Hej!
Jag påbörja min första ivf nu i november men vi var tvungna att avbryta pga för få blåsor!
Nu blir det en vilomånad och förhoppningsvis startar vi i januari 2018. Jag tycker att det är så jobbigt att läsa om alla som är i gång!
Så nu startar jag en ny grupp för oss som ska starta ivf i början av nästa år. Även för er som har gjort fler ivf försök men inte lyckats och hoppas på att 2018 är ert år!
Vi kan ju hjälpas åt att få tiden att gå! :)
Jag var så tidigare. Tyckte det va orättvist när folk blev på smällen från ett one night stand och att folk hann få både andra och tredje barnet innan vi ens fått ett. Men allt känns bättre nu när vi ska få hjälp.
Jag är nog lite för positiv för mitt eget bästa, har ställt in mig helt och hållet på att det kommer funka på första försöket. Har fått för mig att negativa tankar påverkar processen till det sämre.
Jag lämnar tråden nu! Men jag ska hålla alla tummar och tår för er!
För oss hände ett mirakel! Vi fick avbryta första ivf försöket för där var inte tillräckligt med blåsor och inte tillfälligt stora iheller! Vi fick veta att vi inte kommer att klara detta själva pga dåliga spermier och ingen egen ägglossning men efter på något sätt blev vi gravida ändå efter två års försök!
Lycka till (till er alla) <3
Jag lämnar tråden nu! Men jag ska hålla alla tummar och tår för er!
För oss hände ett mirakel! Vi fick avbryta första ivf försöket för där var inte tillräckligt med blåsor och inte tillfälligt stora iheller! Vi fick veta att vi inte kommer att klara detta själva pga dåliga spermier och ingen egen ägglossning men efter på något sätt blev vi gravida ändå efter två års försök!
Lycka till (till er alla) <3
Menopur är med flera sprutor. Jag tog 1 spruta varje kväll i kanske 10 dagars tid. Det gör inte ont :) Du kommer få testa hos barnmorskan innan du ev börjar med sprutorna. Det är inga långa nålar och inget avancerat heller. Kommer gå superbra!
Jag förstår. Jag själv har kämpat med min vikt genom åren. Har alltid varit väldigt smal naturligt, oavsett vad jag ätit. Så jag förstår att det inte är så "bara" att gå upp för dig. Är det så exakta regler för vikten? 1 kilo känns som dom borde kunna gå med på :( Har ni tagit blodprover för att kontrollera om du haft ÄL? Har du fått tabletter för att få igång mensen? Kanske byta läkare? Vad sker härnäst för er?
Har du någon du kan prata med om allt detta förutom oss här på FL? Jag har fått fint stöd av både min familj/sambons familj och min chef. Det har varit gott att ha min chefs stöd och förståelse kring detta. Då jag alla dagar inte mår jättebra, och har en del humörsvängningar av hormonsprutorna. Samt att jag ofta behövt byta pass eller ta ledigt för läkarbesök.
Våran resa började för ungefär 2 år sedan. Jag har regelbunden mens och vi försökte och försökte. Tillslut sökte vi hjälp. Här i norrland är väntetiden inte alls så lång, tror det tog oss 2 veckor innan första besöket hos en läkare med inriktning barnlöshet. Vi gjorde ultraljud och han kunde konstatera att min livmodertapp sitter något längre bak än "normalt" (det gör att spermierna måste simma lite längre) Min sambos spermier testades och han hade något längre antal. 12 miljoner spermier (istället för ca 15-20 miljoner?)
Vi sattes på letrozol behandling och gjorde många ultraljud och blodprover utan resultat. Sedan även en äggledarspolning. Vi fick sedan börja med menopur-sprutorna samt ägglossningssprutan, äggen växte till sig ganska bra (tillräckligt för en befruktning) men ändå skedde ingen befruktning. Enligt läkarna på IVF kliniken kan detta vara en kombinerad orsak. Min livmodertapp, mina ägg och mannens spermier som är lite färre.
Nu inväntar vi januari mensen och då kör behandlingen igång med första ivf försöket. Jag kommer att ta både gonal-f sprutor och orgalutran sprutor, samt ägglossningssprutan. Äggplocket sker troligast i slutet på januari om ingenting blir ändrat. Jag pendlar dagligen mellan hopp och förtvivlan.
kan inte förklara vad med sprutor jag är så rädd för, men det ska jag bara klara om det är vad som krävs!
Men vad spännande!! :) Är du nervös? Hur gamla är ni och vart håller ni till i landet?
Hellre positiv än negativ, men det är så himla svårt för mig! Men som sagt, ena dagen superpositiv och andra dagen är det kört för oss - ungefär så är jag :/
Ja det är ingen lätt känslomässig berg-och-dalbana vi har hamnat på. Just idag känns det som tiden går såå långsamt. Vet att inget går snabbare av att vara otålig men idag känns det bara som att det aldrig kommer komma någon kallelse... har av någon anledning sovit riktigt dåligt eller inte alls varje natt i 2veckor nu så humöret är inte lika positivt som det brukar :(
Usch tjejer igår fick jag mina fasor bekräftade. Läkaren som vi träffade den 7 september, som sa att hon skulle skicka IVF-remissen så fort svaren kom på de prover vi tog samma dag, hade INTE gjort det. Träffade en annan läkare igår på ett uppföljnings-VUL (håller på med Letrozol), och han kunde se detta. Den första läkaren hade bara skrivit i journalen att hon skulle skicka remissen, men sedan inte gjort det.
Det har alltså gått 3,5 månader sedan dess!!
Han tröstade mig med att man kan ta med ett utdrag ur journalen där det faktiskt står att vi blivit lovade remiss i september, och visa på att vi alltså redan väntat länge. (Han sa att det är 3 månaders väntetid nu i Sthlm där vi bor.) Så att vi inte behöver börja på noll nu när remissen väl skickas :( Hoppas, hoppas det hjälper. Blir så otroligt besviken över hur man kan slarva med något så viktigt?
Jag undrar en grej förresten - vad räknas som 1 försök inom IVF? Är det varje gång man för in ett befruktat ägg och ser om det tar sig eller ej, eller är det varje gång man behöver gå igenom hela processen att växa ägg och plocka ut dem och befrukta dem utanför? Om man t.ex. får fram ett gäng fina ägg på första äggplocket och låt säga 5 av dem befruktas. Har man då 5 chanser på sig inom "1 försök"? Eller är det "1 försök" per ägg man för tillbaka...?