Inlägg från: Charlieellerså |Visa alla inlägg
  • Charlieellerså

    För oss med ma/MF i bagaget från Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL

    Startar en träd för oss som behöver ventilera erfarenheter av MF/ ma.Tungt och jonbigt men vi tar oss vidare.

  • Svar på tråden För oss med ma/MF i bagaget från Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL
  • Charlieellerså

    Ja, jag är hemma i dag. Har bara gråtit hela förmiddagen. Kroppen är så svag av det låga hb och jag känner att all sorg kommit i kapp. Min bästa vän åkte in på akutenbi dag med blödningar. Hon är gravid i samma vecka exakt som jag var. Hon fick se ett välmående litet foster därinne. Är så glad för hennes skull. Men så sorgsen att vi inte fock dela detta. Att jag ligger här och åter igen känner hur hormonnivåerna gör mig helt personlighetsförändrad och till ingen nytta. Jag försöker tänka positivt. Tänka att vi försöker igen så fort det gåtor. Min labilitet har gjort att vi bråkat hela dagen mannen och jag och det är ju inte en bra grund att fortsätta försöka på. Så tungt. Barnen blir ledsna av alltihop förstås.

    Hur mår du i dag? Har du molvärk eller hur känns det onda? Hur känns det mentalt?

  • Charlieellerså

    Ja, jag är hemma i dag. Har bara gråtit hela förmiddagen. Kroppen är så svag av det låga hb och jag känner att all sorg kommit i kapp. Min bästa vän åkte in på akutenbi dag med blödningar. Hon är gravid i samma vecka exakt som jag var. Hon fick se ett välmående litet foster därinne. Är så glad för hennes skull. Men så sorgsen att vi inte fock dela detta. Att jag ligger här och åter igen känner hur hormonnivåerna gör mig helt personlighetsförändrad och till ingen nytta. Jag försöker tänka positivt. Tänka att vi försöker igen så fort det gåtor. Min labilitet har gjort att vi bråkat hela dagen mannen och jag och det är ju inte en bra grund att fortsätta försöka på. Så tungt. Barnen blir ledsna av alltihop förstås.

    Hur mår du i dag? Har du molvärk eller hur känns det onda? Hur känns det mentalt?

  • Charlieellerså
    linnea12533 skrev 2017-11-04 12:47:43 följande:

    Nu har jag hittat hit också. Vilken oerhört jobbig situation vi är i. Tårarna forsar fram, men känns skönt att dela tankar med er som också är i ungefär samma situation. 


    Ja, det är då tufft. Men tror att det är bra att tårarna får komma ut. Alla planer som ändrats över ett ögonblick
  • Charlieellerså

    Lite tröst är ändå att många verkar bli gravida igen tätt inpå ma/MF. Hoppas, hoppas ni hinner komma in i rullarna innan julstängt. Hur länge har de stängt?

    Får jag fråga hur gamla ni andra är? Jag är 37 och fyller 38 om ca 6 månader. Tiden pressar därför också.

  • Charlieellerså
    linnea12533 skrev 2017-11-04 13:24:32 följande:

    Jag är 31 och min sambo 38.

    Har som sagt en dotter på 10 sedan innan som inte vill något hellre än att få ett syskon. Det står högst upp på önskelistan jämt. Därför känns det extra hårt just nu men hon har tagit det bra ändå.

    Var i sverige bor ni? Vi bor i Värmland.


    Förstår att syskonets längtan också blir en stress. Jag bor i Jämtland .

    Jag är på sjukhuset igen för att ta ta prover. Kan knappt stå på benen. Kanske bara ska vara så innan hb är högre men det känns då obehagligt.
  • Charlieellerså
    vinterbebis12 skrev 2017-11-04 14:46:25 följande:

    De brukar ha julstängt två veckor. Vi har en resa planerad efter jul så mest troligt kommer vi kunna göra nästa försök tidigast i februari. Om mensen kommer inom fyra veckor kanske vi hinner ett försök innan julstängt. Vi gjorde första försöket för att få en trea i maj 2016 så har försökt ett tag. Nästa försök blir sjätte insättningen och det känns inte alls givet att vi kommer att lyckas igen :(


    Känner verkligen med dig. Stress är det sista man behöver i denna sits och ni har så många parametrar som ska stämma. Hoppas hoppas hoppas att din Kropp återgår till normalt så fort det bara går nu <3
  • Charlieellerså
    linnea12533 skrev 2017-11-04 18:40:22 följande:

    Hur många vet om ert missfall? Jag har berättat för min mamma och vår 10åriga dotter och så några arbetskompisar som jag vet kan hålla tyst om det. Hur känner ni inför att berätta om missfallet?


    Vi hade hunnit berätta för en del nära vänner och familj. Främst för att förklara var jag mådde så dåligt. Nu blev det många vi fick berätta den dåliga nyheten för men då det blev så dramatiskt med ambulans, inläggning och blodtransfusion så kändes det skönt att många redan visste. Hade blivit jätteotäckt för barnrn om vi inte berättat tex.
  • Charlieellerså
    linnea12533 skrev 2017-11-04 17:34:59 följande:

    Jag vet faktiskt inte. Men för 2 veckor sedan borde jag varit i v 9 och då fanns bara ett foster på 4,5 mm vilket enl läkaren borde tyda på v 5 ungefär. Och nu alltså en tom fostersäck. Så antar att den slutade leva vid v 5 ungefär. Men att det aldrig ska komma ut! Fostret är ju tydligen hanterat av kroppen själv och upptaget av kroppen, men resterna av fostersäck och så då? Ska ringa gyn igen direkt på måndag och höra om jag inte kan få tabletter redan då. För alla andra som varit med om ma verkar ju fått tabletter eller blivit skrapade om de inte börjat blöda av sig självt. Konstigt då om min kropp skulle ta hand om det utan blödning. Vill bara få det överstökat. Hur går det för er, blöder ni mycket än? Och hur ont har ni? Kram på er! Tack för att ni finns och att vi kan dela denna hemska upplevelse. Vi tro att tillsammans är vi starka, även om det inte alltid känns så.


    Jag ttrycker absolut att du ska ringa och höra på måndag. Sedan förstår jag att detta med att ta cytotec och blöda sådan enorma mängder som jag gjorde inte är vanligt men efter denna upplevelse känner jag att jag vill säga: Var observant så du inte blöder jättemycket . Åk hellre in om du känner dig osäker. Hoppas du får bra och trygg hjälp nu. Ja, vi får tänka att vi är många som tyvärr delar denna resa men vi får försöka sikta framåt när det går.

    Jag blöder bara lite nu efters skrapningen. Inte ens en binda per dag. I dag kollade med vul efter skrspningen och det ser fint ut.

    Kramar
  • Charlieellerså
    Zanda skrev 2017-11-04 21:47:32 följande:

    Hej tjejer,

    Följs också gärna åt här även om mitt missfall inte känns lika grymt som era...känns kul att ha några att prata med och drömma framåt med!

    Stor kram till er <3


    Välkommen hit. Jag tror alla missfall är jobbiga oavsett hur och när. Beklagar ditt också. Ja, framåt ska vi när man känner sig redo. Vi är redo att köra på när jag inte blöder med.

    Kram ovh kraft till er alla
Svar på tråden För oss med ma/MF i bagaget från Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL