Ingen toxoplasmainfektion enl provsvar, så nu vet jag det.
Hur har era sambos/män tagit det här med missfallet?
Här är det jag som är den känsliga och gråter medan min sambo redan från början var starkare och orkade se det som att det var bättre det hände nu än att barnet skulle födas och sen inte klara sig pga tex kromosomfel. Och det är ju sant, men i mig bor det en sån enorm sorg också att allt inte gick bra.
Min sambo tänker lite mer att vi tar det som det kommer och att jag ska sluta tänka så mycket på det. Men det är tyvärr lättare sagt än gjort, när allt fokus för min del ligger på att bli gravid igen. Jag vet att det i många fall är bättre att sluta fokusera alltför mycket på det och att det ibland är större chans att det tar sig då, men hur i all sin dar slutar man med det?
I dag ringde jag gyn som jag fått instruktioner om att göra om gravtestet fortfarande var positivt. Fick ännu en tid för vul. Det ser fint ut men man ser en blodansamling i livmodern, därför blöder jag. Inget konstigt just med det men läkaren började surra om att jag kanske har en graviditet någon annanstans som i buken då mitt test ff är positivt. Jag blir ju livrädd. Tills jag började fundera och frågade om hon menar att det var fler foster då för ett såg vi ju på vul i livmodern v 6 . Det hade hon missat i min journal och då började hon spekulera om jag haft någon mola el så med mitt förut höga hcg. Jag fick ta ett blodprov och sedan kom en specialistläkare och kollade igen med vul. Allt såg fint ut och hon menade att då jag köpt egna gravtest som är så mycket känsligare än dem de använder på gyn är positivt test efter 3 veckor fullt normalt och blödningarna likaså. Hon har också något provsvar på analys av resterna efter skrapningen som visar att det inte var någon förändring eller något avvikande med det ( vad det nu skulle kunnat vara?) När jag kommer hem ringer läkare ett upp och säger att hcg är relativt lågt på blodprovet och att hon hoppas att det sköter sig själv nu. Samtidigt säger hon att jag får ge blödningarna några dagar till men om jag blöder mer än en till två veckor till får jag återkomma. . Gaaah vad jag känner att hela detta påverkar mig psykiskt. Nu känner jag alltså ändå att det är konstigt om jag blöder i en vecka till och att jag då måste höra av mig en gång till, men de ser ju inget konstigt och har inte gjort de sista två vul heller. Kan detta inte vara få vara över nu. Sorry mitt långa inlägg men i dag vill jag bara gråta.
Hej tjejer! Måste bara få sprida lite glädje och hopp här i tråden, kolla här :
Väntar antagligen missfall nr fem. Hcg 203 i måndags och 422 idag. Alldeles för dålig ökning.