Hoppas verkligen att det gör skillnad nu. Blir man sövd eller hur funkar det?Hedblomster skrev 2019-09-19 12:23:52 följande:
Nuuu ringde läkaren efter att jag fått tjata lite! Tid för scratch om en vecka. Sen borde jag ju bli prioriterad för återföring i så fall.
-
Förstår vad du menar! Spelar ingen roll om det är hokus pokus, jag testar allt. Hur många återföringar har du gjort nu? Och hur många har du i frysen?Hedblomster skrev 2019-09-19 14:14:31 följande:
Jaa, tidigare studier visar visserligen ingen större vinst men jag är villig att prova det mesta! Man får ta en Alvedon innan haha......... Är lite rädd!!
-
Tänker på det ofta. Hur länge orkar man? Inte bara psykiskt men fysiskt. Min kropp känns inte som min egen längre. Jag kan inte hålla igång med någon träning, jag måste stå ut med hemska menssmärtor varje månad (hade jag aldrig när jag åt p-piller) och det känns som att man misshandlar kroppen vid behandling.Hedblomster skrev 2019-10-03 18:40:55 följande:
Nån av er "gamlingar" från denna tråd som funderat på hur ni ska göra om ivf inte går? Vi går ju mot sjätte insättningen och jag känner att jag inte har lust att GÖRA ALLT. Man ska liksom äta på vissa sätt, inte använda nagellack, göra akupunktur, hålla livmodern och fötterna varma, få någon läkare att ge en intralipid, fragmin och kortison. Sen ska man åka utomlands, Ryssland, mer mediciner, äggdonation. Massor av pengar, absolut noll garantier. Vi har iofs gratisförsök kvar, det är bara orken och lusten som tryter.
Lyfte på locket till adoption här hemma, för vi är inte gifta och skulle behöva göra det i förebyggande syfte isf (romantiskt lol men vi bryr oss inte om äktenskap i övrigt)... Men sambon var inte intresserad av adoption. Får väl se om det sjunker in. Men vi måste ju ha hunnit vara gifta ett tag om det blir aktuellt...
Adoption ligger långt borta för oss. Även om nog min man är lite mer positiv till det än mig. Jag längtar ju efter att få bära mitt barn i magen! Att få vara gravid är min största dröm.
För oss tror jag väl att vi kör det här tre-packet, sen kanske ett till innan vi testar dubbeldonation.
Men man vet ju aldrig innan. Skulle vi få missfall fler gånger skulle det nog kännas annorlunda.
Hur brukar du känna under behandling? Och under ruvning? Känns det lika hopplöst då? Jag har störst dippar när mensen kommer och precis innan sprutstart.