Vad ska jag göra?

Hej! Om du har ensam vårdnad är det DU som bestämmer vad som är bäst för ditt barn. Tycker nog inte att den situationen ni befinner i er nu är det bästa för barnet. Barn känner ju av dålig stämning även i den åldern.

Du kan till och med välja att barnet inte får träffa pappan som jag har gjort. Där emot ska du ha starka skäl för att inte få skit för umgängessabotage i en vårdnadstvist.

Men var, när och hur pappan ska träffa barnet kan du lägga upp själv. Som du har det nu kan du inte ha det. Ohållbar situation.

Och han har inte rätt att åka iväg med sonen rent lagligt om du har vårdnaden och du säger nej

Det låter rimligt att du lämnar dem i eget rum efter första 3-5 gångerna och efter 3-5 gånger till kan de åka iväg. Det är även rimligt att du inte ammar då eftersom du ändå delammar.

Vill du inte de ska ha en relation?

Du måste släppa lite det där att han inte ska vara ensam med barnet,han gör väl inte illa barnet?Så slipper du umgås med en otrevlig pappa.Ta det bara lugnt,låt honom träffa barnet,var en bra mamma.Du behöver inte lyssna på kränkningar,markera .

Tack för svar, jo det vill jag men jag vill att det ska ske på ett sätt som vårt barn mår bra av och inte på ett sätt som passar pappan, han söker som sagt problem och konflikter i allt, även aånt som är till hans fördel, säger jag A så säger han B bara för att, oavsett vad han egentligen tycker och oavsett vad som är bäst för vårt barn. Det blir svårt att förhålla sig till rätt tänkande när den andra bara vill bråka hela tiden och som bara nedvärderar, anklagar och trycker ner en hela tiden. Hur svårt kan det vara, det är lika lätt att vara trevlig som att vara otrevlig. Och det är ohållbart för vårt barns välmående att det ska vara såhär, så vad kan och borde jag göra för att det ska bli så bra som möjligt för vår son och för att vi föräldrar ska må så bra det går och ha så lite konflikter som möjligt.

Sen håller jag inte med ang amningen för det är lika mycket trygghet som mat, om inte mer av de första och det är något han behöver då han bara är 2,5 månad. Det är säkert olika från barn till barn.

Konstig fråga. Tycker du att pappan låter som en reko kille? 

Klart TS vill att de ska ha en relation, men hon vill väl också att han ska bry sig om barnet och behandla barnets mamma på ett respektfullt sätt. Tycker du inte det? Tror du det gynnar barnet att träffa en sådan pappa?

Jag är inte med dom i samma rum men att jag inte FÅR vara där och jag saboterade hans umgänge för att jag tittade in där när jag passerade vardagsrummet. Man äger väl inte ett barn, och det är väl inte mer pappans barn bara för han är här, om han inte kan trösta honom så måste jag väl få lov att göra det? Jag förstår att pappan vill ha så mkt tid som möjligt med vår son, sen kan jag också nämna att från början erbjöd jag pappan fritt umgänge, tom få sova över i gästrummet om han ville, det är 14 mil mellan oss. Men för han va de viktigare att bråka bråka bråka och har nu bråkat till sig 4h två ggr i veckan istället. Det är svårt att förstå vad han tänker. Jag vill att de ska ha en relation men på vår sons villkor och det jag vill veta är hur jag bäst kan följa det utan att göra fel?

Jag tycker du ska söka hjälp, prata med BVC och be dom ordna en tid hos en kurator som du kan prata hos. Någon utomstående, som kan ge dig både praktiska råd men även känslomässigt stöd.

Klart att hans beteende mot dig inte är hälsosamt för barnet.  

Jag har fått tid till kurator/psykolog men det går ju inte jättefort, och varje umgänge känns som en evighet, jag vet jag får ta det, sen oroar jag mig för min magkänsla, alla asom är helt insatta i situationen, både vänner familj och bvc anser att jag bör vara orolig och att jag inte bör va själv med honom eller låta han va själv med vår son men jag själv e så inne i allt och ser inte så mycket, känner mest och vet inte vad jag känner, jag har inga problem rent känslomässigt att lämna över vår son till tex pappans mamma (farmor) eller nån kompis eller nån annan men just till pappan vill jag verkligen inte, han har atällt frågor som tex om vår son e försäkrad och för hur mycket, inte vad försäkringen täcker. Sen har ju pappan indraget körkort också, det vet han inte att jag vet men det är också en av anledningarna till att jag inte vill låta vår son åka iväg med honom. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur komplicerat sånthär kunde vara ;( mest tråkigt för vår son.. Och pappans atora problem är att jag inte vill leva med honom och eftersom han är perfekt så tar det nog enormt på hans ego att ha en splittrad familj, men det är ju spekulationer bara..

Allt som du beskrivit honom,så låter det som han är narcissist.Läs lite hur dom är.

Detdär är ju en skrämmande bra beskrivning av honom, och det är ju ingen god nyhet, jag har gått och väntat på att han ska landa med båda fötterna och det ska bli lugnare så jag kanske kan sluta vänta på det nu då. Jag vet att jag är en bra mamma så det är egentligen inte så hårt att höra hans kommentarer men de skrämmer mig att han är ordentligt manipulativ och har utmålat mig som värsta sämsta mamman, eller ja det är ju tanken av att förlora min son som dödar mig inombords.. Jag har ingen kunskap om en vårdnadstvist men har förstått att om han drar igång den så ska jag svara med vad jag anser vårt barn mår bäst av och varför. Är det någon som vet hur ett barn påverkas av en förälder med narcissistiak personlighetsstörning? Om barnet påverkas, är graden av det beroende på hur mycket tid den spenderar med den föräldern? Är det som med allt annat att barnet lär sig att vara såsom den ser sina föräldrar bete sig?

