För oss med ma/MF i bagaget från Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL
Startar en träd för oss som behöver ventilera erfarenheter av MF/ ma.Tungt och jonbigt men vi tar oss vidare.
Startar en träd för oss som behöver ventilera erfarenheter av MF/ ma.Tungt och jonbigt men vi tar oss vidare.
Det skulle synats på provet i så fall, så nej...jag har inte haft det tidigare heller.
Jag blir tokig på att tänka på att bli gravid hela tiden. Önskar jag kunde nöja mig med två barn och bara lägga ner. Inte värt att lägga så här mycket energi och tankar på att bli gravid...
Jag blir tokig på att tänka på att bli gravid hela tiden. Önskar jag kunde nöja mig med två barn och bara lägga ner. Inte värt att lägga så här mycket energi och tankar på att bli gravid...
Ja både och faktiskt. Skönt att kunna utesluta det och veta att jag inte har någon infektion i kroppen nu som hindrar mig från att försöka bli gravid igen så fort kroppen är redo. Samtidigt hade det varit skönt att slippa oroa sig för att vara med katterna vid en framtida graviditet, då jag redan hade varit immun om jag haft det en gång.
Men såklart, ändå skönt att få svar.
Ja både och faktiskt. Skönt att kunna utesluta det och veta att jag inte har någon infektion i kroppen nu som hindrar mig från att försöka bli gravid igen så fort kroppen är redo. Samtidigt hade det varit skönt att slippa oroa sig för att vara med katterna vid en framtida graviditet, då jag redan hade varit immun om jag haft det en gång.
Men såklart, ändå skönt att få svar.
Hur har era sambos/män tagit det här med missfallet?
Här är det jag som är den känsliga och gråter medan min sambo redan från början var starkare och orkade se det som att det var bättre det hände nu än att barnet skulle födas och sen inte klara sig pga tex kromosomfel. Och det är ju sant, men i mig bor det en sån enorm sorg också att allt inte gick bra.
Min sambo tänker lite mer att vi tar det som det kommer och att jag ska sluta tänka så mycket på det. Men det är tyvärr lättare sagt än gjort, när allt fokus för min del ligger på att bli gravid igen. Jag vet att det i många fall är bättre att sluta fokusera alltför mycket på det och att det ibland är större chans att det tar sig då, men hur i all sin dar slutar man med det?
Det är utekatter. Är bara det att båda är rätt unga, den ena drygt 1 år och den andra bara 7 månader och ofta säger de väl att katter ofta smittas kring den åldern och är därför jag är lite extra nervös. Såklart vi håller god handhygien men jag blir nojjig ändå.