Vuxen son bor hemma och missbrukar, Vad göra?

Tja. Gammal "missbrukare" själv av just cannabis. Nu gjorde jag tvärtom mot din son, jag flyttade hemifrån när jag var 16 för att kunna punda ifred men har tagit mig ur det och kan ge dig lite råd. För det första läs på om cannabis. Du behöver ha fakta, fakta, fakta och åter igen fakta för att kunna hjälpa honom. Lägg dina åsikter om drogen åt sidan för ett tag och möt honom på en nivå där ni kan prata om det utan att han får höra att du tycker att det är fel. Uppmuntra inte, men hamna heller inte i en situation där du bara är emot det. Annars blir det bara fel i er kommunikation. Du behöver inte tycka om det, men du måste försöka förstå honom för att hjälpa honom.

För det första, är ångesten i samband med att han röker, alltså under ruset eller är det i nyktra stunder? Nu förenklar jag det väldigt mycket, men det finns två olika håll cannabis kan få ruset att gå. Antingen uppåt (Sativa, oftast gräs) eller neråt (Indica, oftast hash). Ett sativa rus gör det väldigt flummigt och uppåt och har du ångest i dig framkallar detta ofta starka känslor av ångest eller panikattacker då ruset är svårhanterat när man redan bär på dessa känslor. Ett indica rus är oftast mer tungt fysiskt, kroppen blir tung, hjärtat slår sakta och man blir "zombie" = skönt vid ångest. Under tiden man röker kan det vara svårt att själv förstå vilket rus som är dåligt för än. Jag mådde väldigt dåligt på gräs pga att det kickade igång min ångest men för mig var weed "weed" så jag rökte ändå. Först efteråt jag förstått hur olika strains påverkat mig. Försök prata med honom om detta. Vad händer när han röker? Hur känns det? Blir han rädd? Lugn? Paranoid?

Att sluta röka efter ett långt missbruk är ett HELVETE och man går därför lätt tillbaka även om man själv vill sluta. Vanliga känslor när man slutar är ångest, influensa liknande symptom, mardrömmar, svettningar, koncentrationssvårigheter, lättretlig, svårt att äta, svårt att sova. Man väljer därför att röka igen, men om man i det läget vill sluta så brukar återfallen resultera i extrema ångestkänslor både i ruset och efteråt.

Min mamma hjälpte mig genom att acceptera att i 3-4 veckor var jag helvetet på jorden. Hon fanns där hela tiden dock och vi stängde in oss, åt tillsammans, såg på film osv osv och jag fick helt enkelt ha mina abstinens besvär i en trygg miljö. Väldigt viktigt för mig i det läget var att jag kunde prata om det jag kände utan att bli bemött med skäll osv. Man upplever väldigt starka jobbiga känslor när man slutar om man haft problem med det.

Din son kommer till en början troligen kontra med att det är ofarligt och "alla" gör det. Prata då om att det är meningen att man ska må bra och ha kul när man röker, när det gått så långt att man har ångest, isolerar sig och allting känns dåligt är det tyvärr fel. Fråga om det är det han kände i början och om det är det han vill ha ut av ruset. Känslan av att "aldrig mer" få bli bäng kan vara skrämmande, uppmuntra istället till 4 rena veckor i början och koncentrera er på att klara de 4 veckorna så kommer resten av sig själv.

Soc och sjukvården gör ingenting med cannabisbruk, så det där kan du sluta med. Jag har testat den vägen, händer ingenting. Testade t.o.m positivt på kokain, cannabis och benzo samtidigt utan att få det minsta hjälp.

Och du - släng inte ut honom om du på riktigt vill hjälpa honom. Cannabis är hans fiende, men också hans trygghet och det är dit han kommer vända sig.

Anonym (Tjej 30år)

Äldre 2 Oct 15:17

#17

Glömde det där med vännerna. Det behöver inte vara dåliga personer. Men han kommer troligen inte att kunna umgås med dem mer utan att röka. Det blir liksom ens sätt att umgås. Jag kan idag 6år senare fortfarande inte umgås med mina gamla rökkompisar, för jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra det utan att ha rökt.

Anonym (Tjej 30år)

Äldre 2 Oct 15:35

#19

klyban skrev 2017-10-02 15:24:17 följande:

Vad inte folk inser är att konsumtionen har ökat lavinartat på bara 10år.

Exakt är svårt och svara på, men en fördubbling är trolig.

Och det är nog därför man inte längre kan vända sig till SOC eller ens sjukvården för den delen.

