Välkommen tillbaka!
Ja det är ju typiskt att ägglossningen inträffar vid mindre bra tillfällen...
Men jag tror säkert att det räcker med dagen innan, spermier brukar väl oftast leva kvar 3 dygn åtminstone?
Här kan jag inte sova, såklart... Ska testa i morgon när jag vaknar, bim -1.
Vågar jag tro testerna nu ?!
Dom två första är sen igår och dom två undre är ifrån nu på morgonen.
Här var testet negativt tyvärr :(
Tack fina du!
Skakar fortfarande haha..
har inte haft några som helst symtom. Om jag inte har spytt pga graviditet och inte oro/depression vill säga. Har även somnat vid 20.30-21 varje kväll men brukar somna vid 22 så det är väl inte så konstigt ( eller? )
Men oavsett så är jag lycklig! Nu är man bara rädd för att det inte ska vilja stanna kvar. Har ringt vc och kollat så stt mina mediciner inte ska skada fostret, en läkare ska ringa upp i eftermiddag. Men vad ska jag göra nu? Vem kontaktar jag? Har ingen aning. Detta är så nytt för mig haha.
Ska berätta för sambon ikväll när han kommer hem från jobb. Skriver mer då!
Kram
Här börjar väntan på bim nu. Min lutealfas är rätt kort så det är på våffeldagen nästnästa söndag. Känner mig ganska lugn för en gångs skull. Vi har verkligen gjort vad vi kunnat den här gången. Lite missöde att karln var iväg och jag jobbade kring när ägget lossnade men vi hade i alla fall sex ett dygn innan och även igår fast jag tror det va för sent. Känns som första riktiga försöket! :) Och då känns det inte så frustrerande om det inte skulle bli något denna gången.
Jag som har längtat efter ett barn till i fem år har sett hela omgivingen skaffa både barn nr två och nu börjar en och annan trea ploppa ut också. Det är hårt :( Var på tjejhelg med de i min forna föräldragrupp (vi är bra vänner numera) och hela middag ojade de sig över sina barns syskongnabb. Vill inte låta bitter men med tanke på att de känner till min längtan så borde de kunna va lite mer finkänsliga? Kände mig SÅ utanför då. :/
Känner mig grymt nedstämd idag. ÄL+6 idag och jag kände mig så harmonisk dagarna efter ÄL men nu får jag panik av att tänka på att bim närmar sig. Jag är livrädd för att hoppas och bli besviken. Detta är eg vårt riktiga första försök, alla gånger innan har vi inte fått till det pga diverse anledningar och då kändes ändå utgångspunkten som att jag inte skulle plussa, men nu finns det en ärlig chans och jag vill så gärna plussa så det gör ont i mig. Var arg på allt igår och känner mig ledsen och frustrerad idag. Vill bara gå och lägga mig i ett hörn och sova till bim på söndag. Men istället vabbat folk på jobbet (vilket de självfallet får!!) och gör min redan stressiga vecka dubbelt så stressig. Har noll symptom, vilket är i sin ordning för ägget har väl inte ens hunnit fästa än om det skulle va nåt. Men har hakat upp mig på några sjuka stickningar jag fick under nån minut på ÄL. Jag kan få lite stickningar innan bim men dessa kändes så rejält att jag fick ta stöd av skrivbordet och fokusera ut de liksom. Där och då tänkte jag NU BLIR JAG GRAVID (hahaha) men det är helt absurt och idag är jag bara arg för att jag hoppas öht. Det mesta talar ändå emot. Vad är chansen liksom? 20% per ligg. Jag saknar en äggledare och har flera sjukdomar. Vad är oddsen?
Sorry för sjukt neggo inlägg men är så jävla off och ledsen idag. :(
Känner igen känslan.. Ha gett upp hoppet varje månad nu ja.. Vet att inget händer före vi fått hjälp.. Dagarna dit känns så oändligt många å långa fast att ja ska t bm på onsda morron.. Fick senast igår frågan om barn av en gammal arbetskompis.. Hur d går eller om d e på g redan.. Högg till så hårt i hjärtat å en stor klump i magen.. Svalde tårarna och sa att d e mer under utredning.. Sku kanske ha vela berätta men ja fixa d int.. Ska träffa min syrra och systerson ensam idag.. E livrädd att hon ska fråga.. Ja kommer int fixa d.. Åker härifrån å hemåt inatt m min mamma.. Vet int va ja ska dra för lögn att ja ska t läkare på onsda morron.. Iom att hon vet att ja ska t ortopeden först den 27e...
Jag är i exakt samma svacka idag känner jag :( Allt känns typ hopplöst och jag har med en sån stark längtan att det som du skriver gör ont i mig.
Försöker att tänka på annat och bara koppla av men just nu är det svårt. Önskar att jag kunde ha den inställningen att det händer när det händer, men det är ju lättare sagt än gjort.
Blä rent ut sagt! :( Men antar man får acceptera dessa känslor också och försöka va positivare imorgon. Men jag känner hur denna längtan tar på mig och mitt humör mot min sambo, kan va så himla grinig och han är världens bästa och gör inga fel alls. Så konstant dåligt samvete på det. Vi båda längtar efter plus men jag har nog inte berättat hur innerligt jag vill ha det just precis nu NU. Han är mer chill med hela grejen. Men det är nog ganska vanligt förekommande. Känns skönt att skriva av sig lite här och veta att man inte är ensam!
Lillagumman85, hur går det för dig? Såg i listan att du har bim idag?
Fick den förbannade mensen 2 dagar innan bim tyvärr.. *snyft*
Ska man plocka bort sig i listan då kanske..?