Hjälp med förväntningar på förskolan!

Hej!

Håller på med inskolning av vår lille son på 19 månader på en nära där vi bor.

Svårt när man inte har något att jämföra med, att veta vad som är normalt och ifall man oroar sig i onödan.

Första intrycket är sådär. Lokalerna är inte så fräscha, visserligen rent och så, men ganska slitet. Leksakerna är inte heller särskilt fräscha, utan gamla och slitna. Som saker man hittar i en second hand butik.

Känslan efter att ha varit där ett par dagar är att jag inte upplever så mycket värme utan att det är en lite kylig känsla. De har säkert bra pedagogik, men med ett så litet barn är det viktigaste att mitt barn blir sett och kan anknyta till pedagogerna.
Barnet får inte så mycket uppmärksamhet av personalen, men det kan ju bero på att jag finns där under inskolningen också. Men känslan är att de ser lite trötta och slitna ut.

Det positiva är att det är ganska få barn på förskolan, ca 20 totalt. Så de små barnen är ca 10 st. och har 2 personal under dagarna.
De är närvarande och leker med barnen i alla fall.

Det är majoritet invandrarbarn. En del barn verkar ovanligt stökiga, svårt att sitta still och koncentrera sig, får utbrott och skriker och gråter. Men jag antar att det är sånt man bör förvänta sig.

Upplever också att man verkar förvänta sig att 1-åringarna är på en högre nivå än vad de är. De ska sitta och äta med bestick, fast min son fortfarande föredrar att bli matad och sitta i barnstol.
Jag blir orolig att man inte förstår små barns behov.

Jag tycker informationen har varit ok, men ganska bristfällig, man verkar ta saker lite som de kommer.

Annars har jag har jag inte sett några allvarliga brister. Magkänslan är inte hundra, men man är ju säkert extra orolig och därmed kritisk också.

Är detta allvarliga varningstecken är det väl det jag undrar.. eller är det "normalt".

Tacksam för svar från er som har lite erfarenheter att dela med er av :).

Mvh
Henry, pappa till E

Anonym (Mamma)

Äldre 10 Jan 15:13

#1

Lite låg personaltäthet tycker jag. Mycket invandrarbarn, kan de svenska? Om leksakerna är slitna har väl mindre betydelse. Viktigare är att de tex går ut varje dag, hur ser gården ut?

tvillingmammaVastmanland

Äldre 10 Jan 15:38

#2

Henry79 skrev 2018-01-10 15:05:57 följande:

Hej!

Håller på med inskolning av vår lille son på 19 månader på en nära där vi bor.

Svårt när man inte har något att jämföra med, att veta vad som är normalt och ifall man oroar sig i onödan.

Första intrycket är sådär. Lokalerna är inte så fräscha, visserligen rent och så, men ganska slitet. Leksakerna är inte heller särskilt fräscha, utan gamla och slitna. Som saker man hittar i en second hand butik.

Känslan efter att ha varit där ett par dagar är att jag inte upplever så mycket värme utan att det är en lite kylig känsla. De har säkert bra pedagogik, men med ett så litet barn är det viktigaste att mitt barn blir sett och kan anknyta till pedagogerna.

Barnet får inte så mycket uppmärksamhet av personalen, men det kan ju bero på att jag finns där under inskolningen också. Men känslan är att de ser lite trötta och slitna ut.

Det positiva är att det är ganska få barn på förskolan, ca 20 totalt. Så de små barnen är ca 10 st. och har 2 personal under dagarna.

De är närvarande och leker med barnen i alla fall.

Det är majoritet invandrarbarn. En del barn verkar ovanligt stökiga, svårt att sitta still och koncentrera sig, får utbrott och skriker och gråter. Men jag antar att det är sånt man bör förvänta sig.

Upplever också att man verkar förvänta sig att 1-åringarna är på en högre nivå än vad de är. De ska sitta och äta med bestick, fast min son fortfarande föredrar att bli matad och sitta i barnstol.

Jag blir orolig att man inte förstår små barns behov.

Jag tycker informationen har varit ok, men ganska bristfällig, man verkar ta saker lite som de kommer.

Annars har jag har jag inte sett några allvarliga brister. Magkänslan är inte hundra, men man är ju säkert extra orolig och därmed kritisk också.

Är detta allvarliga varningstecken är det väl det jag undrar.. eller är det "normalt".

Tacksam för svar från er som har lite erfarenheter att dela med er av :).

Mvh

Henry, pappa till E

Låter inte så bra men ni kan väl inte välja antar jag, idag får man ta vad man får?

Jag skolade in mina tvillingar 2005. Innan vi valde förskola besökte jag sju stycken i närområdet, mem det är andra tider nu. Där mina barn gick var det inte en massa barn som fick utbrott och grät, det var väldigt lugnt. Det var en småbarnsavdelning med tretton barn på tre pedagoger.

