Hur mycket "egentid " är rimligt?

Hej

jag har ingen egen tid. studerar 100% och jobbar 75%
mannen jobbar heltid Dagtid. 7-16.

jag lämnar och hämtar och sköter det mesta hemma.

4 barn flera npf

mannen tränar sin sport 2 vardagskvällar i veckan och match en helgdag.

jag har jobb två veckodagar em/kvällsjobb. 

jag vill börja träna för min kropp faller ihop efter graviditeterna men finner ingen tid och börjar bli utbränd igen.

han vill fortsätta med sin lagträning även till sommaren och jag känner att jag skulle vilja ha tid för träning och familjen? men vill samtidigt inte hindra honom?

jobbig sits

Ni har valt att bilda familj. Att ens ta ordet "egentid" i era munnar äcklar faktiskt! Ni har gett upp era egna liv en gång för alla. Det är bara att acceptera!

Du har rätt? men samtidigt när man ser vad det gör för hans hälsa och välmående när han gör det han brinner för.. 
det är väl mer att jag behöv studierna för att få en utbildning som är viktig för att jag ska kunna få en bättre framtid. Jag är inte ung längre, Men all tid barn med svårigheter i skolan tar så hinner jag aldrig studera alla de timmar jag behöver dagtid. Vilket gör att stressen blir väldigt hög för mig just nu. Alla möten med skolan Med anpassningar och alla sms/samtal per dag som blir på dagtid. Barnen går alltid först för mig och självklart är inte pappan någon egoistisk person men vi har kämpat så han fått ett bra stabilt jobb och jag stöttat upp hemifrån vilket blivit en klassisk kvinnofälla. 

Men vad är orsaken till att du pluggar heltid, jobbar 75% och sköter det mesta hemma?

jobbar för lön studerar utan csn 
jobbar oregelbundna tider och gör jag inget hemma så görs det inte alls? säkert för att jag tyckte nog att det var mitt ansvar när jag var hemma med barnen.. 
matlagning handling och disk gör vi båda 

Men då har du ju valt själv att studera och jobba samtidigt eftersom du inte vill ta lån. Om du ligger på gränsen till att bli utbränd och behöver mer egentid måste det väl vara bättre att skippa jobbet och ta lån. Låt mannen ta 100% ansvar för handling, matlagning och disk om det är det han är bra på och tvätta lär han ju börja med när han inte har några rena kläder.

Men sluta vara uppbunden 175%! Det kan ju aldrig vara bra för familjelivet? Det går ju inte att jämföra med att träna några kvällar i veckan. Sen måste ni förstås göra som de flesta andra att en hämtar och en lämnar eller liknande. 

Den tråkiga sanningen verkar vara att förutsättningarna för att bilda familj idag är orimliga och i många fall orealistiska. Båda måste jobba heltid eller åtminstone 75%. Därtill ska hemmet skötas, egentid, tid för varandra (det är ju trots allt en kärleksrelation man har), tid för barnen, lämna/hämta från eventuella aktiviteter, åtminstone måttlig motion/träning för en själv och partnern (annars fallerar kroppen i förtid och förutsättningarna försämras då ytterligare). Ovan har vi dessutom ett inlägg där vederbörande har 4 barn och pluggar 100%+jobbar 75% (bara det är 70 timmar/vecka). Och just det, vi behöver även minst 6-8 timmars sömn per natt. Dygnet har 24 timmar, gör matten. 

Det är lätt att skylla på den andre parten, men jag tror att den jobbiga sanningen är att förutsättningarna ändrats radikalt under minde än en generations tid. Förr kunde man försörja en familj på en genomsnittsinkomst, och barnen skickade man ut och leka av sig med kompisar, inte agerade man färdtjänst till diverse aktiviteter. Så nej, misstaget man gör är att man fortfarande febrilt försöker skapa den där "klassiska" familjekonstellationen i ett samhälle som inte längre är optimerat för detta. 

Lösningen? Det har vi ingen ännu, kanske lyckas vi en dag att lösa det. Men tills dess så är det nog dags att börja anpassa sig efter rådande förutsättningar, trots att våra inbyggda biologiska drifter skriker efter familjebildning.

Med fyra barn tycker jag det låter orimligt att mamman jobbar ens heltid, ja möjligtvis om hon hade en engagerad och jämställd man, men så verkar inte vara fallet. Hur mycket tid får barnen när mamman studerar och jobbar 175% , det frågar jag mig. Och så vill hon ha egentid också. Det går inte ihop.

Jag har tagit allt med barnen varit hemma hela de äldsta barnens uppväxt, jobbat lite hemifrån , och började studera för ett årsedan. Stöttat upp mannens arbete och intresse plus barnens intressen har jag skött all hämtning lämning och jag har och är alltid närvarande och tar barnen först tre är nu tonåringar.. som är med vänner och inte vill hänga med mamma längre. Dock har de alltid haft alla lov lediga och hemma med mig. Så mina barn har haft en  närvarande mamma som gjort allt och gör allt för dem. 
men det är jobbigt att jag inte kan få samma stöd tillbaka som jag gett mannen under alla åren Nu när jag också behöver satsa på min framtid. 

men jag får väl skylla migsjälv.

mannen har nu precis uppnått ett chefsjobb och själv kommer jag få leva på mini pension som gammal och har en kropp som är otränad och gör ont. Redan. 

tiden räcker inte till har ett hem att sköta, en trädgård, möten att gå på (npf hos barnen) och jag pluggar inte när barnen kommer hem från skolan utan förmiddagar. Jobbar mest nätter. Och vissa dagar. 

men det är väl bara att bita ihop och hoppas på att orka plugga klart så jag kan jobba när några barn flyttat hemifrån.  För mina barn med npf behöver de stöd att komma iväg till skolan. 

men det är tufft att sköta all planering själv kring barnen och vad de behöver. Jag är den som lär dem cykla skridskor osv. Mannen inte intresserad utan jag är den drivande även om jag  är talanglös i sport är det jag som peppar och driver på allt för att ge barnen bästa förutsättningarna.. då de inte har så lätt med sånt dom kräver träning osv men de vill kunna och jag anser att jag har till uppgift att ge dem förutsätrningarna. 

barnen har mer tid med mig än pappan. Han jobbar dagtider och sen tränar han eller sitter i telefon eller soffan. 

Du har Nog rätt.. vi har inte råd att ta fler lån och vi måste jobba för att kunna betala våra räkningar.. allt har blivit extremt dyrt? skulle inte jobba om jag inte var tvungen samtidigt som studier men måste av personliga skäl och ekonomiska?