Hjälp med förväntningar på förskolan!
Henry79 skrev 2018-01-10 15:05:57 följande:
Hej!Håller på med inskolning av vår lille son på 19 månader på en nära där vi bor.
Svårt när man inte har något att jämföra med, att veta vad som är normalt och ifall man oroar sig i onödan.
Första intrycket är sådär. Lokalerna är inte så fräscha, visserligen rent och så, men ganska slitet. Leksakerna är inte heller särskilt fräscha, utan gamla och slitna. Som saker man hittar i en second hand butik.
Känslan efter att ha varit där ett par dagar är att jag inte upplever så mycket värme utan att det är en lite kylig känsla. De har säkert bra pedagogik, men med ett så litet barn är det viktigaste att mitt barn blir sett och kan anknyta till pedagogerna.
Barnet får inte så mycket uppmärksamhet av personalen, men det kan ju bero på att jag finns där under inskolningen också. Men känslan är att de ser lite trötta och slitna ut.
Det positiva är att det är ganska få barn på förskolan, ca 20 totalt. Så de små barnen är ca 10 st. och har 2 personal under dagarna.
De är närvarande och leker med barnen i alla fall.
Det är majoritet invandrarbarn. En del barn verkar ovanligt stökiga, svårt att sitta still och koncentrera sig, får utbrott och skriker och gråter. Men jag antar att det är sånt man bör förvänta sig.
Upplever också att man verkar förvänta sig att 1-åringarna är på en högre nivå än vad de är. De ska sitta och äta med bestick, fast min son fortfarande föredrar att bli matad och sitta i barnstol.
Jag blir orolig att man inte förstår små barns behov.
Jag tycker informationen har varit ok, men ganska bristfällig, man verkar ta saker lite som de kommer.
Annars har jag har jag inte sett några allvarliga brister. Magkänslan är inte hundra, men man är ju säkert extra orolig och därmed kritisk också.
Är detta allvarliga varningstecken är det väl det jag undrar.. eller är det "normalt".
Tacksam för svar från er som har lite erfarenheter att dela med er av :).
Mvh
Henry, pappa till E
Hur man gör med informationen är olika. Ibland ger man lite i taget och har sedan ett samtal där man ger en informationsfolder och pratar utifrån den. Du kan alltid fråga vad mer du vill veta. Förstagångsföräldrar vill oftast veta mer och är mer oroliga. Bättre det än gå runt orolig, sedan är det alltid känslosamt att skola in sin älskling, då ingen känner ens barn lika väl.
Vad gäller matsituationen lär sig barnen fort utifrån att de ser hur andra barn gör. De flesta har gjort stora framsteg på bara några veckor och kan mycket mer på förskolan än hemma, då föräldrarna gärna behåller sin lilla bebis och det går snabbare att mata. Min dotter har en jämngammal kusin (3 veckors skillnad) och hon lärde sig allt över ett halvår senare då hon dels var hemma längre, men också för att föräldrarna inte ville att hon skulle kladda själv. Enda sättet att lära sig är ju att uppmuntras träna/få försöka.
Ett sätt är ju också att prata med andra föräldrar om hur de upplever saker.
Sedan blir det oftast mer livat på en syskonavdelning än en med enbart småbarn. Större barn låter mer. Med en syskonavdelning har man också en större barngrupp än på ren småbarnsavdelning. Det framgår dock inte hur många de är i personalen totalt.
Att personalen är sliten behöver inte vara så konstigt då de kanske har vikariestopp och på en liten förskola är man färre som kan täcka upp för varandra.