I morgon ska vi ha makens släkt här.. Jag ska fixa allt vad gäller middag osv.. De brukar åka hyfsat tidigt för att vara nyår.. Runt tio, med tanke på att både vi och de har små barn som aldrig orkar till tolvslaget och de vill inte sätta sig på tåget mitt i natten..
Nu fick jag veta att han erbjudit dem att sova över utan att prata med mig och jag känner för att åka iväg själv och lämna honom med allt.. Vill absolut inte ha dem sovandes här..
Suck..
Nästa jul och nyår har ni kanske separerat så då behöver du bara ha barnen varannan högtid och han får lösa sängplatserna själv. Försök att vara positiv. :)
Så du menar att du inte kan sova bredvid något utav barnen? Lite skillnad att lägga svärföräldrarna på en tunn madrass eller på soffan mot att du sover med barnen.
Ibland eller väldigt ofta tycker inte folk om sina svärföräldrar osv men vet du vad. Det är din mans familj och uppenbarligen vill han ha dom där så vem ger dig mandat?
I en relation ställer man upp för varandra och tänker utanför sin egen lilla box och ser till andras känslor.
8 personer låter mycket. Varför kan dem inte bo på hotellet? Har dem inte råd eller vad?
1 av 365 dagar.... det kan väl du hålla ut eller
Har svärföräldrarna en halvtimme att köra hem och inga småbarn så förstår jag inte ens varför de ska sova kvar.
Har svärföräldrarna en halvtimme att köra hem och inga småbarn så förstår jag inte ens varför de ska sova kvar.
Jag tycker inte att det handlar om självupptagenhet, det handlar om att man bör vara överens om en sådan här sak, speciellt som det verkar vara TS som ska fixa allting, maken har tydligen bara bjudit in alla att sova över utan att ha sett till att de är överens.
Jag hade också tyckt att det var jobbigt, det är inte lite jobb det innebär att först fixa nyårsfest och sedan se till att ordna sovplats och frukost åt så många. Att dessutom bli utkastad ur sin säng för att någon annan ska sova där, oavsett anledning, hade varit droppen som fått bägaren att rinna över för mig (om den inte gjort det redan).