Så länge du har enskild vårdnad är det du som bestämmer. Du ska fatta beslut som gynnar barnet i den mån det är möjligt.

OM umgänget ska ske hemma hos dig så MÅSTE ni kunna samarbeta och respektera varandra. Av din text läser jag att det inte går så jättebra för er och att i alla fall du mår dåligt över det.

Tycker du kan vända dig till familjerätten och rådfråga dem. Var ärlig med att du är helt öppen för umgänge men inte hos dig på grund av samarbetsproblemen (ge dig inte i någon pajkastning och försök att svartmåla pappan, säg bara att ni inte klarar av att samarbeta och umgås så tätt och att du mår dåligt över det). Fråga om de kan några råd och tips på hur ni skulle kunna lösa umgänget. Kanske att pappan tar med sig sonen på kortare promenader utomhus?

Kan inte någon vara hemma hos dig under tiden han har umgänge? En kompis eller någon familjemedlem?

Jag hade tänkt be om umgängesstöd, det skulle absolut fungera för mig att tex min mamma tog del i detta istället, vår son träffar henne nästan dagligen så de känner varandra. Men på förra familjerättsmötet sa pappan att när han kommer är han inte intresserad av att träffa min familj eller mina vänner eller min djurpark (har två hundar). Så jag har hållt det till att vara själv när han kommer. Nu de sista två ggr har han meddelat när han kommer dagen innan men innan dess har han bara dykt upp el hört av sig 30 min innan han är här så två dagar i veckan har förut varit att jag får va hemma och vänta på att han troligen dyker upp de bestämda dagarna. Inte för att jag brukar va iväg men det händer ju ofta att man vill gå ut en runda eller behöver handla etc. Att gå ut med honom kunde också fungera men igen vid ett tillfälle när han ville åka iväg till stan så sa jag nej och han sa att dom isåfall skulle gå en runda, jag sa ok men ni kan stanna här, och det blev att jag har sagt att han inte får gå nånstans, har försökt rätta honom flera gånger men nej, nu har jag sagt att han absolut inte får va nån annanstans än inne hos mig. Nästa vecka har jag antagligen låst in dom i nåt rum och tvingat dom va där, de e såhär med allt..

Tycker du ska tuffa till dig lite, det är inte han som bestämmer vem som är hemma i ditt hem när han kommer. Jag förstår att han inte gillar att andra ser hur han behandlar dig, men för din egen skull är det viktigt, dels för att du ska känna dig trygg men även för att någon annan ser hur han behandlar dig.

Tycker också du ska tuffa till dig. Be om hjälp på familjerätten. Skriv ett umgängesavtal där allt är drfinierat. Sedan behöver ni revidera umgängesavtalet förslagsvis varje gång barnet fyller år. Datum, tid och plats för umgänge. Och be familjerätten om råd om hur ni ska göra med umgänger när det enligt dig inte funkar hemma hos dig. Ett annat förslag är umgänge på öppna förskolan. Det finns personal där så pappan lär bete sig vettigt där. Du kan passa på gå iväg och få lite egentid.

Skulle själv aldrig gå med på umgänge med kort varsel där pappan bara dyker upp (om vi inte vore väldigt goda vänner). Gör istället upp om ett schema med bestämda dagar och tider.

Han verkar inte vara reko mot TS men han kan vara en okej pappa ändå.

Du har rätt att ha vilka gäster som helst i ditt hem.

Du kan inte prata med farmodern om problemen med umgänget och be om hennes stöd.

Om han kommer i bil och har indraget körkort hade jag ringt polisen då han bryter mot lagen.

För övrigt verkar han vara dålig pappa och egoistisk.Behandlar sitt barns mamma dåligt,söker problem och ljuger hemska saker om sitt barns mamma!Hur lågt kan man sjunka.

Ang farmodern så sa hon från börkan att hon inte vill bli inblandad och jag respekterar det, hon vill bara få träffa sitt barnbarn och det får hon, lite tråkigt att det alltid är med pappan och den tråkiga stämningen bara. Ang umgänget med jort varsel så var det nog ett försök att sätta dit mig, han söker hela tiden såna situationer, för om jag inte skulle va hemma på avtalad dag så kan han använda det som sabotage från min sida. Ang körkortet så har jag kameraövervakat och har inspelat flera gånger han kört hit och härifrån, den dagen kommer också..

Han var här idag, blev 1-2000 till mig, äntligen:) jag sa att jag inte tyckte det va så roligt att han sa till bla soc och familjerätten att jag hotat med att anmäla honom för våldtäkt, han sa nåt om att nu va det ju på telefon så det är ju svårt att bevisa vad som sades, så svarade jag att han kanske hade svårt för det, så frågade han vadå, spelar du in samtal, jag bara log mot honom och sa att det spelar väl ingen roll och att om jag skulle va intresserad av att anmäla honom för nåt så skulle de va för nåt han faktiskt gjort och som jag kan bevisa, förtal till exempel, han sa vadå? Förtal! Sen va de färdigpratat och herregud så trevlig man va sen, "vill du va snäll och blanda en ny flaska?" och sen "ha det bra" när han gick, tiotusen kryss i taket typ.. Och stackars farmorn fick höra allt detta.:( Jag vet detta låter som skadeglädje, men de kändes så skönt att för första gången nå fram till honom..!

Och tack för alla svar och allt stöd, det känns skönt att veta att det inte är jag som är helt fel på det!