Ivf rmc linköping hösten 2017

Har tänkte så mycket på dig efter jag läst vad som hände. Det du varit med om önskar man att ingen skulle behöva gå igenom. Trots att jag inte känner dig i ?verkliga? livet blev jag då ledsen för det som hänt dig. Jag hoppas nu att nästa mens kommer snart så att ni får köra vidare, om ni orkar, för att se framåt igen. Stor kram!

Åh nej, vännen.....ledsen med hela mitt hjärta

Vi får hoppas att februari blir en bra månad för oss båda.

Kram till er

Jag beklagar verkligen! Vilken hemsk upplevelse det måste varit. Va bra att du stod på dig angående aborten. Det är så svårt att finna tröstande ord, men jag tänker på dig och hoppas du hittar krafterna att våga hoppas nästa försök också!

På söndag börjar jag med Gonal-f! Känns så härligt att snart få vara igång!

Ja jag måste ha en mens emellan(nu till helgen)

Troligen blir det i slutet av februari. Beroende hur jag mår. Mått kass sen missfallet

[quote=78357475][quote-nick]waldesten16 skrev 2018-01-11 06:26:03 följande:[/quote-nick]Förstår dig, finns inga ord på hur smärtsamt det är. Jag jobbade min första dag igår efter skrapningen och det var tungt. Märker att jag inte riktigt klarar av det sociala samspelet, mycket av dagen kan jag gömma mig bakom min dator men har även en del arbetsuppgifter där det gäller att vara social och framåt.

Jag pratade med RMC i tisdags och frågade hur det gick till nu. Hon sa till mig att om vi vill kan vi köra på nästa mens som kommer, med stimulering av Letrozol. Fick du till dig att vänta två? Min sambo vill köra direkt jag vet inte hur jag känner ännu.[/

Här är det tvärtemot, sambon vill att vi väntar!

Men jag fyller 37 i vår :-/

Sköterskan sa att vi skulle vänta så det kom en mens efter missfallsblödningen, sen skulle vi kontakta dem igen.

Hej på er

Hoppas det är ok att hänga på er tråd!

Vi började utredningen i höstas och fick komma på planeringssamtal för IVF innan jul. Jag kör korta programmet och har nu tagit sprutor i sju dagar.

Borde kanske inte skriva om det för att inte skrämma upp någon annan...men jag får mycket psykiska biverkningar :( försöker bara stå ut. Men önskar att man fått sjukskriva sig och sluppit träffa folk och bara vänta ut allt.

Ja så himla härligt att va igång! Jag börjar på 100 ie.

Jag kommer vänta att boka tills jag varit på ul. Känner mig så tveksam till om det verkligen är något...läser om så många här som inte ser ett levande foster på ul så just nu tror jag det kommer vara så. Dessa hjärnspöken...

Ska försöka stå ut till den 22 bara för att få veta sen kan jag börja tänk framåt. Hur mår du nu?