Jag lever med man och två barn, vi jobbar båda två men jag är deltidssjukskriven. Vi hamnar då och då i diskussionen kring "egentid" och ser väldigt olika på saken.. Mannen är ute på saker (träning någon kväll per vecka , egna aktiviteter några timmar nästan varje helg) men anser ändå att detta är för lite... Blir nyfiken på hur detta kan se ut för andra föräldrar..? Vad tycker ni är rimligt?
Sen tiden du är hemma och han är på jobbet ska du bara återhämta dig på. Den räknas inte som egentid och du ska inte göra hushållssysslor på den
Upplever att han unnar mig egentid men pga sjukdom så har jag inte möjlighet att fylla den med så mycket mer än återhämtning hemma .. Dock fastnar vi i att den egentid som han har aldrig är tillräcklig... Men träning nåt tillfälle i veckan o så göra egna saker några timmar varje helg känns för mycket för min del o då är han liksom inte ens nöjd med det utan det skulle varit ännu mer... Han verkar tro att alla andra har betydligt mer harjag en känsla av..
Jag tycker man måste vara öppen för att man har olika behov av egentid och det som funkar för en person funkar inte nödvändigtvis för den andre. För en person kan det vara jätteviktigt att få många små perioder med egen tid för träning eller träffa en kompis. En annan person kan vilja resa bort själv. Vissa tar sin egentid i hemmet (stänger in sig med datorn eller dyker ned i ogräset i rabatterna).
Man bör också vara lyhörd för varandras intressen. Som någon skrev i tråden om älgjakt, det går bara att utöva vissa perioder och tar då mycket tid under den perioden. Måste man då avstå från all annan egentid resten av året? Det är ju nästan att försöka utpressa partnern att sluta med sin hobby? Är det bra för förhållandet? Kan man inte mötas på något annat sätt?
Jag tycker inte att säga generellt vad som är rimligt eller inte och min uppfattning är att millimeterrättvisa ofta bara leder till att båda parter är missnöjda.
Vad gäller er situation ts så är ni inte nöjda med hur det ser ut. Ni behöver prata igenom vad ni behöver för er själva och av varandra och försöka mötas.
Jag tycker det är bra om båda får lika mycket egen tid att göra vad man vill med. Dvs om en förälder ska ha egen tid var och varannan kväll plus på helgen kan det ju bli svårt för den andra att få lika mycket och då är det inte OK. Sen ska väl gärna fritiden räcka till att hinna träffas hela familjen och till partid också. Det beror helt enkelt på hur man jobbar och hur mycket tid som finns över totalt. Svårt att säga exakt vad som är rimligt. Men jag kan tycka att om man har små barn är det för mycket om man ska vara borta på egna intressen mer än ett par ggr/vecka om man dessutom jobbar. För hur ska man då hinna se barnen och sin partner tänker jag? Är man sjukskriven beror det ju kanske på varför man är det. När jag gick hemma sjukskriven för foglossning en längre tid kände jag att jag fick massor av egen tid på dagarna då barnen var på skola/förskola så jag behövde inte så mycket mer sånt på kvällstid och helg.
Har en man som jagar älg, är borta en hel vecka först o sen en fre-lö-sö samma månad. Tycker ni att jag är snål om jag inte tycker att mer "egentid" den månaden borde behövas?
Vi har inget bestämt. Behöver någon göra något så gör man det. Men båda längtar efter att få va mycket med familjen så det blir inte så ofta. Någon gång i veckan kanske. Han mer än jag då det behövs i jobbet.
Egentid är väl den tid man har när man tar sig till jobbet fram och tillbaka. Sedan är det väl ändå familjetid.
Upplever att han unnar mig egentid men pga sjukdom så har jag inte möjlighet att fylla den med så mycket mer än återhämtning hemma .. Dock fastnar vi i att den egentid som han har aldrig är tillräcklig... Men träning nåt tillfälle i veckan o så göra egna saker några timmar varje helg känns för mycket för min del o då är han liksom inte ens nöjd med det utan det skulle varit ännu mer... Han verkar tro att alla andra har betydligt mer harjag en känsla av..
Oj vi räknar nog inte så eller har behov av x antal timmar strukturetat. Men visst gör vi saker ahälva utan barn. Bio eller middag med en kompis. Tjejkväll. Fiskeresa. Spa efter jobbet. Sen kan det periodvis gå veckor utan att jag går utanför zonen jobb, hem, affär och barnens sporthall. Där en promenad runt sjön medans de tränar är månadens aktivitet. För att sedan Vara en vecka utomlands med maken utan barn.
Men mest gör vi nog ändå saker där barnen är med.