Jag känner alltid att ingen bryr sig
Känner igen mig i din historia. Dock har jag aldrig kännt mig ensam i min familj men mina vänner har betett sig som dina. De bjuder mig inte ens på fest. Om de gör det är datum redan satt och ingen har kollat om jag kunde. De har kollat med varandra och sen är det spikat. Så det är tydligen inte viktigt att jag är med känns det som.
Jag har börjat ta avstånd från såna vänner. Jag har sagt ifrån till och med. Dock så har det mest resulterat i att de tyckt jag varit löjlig och de har inte alls förstått varför jag kännt mig utanför.
Jag kunde inte säga nej förut till vänner. Jag läste en bok en gång. "Säg nej med gott samvete" hette den. Läs den.
Efter många år när jag märkte hur många som sa nej till mig och aldrig hjälpte mig när jag behövde det med skitdåliga bortfökrlaringar så har jag slutat att vara alla till lags jag också.
Det känns dock trist då jag tycker att det kan vara roligt att vara till hjälp och känna att man finns där för varandra. Men många är tyvärr inte som man är själv är och det är bara att acceptera. Om jag vore du skulle jag lägga krutet på att få din familj att förstå först och främst, de är viktigare än dina vänner tror jag.
Kram och hoppas att du hittar bättre vänner!