Hur ändrar jag vårdnaden?

Jag är ingen pundare. Jag har ett diskbråck som jag sökte behandling för. Läkaren skrev ut oxycontin till mig i flera år och ökade min dos hela tiden, han ville att jag skulle ta 160 mg till morgonen, 80 mg på eftermiddagen och 160 mg till kvällen, plus 20 mg oxynorm 2-3 ggr dagligen.
Jag insåg till slut att det inte var hållbart i längden när han gjort mig så beroende och hela tiden ökade dosen eftersom toleransen ökade och tog mitt ansvar och sökte hjälp.
Jag har aldrig köpt droger svart och har heller aldrig rört mig i sådana kretsar.

Oj, klämde jag på en öm tå nu?

Jag anser att riktigt nedgångna heroin och rittamissbrukare som injicerar och delar nålar, har hepatit c och ändå knullar runt utan kondom ser skabbiga ut (oftast ser man det på långa vägar) och pundarbrudar är de ju, de hopplösa fall som vägrar ta tag i sina liv och håller på i åratal och inte sköter sin behandling (om de ens går dit, oftast söker de till en mottagning bara för att sälja sina sub eller metta).

Du rör dig ju visst i sådan kretsar. Du har oskyddat sex/skaffar barn med och är tillsammans med en missbrukare som hänger med pundarbrudar som är nedgångna av heroin! Ditt barn har en mamma och en pappa ( och snart styvmamma) med missbruk.Du kan ju omöjligtvis vara mer insyltad i sådana kretsar.

Bara för att ditt missbruk är receptbelagda läkemedel betyder inte att du inte är en pundare. Opioid som opioid, inköpt på apoteket eller på gatan.

(Sedan fattar jag inte hur man kan hitta en sprutnarkoman att avla på och dessutom vara insatt i på vilket sätt han hanterat sina relationer med sina "pundar-ex", utan att ha haft kontakt med knarkare... I mitt skyddade svensson-liv har jag aldrig kommit i kontakt med sprutnarkomaner, om vi nu inte räknar någon försäljare av hemlösas tidning...)

Att jag träffat på sådana människor beror ju på behandlingen jag går på för att få en medicin som gör mig normal. Tyvärr innebär det att man stöter på "hopplösa fall" som aldrig har för avsikt att sluta missbruka och kommer till mottagningen höga.

Jag är ingen missbrukare, sedan jag började på programmet har jag aldrig någonsin tagit ett återfall eller sidomissbrukat. Jag har varit en mönsterpatient, alltid skött mig och medicinen jag får är inte knark som många tror (även om den kan framkalla rus hos opiatnaiva - men det är ju en medicin ämnad för de som tidigare haft ett opiatberoende så att man känner sig normal). Man kan likna det vid en diabetesmedicin och den hjälper folk som är motiverade att leva ett vanligt liv. Roligt nog diskuterade jag och min läkare hur fördomsfulla människor är mot personer som står på Buprenorfin och att de tror att det är "lagligt knark", de bara skakade uppgivet på huvudet och sa att man inte ska ta åt sig av människor som saknar kunskap och lyssna på idioter. 

Att jag blev så kär i en missbrukare var olyckligt, men jag klargjorde tydligt att jag inte tänkte inleda något med honom om han inte slutade. Jag peppade honom, stöttade honom och umgicks med honom 24/7 för att ha koll. Det var först efter någon månad han tog ett återfall eftersom han började umgås med en kompis igen. Jag var givetvis förtvivlad och arg, men jag visste ju att något eller några återfall var jag tvungen att räkna med. Efter tredje återfallet sa jag att jagg fått nog och flyttar hem till min hemstad eftersom han aldrig kommer klara av att bli ren så länge han bodde kvar där och ständigt frestades av sina "vänner". Jag sa att jag flyttar samma dag och ville han verkligen leva ett drogfritt liv och behålla mig får han flytta med mig hem och klippa kontakten med vännerna.
Han grät och sa förlåt och påminde mig om att han själv sagt att han ville flytta hem till mig i en ny stad och börja ett nytt liv, så han följde med.
Han har varit drogfri länge nu, men det är tack vare att jag varit så hård mot honom - vilket han till och med tackat mig för! 
Jag är dock säker på att han inte är stabil nog att klara av det om jag gjorde slut.

*jag, min läkare och sjuksköterska ska det stå och att man givetvis inte ska lyssna på idioter.

Din läkares jobb är att uppmuntra dig. Självklart säger han vad du vill och behöver höra. Jag har mött många missbrukare genom jobbet. Alla har en egen historia. ALLA säger "jag är inte som dom där andra". Du ser ner på "pundarbrudarna" som har oskyddat sex med din kille men samtidigt sitter du själv med ett beroende och har oskyddat sex med blandmissbrukare!