Carambolan

Äldre 10 Jan 15:53

#3

Hur många av barnen är lika små som ditt? I vårt område börjar de flesta förskolan nån gång mellan 1,5-2 år. Oftast har det bara varit ett eller två barn på avdelningen som inte kan äta själv eller kanske till och med inte kan gå ännu och då finns ju en aning mer utrymme för personalen att hjälpa det barnet. Däremot blir det ju tyvärr aldrig lika mycket närhet och ?bli sedd? på förskolan som det blir hemma med en förälder som bara har 1-4 barn att ta hand om.

Anonym (K)

Äldre 10 Jan 20:06

#4

Henry79 skrev 2018-01-10 15:05:57 följande:

Känslan efter att ha varit där ett par dagar är att jag inte upplever så mycket värme utan att det är en lite kylig känsla.

De är närvarande och leker med barnen i alla fall.

Låter lite motsägelsefullt - du tycker att det är en kylig känsla men samtidigt är de närvarande och leker med barnen?

Henry79 skrev 2018-01-10 15:05:57 följande:

Upplever också att man verkar förvänta sig att 1-åringarna är på en högre nivå än vad de är. De ska sitta och äta med bestick, fast min son fortfarande föredrar att bli matad och sitta i barnstol.
Jag blir orolig att man inte förstår små barns behov.

Ettåringar kan lära sig äta med bestick (sked). När barnen kommer till förskolan hjälper pedagogerna barnen att lära sig sådant som är på precis den nivån de kan klara av att lära sig, bara någon tar sig tiden att hjälpa barnen att lära sig. Jag jobbar i förskola och vissa inskolningar jag haft har inte kunnat äta själva med sked eller ens med händerna, men de har alla lärt sig inom två veckor från att vi börjat träna på förskolan. Var inte orolig, ingen låter ditt barn svälta för att han inte kan äta själv än. Förmodligen låter de honom prova så gott han kan och stödmatar sedan så länge det behövs.

Det är jobbigt som förälder att skola in det bästa man har, men var inte rädd för att diskutera dina tankar och frågor med personalen. Om du undrar varför de gör på ett visst sätt - fråga! Vill du ha mer information än det de tar initiativ till - ta initiativ själv och berätta vad du vill veta. Alla föräldrar är så olika - vissa vill veta minsta detalj medan andra tycks uttråkade och ser ut att bara vilja gå hem när man berättar om deras barns dag. Var tydlig med vilken nivå som är lagom för just dig.

Anonym (förskola)

Äldre 11 Jan 08:59

#5

Man bör förbereda sitt barn inför förskolestart med att äta själv eftersom de annars måste lära sig på förskolan, då det inte finns personal till att mata varje barn. Det är mycket nytt för barnet ändå så att underlätta genom att redan kunna äta själv gör mycket.

Förskolan ska få pengar varje år till att köpa nytt material så allt borde inte vara slitet.

Att barn skriker kan ha att göra med att de håller på att inskolas. Alla barn är annars individer och det är inte konstigt om vissa barn har häftiga humör. Det är mycket som händer utvecklingsmässigt under den tid barn befinner dig på förskolan. Detta kan vara utmattande att hantera som ett litet barn vilket kan resultera i att barnet lätt blir argt eller ledset. Vad som är intressant är om personalen hanterar dessa barns individuella behov.

Av det du skrivit låter inget automatiskt dåligt förutom din egna känsla av att allt inte verkar så bra, men det är svårt som utomstående att avgöra ifall det beror på för höga förväntningar eller att allt inte riktigt står rätt till.

Mitt tips är att du ställer frågor om allt du undrar och förklara din oro. Tar de dina frågor och funderingar på allvar och ger vettiga svar på det du frågar så kan du nog slappna av, tänk dock på att de inte får svara på saker som lämnar ut andra barn. Blir de defensiva, avfärdar eller snackar bort allt så hade jag inte varit bekväm med att lämna mitt barn där och då letat efter möjligheten att byta förskola.

T ex med de skrikande barnen kan du fråga hur det kommer sig att ingen tröstar, är svaret att vissa barn behöver tid för sig själv när de är arga så skulle jag säga att det är ett bra svar.

Anonym (...)

Äldre 12 Jan 13:27

#6

En 19mån skulle jag förvänta mig äter själv. Inte nödvändigtvis med kniv och gaffel men åtminstone med fingrar och sked. Tycker alltså inte det känns som ett orimligt krav.

2 vuxna på 10 småbarn (när går barnen över till andra gruppen? Vid 2 år eller vid 3?) låter aningen lite men kan funka om det är många lite större barn i gruppen.

De flesta grejer blir slitna rätt fort på en förskola är min erfarenhet. På äldstas avdelning fick de sin vanliga peng för att köpa in grejer + de var med i tävlingar där priset var presentkort på x kr att köpa leksaker för. Eftersom de vann åtminstone nån gång om året hade de en hyfsat stor budget till leksaker men grejerna såg ändå slitna ut.

