Jag har tagit allt med barnen varit hemma hela de äldsta barnens uppväxt, jobbat lite hemifrån , och började studera för ett årsedan. Stöttat upp mannens arbete och intresse plus barnens intressen har jag skött all hämtning lämning och jag har och är alltid närvarande och tar barnen först tre är nu tonåringar.. som är med vänner och inte vill hänga med mamma längre. Dock har de alltid haft alla lov lediga och hemma med mig. Så mina barn har haft en närvarande mamma som gjort allt och gör allt för dem.
men det är jobbigt att jag inte kan få samma stöd tillbaka som jag gett mannen under alla åren Nu när jag också behöver satsa på min framtid.
men jag får väl skylla migsjälv.
mannen har nu precis uppnått ett chefsjobb och själv kommer jag få leva på mini pension som gammal och har en kropp som är otränad och gör ont. Redan.
tiden räcker inte till har ett hem att sköta, en trädgård, möten att gå på (npf hos barnen) och jag pluggar inte när barnen kommer hem från skolan utan förmiddagar. Jobbar mest nätter. Och vissa dagar.
men det är väl bara att bita ihop och hoppas på att orka plugga klart så jag kan jobba när några barn flyttat hemifrån. För mina barn med npf behöver de stöd att komma iväg till skolan.
men det är tufft att sköta all planering själv kring barnen och vad de behöver. Jag är den som lär dem cykla skridskor osv. Mannen inte intresserad utan jag är den drivande även om jag är talanglös i sport är det jag som peppar och driver på allt för att ge barnen bästa förutsättningarna.. då de inte har så lätt med sånt dom kräver träning osv men de vill kunna och jag anser att jag har till uppgift att ge dem förutsätrningarna.
barnen har mer tid med mig än pappan. Han jobbar dagtider och sen tränar han eller sitter i telefon eller soffan.