Då att man insett det finns inga möjlighet att hjälpa alla hysteriska föräldrar, utan de måste välja ut de som är värst först.

Och lite fakta vet dom, och det är att ingen dör av cannabis.

Så man koncentrerar sig på de som har värre problem än cannabis.

Detta kan vara väldigt svårt för en som inte förstår droger är olika.

Ska man hjälpa, så finns det bara ett sätt och det är förstå substansen de tar.

Hade du problem med abstinens av enbart cannabis i 3-4 veckor?

Eller var det mer du gick av samtidigt?

Normalt har man hört 2-3 dagar de har svårt och sova, men efter detta så är det oftast över pga cannabis är inte fysiskt beroendeframkallande som heroin eller benzo är, som ger grava AT.

Men det psykiska beroendet om man fått detta, kan ta ett tag att få bort.

Jag rökte dagligen i flera år, mina problem kom från cannabis. 2-3 dagar stämmer inte. Det är det mest akuta, tredje veckan är värst. Andra droger har jag bara testat en gg per drog så hade inget annat att gå av på.

Det blir ett fysiskt beroende då man till slut inte kan äta eller sova utan att vara bäng. Jag rökte t.o.m på min mormors begravning för att kunna delta på middagen...

Jag upplever att man aldrig fått hjälp av sjukvården. Inte ens blivit erbjuden hjälp, gick dit självmant när mitt rökande var på nivån att jag vaknade på nätterna för att nattisen gick ur och var tvungen att fylla på. Sa att jag var missbrukare. Fick till svar att jag var brukare....

Största problemet mellan barn och föräldrar anser jag är okunskap om drogen från föräldrars håll och både jag och många vänner hade kunnat lägga av tidigare om vi hade kunnat prata om det istället för att bara få skit, det gör ju att man smyger med det, även när man får problem med det. Hoppas ts kan läsa på och prata med sitt barn :)

Anonym (Tjej 30år)

Äldre 2 Oct 15:59

#21

klyban skrev 2017-10-02 15:47:05 följande:

2-3 dagar stämmer inte för dig kanske, men det är oftast ett fåtal dagar som man har problem.

Kanske du pratar om suget att ta en sig en röka?

Abstinens så pratar jag om fysiska manifesteringar, som man kan se på andra psykiska missbruk/beroende.

Som sex, spel och shopping, svettningar,s vårt och sova och såna saker.

Men tänker inte säga emot hur det var för just dig, utan bara undrar.

Enligt avvänjningsguider varar första steget i ca 12dagar, det fysiska. Det psykiska som kommer efteråt är vanligt att det varar i ca 3-4veckor.

Jobbar dagligen med ungdomar idag med liknande problem. Varar problemen i 2-3 dagar har man nog tur :) Men det är individuellt och pga hur mycket man rökt. Bör tillägga att jag bara erfarenhet av tyngre missbruk, mellan 1,2g till 5g+ per dag under längre tid. Röker man en nattis eller då och då kan jag tänka mig att det värsta är över efter några dagar.

Dock farligt att som du skriva 2-3 dagar om någon stackare som läser upplever problem längre och då tror att det är fel på dem :)

Anonym (Tjej 30år)

Äldre 2 Oct 16:16

#23

klyban skrev 2017-10-02 16:05:37 följande:

Från sjukvården?

Man får liksom inget fysiskt beroende av cannabis, så AT i dess rätta bemärkelse kan man glömma.

Cannabis kan likställas med beroende/missbruk av sex, spel och shopping.

Där suget är det värsta, inte att sluta med substansen i sig självt(eller sex, spel, shopping).

Vet inte det farliga i att säga 2-3 dagar, mer än att en person inser att det blir mer tid.

Även har jag redan tänkt upp denna med suget efter cannabis, som är det svåraste med att sluta.

Då det mesta sitter i huvudet, inte i kroppen.

Vet inte riktigt vart du vill komma? AT är individuellt och de flesta med kunskap vet att det är skillnad på cannabis och heroin eller sub och hur ATn ser ut. Jag pratar om besvär, du pratar avtändning i ordets bemärkelse.

Lycka till med din son TS :)

Anonym (Tjej 30år)

Äldre 3 Oct 00:47

#29

Anonym (Herregud!) skrev 2017-10-03 00:24:49 följande:

Det är säkert så att DU och ni andra som röker på vill ha det så som du beskriver.

MEN, herregud!