Är lokalerna inte dåliga utan bara slitna är det inget problem för mig, värre om det ekar pga dålig ljudisolering eller liknande.

Sammantaget låter förskolan inte Wow men inte katastrof heller utan verkar ligga runt medel tycker jag. Om den är närmare katastrof än medel beror på saker som är svåra att bedöma utifrån en text men om du inte är nöjd rekommenderar jag att kolla på alternativ och sen försöka byta om du hittar något bättre.

mammalovis

Äldre 12 Jan 17:11

#7

Henry79 skrev 2018-01-10 15:05:57 följande:

Hej!

Håller på med inskolning av vår lille son på 19 månader på en nära där vi bor.

Svårt när man inte har något att jämföra med, att veta vad som är normalt och ifall man oroar sig i onödan.

Första intrycket är sådär. Lokalerna är inte så fräscha, visserligen rent och så, men ganska slitet. Leksakerna är inte heller särskilt fräscha, utan gamla och slitna. Som saker man hittar i en second hand butik.

Känslan efter att ha varit där ett par dagar är att jag inte upplever så mycket värme utan att det är en lite kylig känsla. De har säkert bra pedagogik, men med ett så litet barn är det viktigaste att mitt barn blir sett och kan anknyta till pedagogerna.
Barnet får inte så mycket uppmärksamhet av personalen, men det kan ju bero på att jag finns där under inskolningen också. Men känslan är att de ser lite trötta och slitna ut.

Det positiva är att det är ganska få barn på förskolan, ca 20 totalt. Så de små barnen är ca 10 st. och har 2 personal under dagarna.
De är närvarande och leker med barnen i alla fall.

Det är majoritet invandrarbarn. En del barn verkar ovanligt stökiga, svårt att sitta still och koncentrera sig, får utbrott och skriker och gråter. Men jag antar att det är sånt man bör förvänta sig.

Upplever också att man verkar förvänta sig att 1-åringarna är på en högre nivå än vad de är. De ska sitta och äta med bestick, fast min son fortfarande föredrar att bli matad och sitta i barnstol.
Jag blir orolig att man inte förstår små barns behov.

Jag tycker informationen har varit ok, men ganska bristfällig, man verkar ta saker lite som de kommer.

Annars har jag har jag inte sett några allvarliga brister. Magkänslan är inte hundra, men man är ju säkert extra orolig och därmed kritisk också.

Är detta allvarliga varningstecken är det väl det jag undrar.. eller är det "normalt".

Tacksam för svar från er som har lite erfarenheter att dela med er av :).

Mvh
Henry, pappa till E

Hur bemötandet är från personalen kan ju ingen utomstående bedöma egentligen som inte varit där. Däremot kan jag säga att min dotter ignorerades vid inskolningen första dag och pedagogen gick och gjorde en dokumentation istället, när dottern satt mest i mitt knä. Jag upplevde det som helgalet då hon överinskolades från en annan förskola. Det sänkte mitt förtroende för personalen, men det blev bra ändå. På en annan punkt fick de backa. Syskonen har mer bara traskat in.

Hur man gör med informationen är olika. Ibland ger man lite i taget och har sedan ett samtal där man ger en informationsfolder och pratar utifrån den. Du kan alltid fråga vad mer du vill veta. Förstagångsföräldrar vill oftast veta mer och är mer oroliga. Bättre det än gå runt orolig, sedan är det alltid känslosamt att skola in sin älskling, då ingen känner ens barn lika väl.

Vad gäller matsituationen lär sig barnen fort utifrån att de ser hur andra barn gör. De flesta har gjort stora framsteg på bara några veckor och kan mycket mer på förskolan än hemma, då föräldrarna gärna behåller sin lilla bebis och det går snabbare att mata. Min dotter har en jämngammal kusin (3 veckors skillnad) och hon lärde sig allt över ett halvår senare då hon dels var hemma längre, men också för att föräldrarna inte ville att hon skulle kladda själv. Enda sättet att lära sig är ju att uppmuntras träna/få försöka.

Ett sätt är ju också att prata med andra föräldrar om hur de upplever saker.

Sedan blir det oftast mer livat på en syskonavdelning än en med enbart småbarn. Större barn låter mer. Med en syskonavdelning har man också en större barngrupp än på ren småbarnsavdelning. Det framgår dock inte hur många de är i personalen totalt.

Att personalen är sliten behöver inte vara så konstigt då de kanske har vikariestopp och på en liten förskola är man färre som kan täcka upp för varandra.

Fröken W

Äldre 12 Jan 21:11

#8

Nu har jag inga barn som börjat på förskola än men jag tänker att föräldrar magkänsla betyder väldigt mycket.

Absolut kan man vara lite väl kritisk och granskande när det är första barnet osv, men samtidigt tycker jag inte att du bara ska vifta bort din magkänsla.

Lycka till!

Hjälp med förväntningar på förskolan!

INNEHÅLL