Nybliven förälder

Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Min dotter är nu 8 månader men de första veckorna var i stort sett så som du beskriver - kändes som om jag ammade konstant och jag hade henne i knät eller bar på henne så gott som hela tiden. Jag var också van vid att fara runt och fixa i huset men plötsligt fick man inte gjort nånting. Det blir bättre!

Jag tror det är helt normalt att det är så. Många bebisar vill ha väldigt mycket närhet. Inte så konstigt när de har legat inne i magen och hört mammas hjärtslag i 9 månader. Jag lyssnade på min magkänsla och gav henne mycket närhet och kroppskontakt. Visst var det jobbigt ibland men mysigt också, och nu när jag kan se tillbaka på det så är jag glad för att jag lät henne sova på mig och ammade ofta.

På nätterna (som nyfödd) sov hon oftast i min famn medan jag halvsatt - jättejobbigt men hon skrek så fort jag la henne i babynestet.Första tiden låg hon bara några få nätter i nestet men jag fortsatte försöka och efter ca 1 månad sov hon i nestet så gott som varje natt. En sak som hjälpte var att jag ammade henne till sömns liggande på sidan medan hon låg i nestet, då somnade hon där. En del säger att man ska undvika att amma barnen i sömn för att de då vänjer sig vid det, men det har inte varit ett problem för mig. Det funkar ju och jag fick bättre nätter. Ibland vaknade hon varannan timme för mat, ibland var tredje och ibland sov hon 4-5 timmar i sträck. Tror det tog ca 2-3 månader innan sömnmönstret stabiliserade sig någorlunda. Vid 3 månader brukade hon somna runt 21-22 på kvällen och vakna runt 07 på morgonen, ammade ca 2-3 ggr däremellan.

Snart kan du kanske börja gå ut med honom i vagn och få honom att somna i den? Då kan du få lite egentid. Jag började gå med vagnen när dottern var 3 veckor och hon vande sig fort vid att somna i den. Kunde sova 30-60 min där.

Det kommer att bli bättre när barnet blir lite äldre, från 1 månad och uppåt. Då började jag kunna ha min dotter sittande i bilstolen på golvet i små stunder åt gången, till exempel satt hon i stolen inne i badrummet medan jag duschade och kunde se henne hela tiden. Eller i köket medan jag lagade mat. Skönt att få händerna fria en stund! Jag började också ligg-amma henne i soffan så att hon somnade där, oftast kunde jag smyga upp utan att hon vaknade och få ca 30 min egentid. Jag klämde fast soffkuddarna med soffbordet så att det blev en mjuk kant och hon inte kunde ramla ut.

Håll ut! Det blir bättre, jag lovar. Det går upp och ner, men blir gradvis bättre! Man kommer in i rollen och hittar rutiner som fungerar. Alla säger till en att tiden går fort och det gör den. När man är utsliten av sömnbrist och barnskrik känns det inte så, men plötsligt är han stor. När det var jobbigt brukade jag tänka på vilket underverk det trots allt är att ha en liten bebis, och jag bestämde mig för att njuta av tiden. Du kanske inte får så mycket annat gjort, men husarbetet kan du göra resten av livet. Spädbarnstiden är bara nu och det får lov att vara ett undantagstillstånd!
Lycka till och njut av din lilla pojke!

Normalt är det absolut. Ni kommer få era rutiner framöver. Det finns perioder de vill amma mer än annars (för att öka produktionen),

Min tös skrek typ konstant de tre första veckorna. Det var hemskt. Sen de kommande en-två månaderna skrek hon bara ihållande på kvällarna. Sen blev bebistiden mycket mer uthärdlig :)

De första två månaderna är nog för många kaos/tumultartade - men de förtränger man. Och så kommer man bara ihåg de kommande och betydligt trevligare åldrarna :) /Mamma till en snart sexmånaders

Herregud din bebis är två veckor, helt nykläckt och behöver dig. Såklart du inte ska låta hen ligga själv och skrika, det dummaste man kan göra.Och ja, folk gjorde så förr, för de visste inte bättre.
Det vet man idag.

Låt aldrig bebisen ligga och skrika.

De lär sig sova själva ändå!

Mvh, en mamma vars dotter sov i min famn ungefär till runt 10 månader, då kunde jag lägga ner henne bredvid mig men inte gå ifrån sängen.

Men det löste sig det med, tillslut bara gick det och idag är hon 3 år och väldigt trygg i sig själv (det säger de på förskolan,hon är alltid glad) och fixar sova själv en hel natt även om hon oftast kommer in till oss.

Min tjej är oxå 2v,hon var lite sådär i början,men kom till ro hemma o kan nu lägga henne på en pläd i babysittern. Men än sover hon bredvid mig,somnar bäst nära tutten <3

-bra peppande svar jag fått tusen tack <3 

idag varjag ute 15min inte så länge men en början med bärsjal och han somnade i den sen hann jag också duscha ...:)

men ni har rätt de är upp och ner och vet jag kommer in i mammarollen mer o mer :)

kul fler får gärna berätta sina första veckor med nyfödd :D

Njae första veckorna var ett h-e. Jag fick inte igång amningen så grabbarna fick flaska istället. De skrek dygnet runt och vi fick inte riktigt kläm på det.
vi visste vad det var men inte hur att lösa det.
Vi bytte matsorter (semper, nan osv) och flaskor men inget hjälpte. Förrän vi fick en provburk med mjölkproteinfri ersättning på bvc.
Det blev räddningen och magarna mådde till slut bra.
Efter de fem första veckorna har varit en dröm de åt och sov precis som skalman.
Från att aldrig vara nöjda till att alltid vara det så blev det bra till slut.

En helt normal bebis med andra ord. Han är två veckor -pyttepytteliten. Vi är däggdjur, närhet är grejen. Säker samsovning är dessutom inte farligt.

någon mer som vill berätta sina första veckor som nybliven mamma för första gången?