Det finns faktiskt även förälderar som har känslor, vill leva sitt liv! Som alla missbrukare, så är det bara DE som finns på hela jordklotet, allt ska kretsa kring dem. Med andra ord- mamman och pappan ska sluta jobba, de ska ägna hela sitt liv åt den som missbrukar. Ett helvete!

Eller så väljer man kasta ut den som missbrukar. Oftast är det också deras räddning. Efter ett tag kryper de tbx. Och tar tag i sitt liv.

Jag har varit ren i många år. Mamman skrev själv hur hon ville göra - INTE kasta ut sin son. Jag svarade utefter det.

Jasså. Jag känner inte många personer som blivit räddade från sitt missbruk på det sättet. Kan du ge mig några exempel på personer du känner som blivit hjälpa genom att bli utslängda? Blanda heller inte ihop missbrul och missbruk, här pratar vi cannabis en relativt lätt drog. Någon som missbrukar heroin, sub, amfetamin etc skulle jag ge andra tips till.

Sluta jobba...? För att ens barn kanske behöver ens stöd lite mer intensivt i några veckor? Kom ner på jorden. De behöver inte barnvakt dygnet runt, men det underlättar definitivt att ha någon i sin närhet under tiden speciellt tider på dygnet då man annars tar sin drog.

Du har ingen kunskap i ämnet, varför svarar du i en tråd där ts redan i starten skrivit hur hon vill hjälpa?

Anonym (Tjej 30år)

Äldre 3 Oct 10:15

#34

Anonym (Herregud!) skrev 2017-10-03 07:31:25 följande:

Tack! Självklart! Varsågod! Jag önskade att jag hade sluppit få den "kunskapen" och erfarenheten, som jag tyvärr har. Levde i helvetet och gjorde precis ALLT, för att min unge skulle sluta. Med cannabis - åh, så ofarligt....sen allt annat. JAG SLUTADE JOBBA, pga fanskspet (mitt barn förändrades till ett monster!) hemma, försökte vara psykolog, erbjöd resor, städade, fixade, lagade mat, skjutsade, läste på droger, pratade med andra i samma sits, pratade m professionella, läkare och psykologer, bup och vuxenpsyk, anhöriga och fd missbrukare, läste böcker och lyssnade på poddar om ämnet- jag gjorde precis ALLT. Vi sökte hjälp- som vi i förstahand inte fick. Vi var ju en fin familj, skulle klara sig själva!

INGET HJÄLPTE. Situationen blev bara värre. Hemma var det kaos, hela familjen led i helvete. Det var bara EN person som levde - för droger finns överallt, de säljs på nätet, FB grupper, de levereras hem inom 20 min. (Jag själv och min man har aldrig brukat/missbrukat själva- därav var vi även lättlurade) röka och röka på - det kunde inte vi göra så lätt skillnad ibland.

Sen kastade jag ut hen ( - med polisens hjälp skjutsades hen till ett behandlingshem. Behandlingshemmet var fullt av missbrukande kriminella afgan"barn" som missbrukade för fullt. Ett annat sorts helvete. Lång story kort- hen rymde och skjutsades tbx, Hen bytte hem flera gånger (de flesta hem var precis likadana!) jag hälsade på varje helg,

Hen var deprimerad, träffade dock några behandlare som hen blev kompis med....till slut, sakta men säkert, slutade hen att missbruka och erkände att cannabis var "inte ofarlig" och att alla borde hålla sig ifrån den. Hen fick dock psykiska problem av missbrukandet- vilket vi fortfarande är tvungna av att lösa.

Hen bor hemma, har genomgått adhd undersökning mm. Och medicineras mot det samt sömnlösheten (med melatonin).

Mycket har hänt sedan från "din tid", (du är 30?) och det har gått utförs. Hoppas att du uppskattar din mammas hjälteinsatser och gottgör det.

Till TS säger jag bara: ibland har man inget val. Och jag vet hur hemskt det är när ens barn missbrukar.

Fast att du ger upp ditt liv är ju knappast rätt väg att gå och gör inte att du har rätt att vara bitter mot allt och alla på det här sättet. Att ge upp sitt eget för någon annans är aldrig en bra väg och resulterar i att man sitter såhär efteråt precis som du gör nu och är sur och anklagar.

Att din son betedde sig sådär betyder inte att TS kommer att göra det. Att berätta skräckexempel för en mamma som vill hjälpa är onödigt.

Vuxen son bor hemma och missbrukar, Vad göra?

INNEHÅLL