Du uppvisar ett missbrukaromdöme när du skaffar barn med en sådan man. Hade du inte varit "pundarbrud" som normaliserat ditt missbruk så hade du vänt i dörren och ALDRIG beblandat dig med en sådan man och aldrig riskerat att ditt barn fick en sådan man till pappa. Du hade inte ens blivit kär i honom för att den typen av person inte hade attraherat dig överhuvudtaget.

Du har också uppvisat en missbrukares egoistiska tankesätt när du valt att behålla graviditeten och fortsätta ditt beroende. Du vill slippa abstinensen. Du vill slippa må dåligt. Därför kastar du ditt barn framför bussen istället. Du väljer att riskera att ditt barn får hantera abstinensen och må mycket dåligt under sitt livs första tid. En icke missbrukare hade tänkt annorlunda. Rena mammor tycker att det är mycket mer smärtsamt att se sin nyfödda lida än att göra det själv. Dom väljer att kasta sig själv framför bussen istället för sitt barn.

Jag förstår att missbrukare inte har det lätt. Jag ser "pundarbrudarna", hör deras historia och förstår att dom har det svårt. Problemet med sig är att du ser ner på dessa människor och tror dig vara annorlunda. Men det är du inte. Du valde att skaffa barn med en missbrukare. Du ÄR en missbrukare själv. Du är inte i position att ser ner på någon.

Ditt barn kommer aldrig kunna säga "jag är inte sån, jag rör mig inte i dom kretsarna". troligtvis kommer hen säga " Jag föddes med abstinens. Mina föräldrar var båda missbrukare. Min styvmamma var missbrukare. Jag hade inte en chans själv" Det kommer bli henoms ursäktshistoria. Din historia med " han lovade, han sa, han grät, jag trodde" kommer kvitta. Ditt barn kommer ha en svår start oavsett.

Jag ser inte ner på dig men jag ser ner på ditt sätt att skriva nedvärderande om andra som faktiskt också har sina ursäkter och bakgrundshistorier till sina missbruk. Du är inte separerad från dom.

Man är ingen missbrukare för att man får Buprenorfin utskrivet. Och nej - min läkare och ssk säger inte det man vill höra. Deras jobb gör att de besitter högre kunskaper än gemene lönnfeta medelålders kvinnan som inte förstår att det är en helt ofarlig medicin som räddar liv. Precis som diabetesmedicin eller hjärtmedicin.

Den är ingen ofarlig medicin. Den skadar din kropp och utsätter ett foster för stora risker. Förstår du inte det? Förstår du inte hur farlig den kan vara vid en graviditet? Hur ditt barn kan födas med abstinens, för tidigt, få utvecklingsstörning osv? Hur den påverkar din kropp? Har ingen informerat dig om riskerna?

Din medicin bryter ner kroppen. Den mår man absolut bäst utan. Visst är den bättre än ett olagligt missbruk men den är inte som hjärtmedicin eller insulin.

Men jag är väldigt förvånad över att du får behandlingen , speciellt under graviditet, utan att någon berättar om riskerna! Då är din läkare ingen bra läkare.

(Så är man ingen skabbig pundartjej som din kille fjäskar för så är man lönnfet och medelålders. Intressant människosyn. Det säger mycket om din självbild)

Man får sub om man har en missbruksproblematik. Och din mottagning är en beroendemottagningen.

Det där är ju bara fel. Inte alls ovanligt att man får sub under graviditeten. Och det har man fått under många många år vid det här laget så riskerna är rätt väl utredda.

Det är inte ovanligt. Det är för att ett olagligt missbruk ger fler risker. Men risker finns det och det är många och alvarliga. Det är väl utrett och därför vet man om de stora riskerna. Därför är det noga med kontroller under graviditeten,läkarna håller längre uppsyn på den nyfödde, och barnet följs upp mer noga på BVC.

Därför är det ju en katastrof om läkaren säger att det är en helt ofarlig medicin.

Du får börja med att vända dig till familjerätten och sen om han fortfarande vägrar ge dig ensam vårdnad får du ta det i tingsrätten

Hur gamla är barnen/ barnet?

Men visst förstår du att du inte framstår särskilt mogen och ansvarsfull när du:

har beslutat att skaffa barn med en sprutnarkoman sedan 17 år tillbaka under premissen att han "lovar att sluta med allt"?  ger honom vårdnaden trots att han har tagit flera återfall under graviditeten?  vill ta tillbaka vårdnaden för att ni har bråkat?  Det är väl rätt klassiskt för missbrukare som tar för mycket av sin medicin att gå utan i slutet av perioden? Inga varningsklockor som ringde när han inte tog nåt? 
Nej, han har inte varit drogfri länge nu. Han har ju tagit flera återfall under graviditeten. 
Han är beroende av din hårda hand och kan inte hantera sin egen nedtrappning..