Hur mycket "egentid " är rimligt?

Jag tycker man måste vara öppen för att man har olika behov av egentid och det som funkar för en person funkar inte nödvändigtvis för den andre. För en person kan det vara jätteviktigt att få många små perioder med egen tid för träning eller träffa en kompis. En annan person kan vilja resa bort själv. Vissa tar sin egentid i hemmet (stänger in sig med datorn eller dyker ned i ogräset i rabatterna).

Man bör också vara lyhörd för varandras intressen. Som någon skrev i tråden om älgjakt, det går bara att utöva vissa perioder och tar då mycket tid under den perioden. Måste man då avstå från all annan egentid resten av året? Det är ju nästan att försöka utpressa partnern att sluta med sin hobby? Är det bra för förhållandet? Kan man inte mötas på något annat sätt?

Jag tycker inte att säga generellt vad som är rimligt eller inte och min uppfattning är att millimeterrättvisa ofta bara leder till att båda parter är missnöjda.

Vad gäller er situation ts så är ni inte nöjda med hur det ser ut. Ni behöver prata igenom vad ni behöver för er själva och av varandra och försöka mötas.