Jag är med! Försök 11 nu :/ bim nästa helg 26/1. Snart uppe i ett år av försök.. det trodde man inte när man satte igång. Hoppas på vår tur snart. Är glad vi är ett gäng som följts åt ett bra tag nu och man vet vad alla har gått igenom. Kram!
Känner igen mig i allt ni upplever. Hade en jobbig dipp för två månader sedan (och självklart varje gång mensen kommer). Nu har jag dock lite börjat leva med tanken på att det kommer bli ivf för oss för att det ska kunna gå. Utredningen är ju klar nu men kön för ivf är lång. De har inte hittat något självklart svar på varför det inte går heller så vi lär fortsätta försöka under tiden vi väntar.
Det jag hade velat intala mig själv tidigare är väl att jag önskar att jag sluppit gå igenom all denna ångest och stress detta har frambringat. Slit på relationen och sexliv som gjort att jag knappt minns hur det är att ha sex pga lust och inte för att bli gravid. Hur det senaste året varit styrt av två veckor i taget, evigt väntande och som sen avslutas med besvikelse när mensen kommer.
När jag tänker på personen jag va för ett år sedan som va spänd, glad och nyfiken på att skaffa barn känns det som att jag inte ens vet vem jag är längre. Den personen är så långt borta från den jag är nu. Det känns sorgligt.
Mina vänner som jag inte ens trodde tänkte på barn är gravida nu och vissa är redan på gång med barn nummer två. Jag är ledsen att jag inte kan dela deras glädje. Fy för detta. Vi är så starka som klarar av det här!
Väldigt negativt test idag på äl+8. Veeeet att det är tidigt men hade hoppats på något att överraska min sambo med när han kommer hem imorgon. Hur som helst så känner jag på mig att det är kört denna gång med men så känner man ju jämt. Känner mig så less på detta och idag jobbar jag dels kväll vilket jag inte gillar och så har jag ett jobbuppdrag som innebär att jag träffar små barn under ett år vilket är helt gräsligt att göra en sånhär dag.
Hur långt kö är det cirka? Jag tänker att det kommer kanske bli ivf för oss också. Måste bara ta steget att ringa någon för utredning! Det känns verkligen som att ens person försvunnit lite under detta år! Könner ångest när jag tänker tillbaka på alla besvikelser varje jäkla månad!
Va, menar du att det i Sthlm tar 9 månader att ens få sin remiss behandlad?! Det var det sjukaste. Jag bor iofs inte i Sthlm men jag har påbörjat min utredning på en privatklinik där man kan göra landstingsfinansierad ivf. "Vi har ingen kö till ivf" sa dom till mig. Jag antog att det betyder att vi kan starta direkt när det är dags och att landstinget betalar om vi uppfyller deras krav. Men så enkelt är det alltså inte. Känns ju lite missvisande att de inte informerade om den "detaljen" att det kan ta flera månader att få remissen godkänd...
Alltså herregud. När jag tempade imorse fick jag ett meddelande som sa "Grattis, dina data indikerar att du kan vara gravid!". Jag väckte min sambo och berättade, sen testade jag. Två streck kom fram direkt. Jag har aldrig nånsin under hela detta år fått två streck. Kan inte fatta att det är sant. Ett helt år utan ens i närheten av ett plus och nu plötsligt detta. Dessutom trodde vi inte ens att vi träffade ÄL denna månad (och CB säger 3+ så ÄL var nog tidigare än vad jag trodde?). Det är såklart stor risk för missfall mm så jag vågar inte tänka så långt framåt, men jag kan åtminstone uppenbarligen bli gravid!!! Bara det är mer än jag vågat hoppas på. Tack för allt ert stöd under detta år, det har varit helt ovärderligt <3 Går detta åt skogen så kommer jag tillbaka! Hoppas av hela mitt hjärta att ni också plussar snart!!! <3
Hej! Jag ska iväg och resa en tid så kommer inte kunna pricka äl i februari. Känns på något vis lite skönt. Jag har i princip slutat tempa nu också med natural cycles. Ska försöka slappna av och rensa huvudet. I mars ska vi på besök på en riktig fertilitetsmottagnig på Sophiahemmet och göra en plan. Lycka till ni andra nu i februari!!
Så kom mensen imorse. Haft såååå ont i magen inatt. Fyfan säger ja bara. Ja måste få hjälp nu för o lugna mig. Måste ringa för utredning. Något är galet på mig eller min sambo. ..
Nix måste ta ett snack med min kille först... drar ut på det av nån sjuk anledning :/
Uppdatering! Äntligen så har jag o min kille pratat ut om utredning. Min kille tog tillslut upp det eftersom jag är sämst på sånt. Nu är vi båda redo och jag ska bara kolla upp vart vi ska ringa (blir nog jag som ringer men skitsamma). Är så glad för något som egentligen borde vara asjobbigt haha.