Vuxen son bor hemma och missbrukar, Vad göra?

Det finns möten för de som är medberoende, gå på ett sådant så får du/ni insikt hur ni ska göra. Tuff kärlek - är det enda som hjälper er son. Det vill säga släng ut honom nu.

min vän var också vuxen som bodde hemma, missbrukare. hans mamma "hade inte hjärta" att ställa krav på honom, hon blev hans vårdgivare i hemmet, men klarade inte av att ge honom vård, dvs se till att han åt sin medicin, och nu senast satte han eld på hennes hus och blev häktad.

man gör sina nära och kära en otrolig björntjänst om man visar att man accepterar deras missbruk och antisociala beteende och låter dem komma undan med det..

det handlar inte om att straffa nån för den var dum, men som redan nämnts, för att han ska bli mottaglig för hjälp måste han lida tillräckligt mycket, befinna sig i en för jobbig sits för att vilja fortsätta på det sättet.

Det finns fler råd än att slänga ut sin son, så du kan inte såga TS riktigt än.

Din son har en del psykisk ohälsa låter det som?
Om det är så, så måste man se till att helt lösa dessa, men det är inte så enkelt.
Så vad har man gjort inom sjukvården för hjälpa din son?

En son som är utan jobb och bor hemma och är drogfri, säger man inte utnyttjar familjen med en sådan automatik som man gjorde här.

Och hur vet du det är ett missbruk?
Undrar då råden ter sig olika åt, och en egen åsikt som missbruk är ingen åsikt, utan en medicinsk diagnos.
~4% får missbruk/problem av sin konsumtion på cannabis, och många av dessa ~4% har tyvärr psykisk ohälsa i botten.
Och de vittnar att de sällan får adekvat hjälp i sjukvården för sina problem, och tar beslutet och självmedicinerar sig.
Vilket ofta inte medför en medicinsk konsumtion(små doser), utan går över till en rekreationell konsumtion(STORA doser).

En sak man kan kräva, det är att han aldrig förvarar cannabis i bostaden, då det är ert hem inte hans.
Man ställer inte ultimatum som är realistiska för stunden, och sen allt eftersom han följer dessa så ökar man dessa.

Ni måste sätta er ner och fundera ut hur dessa är, och sen måste ni ha det dära förutsättningslösa samtalet.
Där ni får sonen berätta hur det är, och helt utan pekpinnar, och ars syfte är att få grepp på vad som försiggår för er son.
Och detta ska han få berätta utan ni avbryter som tex "det måste du väl förstå det är farligt", för detta samtal är inte att fastställa såna här saker.

Utan för att få er son och öppna upp sig.
Och detta är svårt som det är, kanske omöjligt första försöket.

Absolut första steget är att ta itu med den psykiska ohälsan. Se till att han får vård, beställ tid och följ med honom dit! Han är visserligen myndig, men bry er inte om det, behandla honom som en 17-åring. (Vilket han troligen inte motsäger sig.) Sitt med en del av tiden, se till att ni får tiden för nästa besök. Engagera er!!!

Steg två är att han bryter med knarkarkompisarna. Det kan låta hårt, men han mår bättre av att inte ha några vänner alls än av att ha fel vänner.

Tja. Gammal "missbrukare" själv av just cannabis. Nu gjorde jag tvärtom mot din son, jag flyttade hemifrån när jag var 16 för att kunna punda ifred men har tagit mig ur det och kan ge dig lite råd. För det första läs på om cannabis. Du behöver ha fakta, fakta, fakta och åter igen fakta för att kunna hjälpa honom. Lägg dina åsikter om drogen åt sidan för ett tag och möt honom på en nivå där ni kan prata om det utan att han får höra att du tycker att det är fel. Uppmuntra inte, men hamna heller inte i en situation där du bara är emot det. Annars blir det bara fel i er kommunikation. Du behöver inte tycka om det, men du måste försöka förstå honom för att hjälpa honom.

För det första, är ångesten i samband med att han röker, alltså under ruset eller är det i nyktra stunder? Nu förenklar jag det väldigt mycket, men det finns två olika håll cannabis kan få ruset att gå. Antingen uppåt (Sativa, oftast gräs) eller neråt (Indica, oftast hash). Ett sativa rus gör det väldigt flummigt och uppåt och har du ångest i dig framkallar detta ofta starka känslor av ångest eller panikattacker då ruset är svårhanterat när man redan bär på dessa känslor. Ett indica rus är oftast mer tungt fysiskt, kroppen blir tung, hjärtat slår sakta och man blir "zombie" = skönt vid ångest. Under tiden man röker kan det vara svårt att själv förstå vilket rus som är dåligt för än. Jag mådde väldigt dåligt på gräs pga att det kickade igång min ångest men för mig var weed "weed" så jag rökte ändå. Först efteråt jag förstått hur olika strains påverkat mig. Försök prata med honom om detta. Vad händer när han röker? Hur känns det? Blir han rädd? Lugn? Paranoid?

