Varje bebis som föds är ett outsägligt mirakel.
Om det finns en tradition av att fira och uppmärksamma den förste lille bebisen som föds på det nya året i ett land,
Så är det ju fullständigt fasaväckande för mig att istället går vuxna människor och sätter sig vid sina datorer och använder bebisen som en ledstjärna för att kunna kanalisera sina känslor rörande invandrings- eller integrationspolitik.
När de människorna inte kan inse att det är en riktig bebis och en riktig familj de attackerar, och Katolska Kyrkan i detta fall försöker skydda den lille bebisen, så slår dessa vuxna människor ner den virala kyrkan där familjen befinner sig -- för att det är ok för dem att med våld tysta andra vuxna människors röster.
Den lille parveln kommer att växa upp, och få reda på att han inte firades med medalj eller tårta och leenden.
Han var Januari 1-bebisen, och skulle fått firas som de andra datumbebisarna, men fick mötas av den rena ondska att vissa sitter och hoppas att han dör.
Det är alltså detta som har hänt honom.
Väldigt sorgligt att han inte kan få ha sin historia ur sitt perspektiv ens medan den händer.
Istället så ska alltså folk sitta här och utan pardon fortsätta tänka sig perspektivet av förövarna.
Det är ett brott mot EN BEBIS.
Att ens hitta en försvarare inom sig som tar sig an det fallet, how far gone är man då, liksom.
****
Ja, inget är nytt under solen... medierna kallar det nyheter, men det är det inte. Jag skulle uppmana alla att försöka gå utanför sig själva och utmana sig själva med en lek:
Hur många liknande skeenden, händelser och/eller berättelser, sagor, myter kan just du (alla som läser tråden) finna i vår gemensamma mänskliga historia?
(Premiss: Du får ta med alla länder och alla tidevarv i den leken. Du får också ta med moderna myter som t.ex Star Wars.)
En sak undrar jag över:
När dessa vuxna människor väl får sitt uttryckta hopp besvarat och besannat, vilken befolkning har de bevarat? Vilket land har de försvarat?
Att sitta där med Wiens motsvarighet till hatiska Karlsson som ena granne, och bebismördare Nilsson som andra granne, och att i egen soffa ha en familj vars far och mor lär ut de sanna värdena i att rensa ut farliga indoktrinerande influenser...
Det kommer kanske att finnas några kvar som har inre kontakt med något som de personerna inte ens anar att de saknar --- och så har det också alltid varit.
Den ena sidan kan inte förgöra den andra. Från ett andligt perspektiv biter ormen sin egen svans. (YinYang, Ourobourus)
Där står då arméerna uppradade ansikte-mot-ansikte igen, och den ena sidan är mordisk, den andra vill inte döda någon. Härförarna på den ena sidan eldar på massorna bakom sig. Härföraren på den andra sidan fortsätter att hålla tillbaka massorna. (Bhagavad-Gita)
Jag hoppas att den sansade härföraren slutligen bestämmer sig för att försvara sig mot de som så att säga redan är döda. Varför ska hon dö under en själlös bebismördares hand.
När ska vi hindra Jesus korsfästelse från att överhuvudtaget inträffa, eller ska den ske om och om igen, runtomkring oss och inom oss -- för att vi inte vågar öppna vår mun själva?
Ska Sauron ta makten, eller klarar hobbiten att bära en ring som hela tiden viskar enträget till hans ego och känslor att han ska ge efter för sina impulser --- och när du vaknar upp ur dimman står du med en kniv i handen över en liten bebis i blodiga kläder --- klarar DU att hålla huvudet klart och se ringen för den rådgivare den är?
Antingen så får de som attackerar bebisar online acceptera att de vid en eventuell rollbesättning INTE då är Batman, Stålmannen eller ens Hulken...
(Och så vida de inte reser sig hela vägen upp till gyttjehimlen, som den underbara ledstjärna Mussolini & narcissist company var; så är de, var och en, faktiskt bara en av de där namnlösa skurkarna som kolar vippen i början av serietidningen... de där som är hantlangare åt en ledare som har Universal-Fel liksom...)
Eller så kan de peka på ett exempel i vår mänskliga historia där det är den som attackerar EN BEBIS som är på hjältarnas sida.
Jag väntar med spänning på dessa exempel:
