Jag känner alltid att ingen bryr sig

Testa vara den drivande partnern som kommer med förslaget - då bestämmer du.
Det kan vara svårt att bryta mönster i samma grupper som är van vid att du är passiv så öva på att utveckla nya sidor bland människor du inte känner.

Jag drog utomlands själv när jag var ung. Utvecklade mig - var som jag ville vara. Kände just att jag vill utveckla mig själv.

Mjo, ibland har jag försökt ge förslag och ibland lyckas det men ofta känner jag mig bara dum.

Ja, jag har varit utomlands på andra sidan jorden och det förstärkte mitt självförtroende då, för mig själv, men vi var en grupp på 4 och visst blev jag personen som inte riktigt hade några önskemål som gick igenom där med :( Vet inte vad jag ska göra

Du kanske kan testa att säga ifrån? Säg "Nu känner jag mig överkörd och skulle också vilja vara med och planera." 
Om ingen lyssnar på det skulle jag tyvärr vilja påstå att de inte är äkta vänner.

Ja, det kanske man skulle kunna.. och ibland blir jag så sur så att jag har lust att lämna gruppen jag då chattar i. Kan man göra så? Eller kommer de bara tycka jag är barnslig och konstig då?

Människor är flockdjur, den rollen du har i gruppen blir viktig för gruppens dynamik, därför har ingen intentioner att ändra på din roll så du syns lika mycket som andra.

I grupper blir gruppen starkare genom att utesluta andra, du är den som stärker gruppen genom att man utesluter dig. Du reagerar inte på det, då stigmatiseras detta och blir grupp- överenskommelsen. Att du själv vet att det är såhär men ändå inte gör något för att kliva ur den rollen gör att andra tror du accepterat det och gör att din självbild fäster sig vid att du "är" den personen.

Jag säger det klassiska, om du ska klaga, försök göra något åt situationen först.

Att du ignorerar gruppen stärker också gruppen genom att du utesluter dig själv så det löser ingenting.

Mitt förslag är att du tänker att du ska skådespela en utåtriktad drivande person som kräver att bli sedd och hörd, och hur hade den tjejen sett ut? Byt stil. Hur hade den tjejen sminkat sig? Hur hade den tjejen rört sig? Hur hade den tjejen pratat? Bygg den karaktär du önskar vara. Tillslut blir du henne - fast det är du, dig själv.

Känner igen mig i din historia. Dock har jag aldrig kännt mig ensam i min familj men mina vänner har betett sig som dina. De bjuder mig inte ens på fest. Om de gör det är datum redan satt och ingen har kollat om jag kunde. De har kollat med varandra och sen är det spikat. Så det är tydligen inte viktigt att jag är med känns det som. 

Jag har börjat ta avstånd från såna vänner. Jag har sagt ifrån till och med. Dock så har det mest resulterat i att de tyckt jag varit löjlig och de har inte alls förstått varför jag kännt mig utanför. 

Jag kunde inte säga nej förut till vänner. Jag läste en bok en gång. "Säg nej med gott samvete" hette den. Läs den. 
Efter många år när jag märkte hur många som sa nej till mig och aldrig hjälpte mig när jag behövde det med skitdåliga bortfökrlaringar så har jag slutat att vara alla till lags jag också.

Det känns dock trist då jag tycker att det kan vara roligt att vara till hjälp och känna att man finns där för varandra. Men många är tyvärr inte som man är själv är och det är bara att acceptera. Om jag vore du skulle jag lägga krutet på att få din familj att förstå först och främst, de är viktigare än dina vänner tror jag. 
Kram och hoppas att du hittar bättre vänner! 

Och för att slippa konflikt så övar du först i nya grupper helt själv. Stärk dig själv före konflikt.

Din teori har jag aldrig hört. Men det låter ju intressant. Jag sitter i samma sits som TS där vänner håller mig utanför beslut som t.ex. datum för fester. Jag höll tyst länge och kände mig ofta utanför. Till slut sa jag ifrån och de tyckte bara jag var löjlig och menade att man kan ju inte alltid säga till alla man känner när det är fest osv. Inget har dock förändrats sen jag sa till. Så hur menar du att TS bör ändra sätt? Gruppen verkar ju inte vilja ha henne med, precis som min grupp. Hur man än vrider och vänder på sin person så har de ju bestämt sig verkar det som. I allafall min grupp.

Nej tycker inte det vore konstigt. Alla har rätt att säga sin åsikt.

Jag Kånner igen mig i din text, kanske för att du är med om det också och vet hur det är. Jag anser också att de bara tycker man är löjlig då man försöker säga till om något. Man ska liksom aldrig säga till då blir det bråk eller dåligt istället. Jag har flyta på ytan vänskaper, ska alltid vara bra och säg aldrig något negativt...