Att sluta röka efter ett långt missbruk är ett HELVETE och man går därför lätt tillbaka även om man själv vill sluta. Vanliga känslor när man slutar är ångest, influensa liknande symptom, mardrömmar, svettningar, koncentrationssvårigheter, lättretlig, svårt att äta, svårt att sova. Man väljer därför att röka igen, men om man i det läget vill sluta så brukar återfallen resultera i extrema ångestkänslor både i ruset och efteråt.

Min mamma hjälpte mig genom att acceptera att i 3-4 veckor var jag helvetet på jorden. Hon fanns där hela tiden dock och vi stängde in oss, åt tillsammans, såg på film osv osv och jag fick helt enkelt ha mina abstinens besvär i en trygg miljö. Väldigt viktigt för mig i det läget var att jag kunde prata om det jag kände utan att bli bemött med skäll osv. Man upplever väldigt starka jobbiga känslor när man slutar om man haft problem med det.

Din son kommer till en början troligen kontra med att det är ofarligt och "alla" gör det. Prata då om att det är meningen att man ska må bra och ha kul när man röker, när det gått så långt att man har ångest, isolerar sig och allting känns dåligt är det tyvärr fel. Fråga om det är det han kände i början och om det är det han vill ha ut av ruset. Känslan av att "aldrig mer" få bli bäng kan vara skrämmande, uppmuntra istället till 4 rena veckor i början och koncentrera er på att klara de 4 veckorna så kommer resten av sig själv.

Soc och sjukvården gör ingenting med cannabisbruk, så det där kan du sluta med. Jag har testat den vägen, händer ingenting. Testade t.o.m positivt på kokain, cannabis och benzo samtidigt utan att få det minsta hjälp.

Och du - släng inte ut honom om du på riktigt vill hjälpa honom. Cannabis är hans fiende, men också hans trygghet och det är dit han kommer vända sig.

Glömde det där med vännerna. Det behöver inte vara dåliga personer. Men han kommer troligen inte att kunna umgås med dem mer utan att röka. Det blir liksom ens sätt att umgås. Jag kan idag 6år senare fortfarande inte umgås med mina gamla rökkompisar, för jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra det utan att ha rökt.

Vad inte folk inser är att konsumtionen har ökat lavinartat på bara 10år.
Exakt är svårt och svara på, men en fördubbling är trolig.
Och det är nog därför man inte längre kan vända sig till SOC eller ens sjukvården för den delen.
Då att man insett det finns inga möjlighet att hjälpa alla hysteriska föräldrar, utan de måste välja ut de som är värst först.
Och lite fakta vet dom, och det är att ingen dör av cannabis.
Så man koncentrerar sig på de som har värre problem än cannabis.

Detta kan vara väldigt svårt för en som inte förstår droger är olika.
Ska man hjälpa, så finns det bara ett sätt och det är förstå substansen de tar.

Hade du problem med abstinens av enbart cannabis i 3-4 veckor?
Eller var det mer du gick av samtidigt?
Normalt har man hört 2-3 dagar de har svårt och sova, men efter detta så är det oftast över pga cannabis är inte fysiskt beroendeframkallande som heroin eller benzo är, som ger grava AT.
Men det psykiska beroendet om man fått detta, kan ta ett tag att få bort.

Jag rökte dagligen i flera år, mina problem kom från cannabis. 2-3 dagar stämmer inte. Det är det mest akuta, tredje veckan är värst. Andra droger har jag bara testat en gg per drog så hade inget annat att gå av på.

Det blir ett fysiskt beroende då man till slut inte kan äta eller sova utan att vara bäng. Jag rökte t.o.m på min mormors begravning för att kunna delta på middagen...

Jag upplever att man aldrig fått hjälp av sjukvården. Inte ens blivit erbjuden hjälp, gick dit självmant när mitt rökande var på nivån att jag vaknade på nätterna för att nattisen gick ur och var tvungen att fylla på. Sa att jag var missbrukare. Fick till svar att jag var brukare....

Största problemet mellan barn och föräldrar anser jag är okunskap om drogen från föräldrars håll och både jag och många vänner hade kunnat lägga av tidigare om vi hade kunnat prata om det istället för att bara få skit, det gör ju att man smyger med det, även när man får problem med det. Hoppas ts kan läsa på och prata med sitt barn :)

2-3 dagar stämmer inte för dig kanske, men det är oftast ett fåtal dagar som man har problem.
Kanske du pratar om suget att ta en sig en röka?

Abstinens så pratar jag om fysiska manifesteringar, som man kan se på andra psykiska missbruk/beroende.
Som sex, spel och shopping, svettningar,s vårt och sova och såna saker.
Men tänker inte säga emot hur det var för just dig, utan bara undrar.