Nu är bebisarna här! Bf Juli 2017
Härligt att ni har sex igen allihop! Haha...jag o min man har inte haft sex sedan Oskar blev till!!! Det är 11 månader det... men vi kommer nog igång snart!
Härligt att ni har sex igen allihop! Haha...jag o min man har inte haft sex sedan Oskar blev till!!! Det är 11 månader det... men vi kommer nog igång snart!
Jobbigt för er som har små som har så ont i magen, och kramper och allt vad jag läser... hoppas verkligen allt blir bättre för alla.
Satt och sa häromdagen att jag inte kan förstå vilken drömbebis vi fått. (Det hade han ju såklart varit med "problem" också)
Han är så nöjd hela tiden. Upplever inte att han har ont i magen, utan vid vissa tillfällen, men då kniper han lite och sen är det bra. Han hänger liksom bara med, ibland nästan glömmer man att han är i samma rum, haha
Han låter inte i onödan och skriker bara om han inte får mat i tid eller om han inte får hjälp att somna ibland när han är trött.
Annars är han otroligt enkel att få att somna hur som helst även om han föredrar att somna på en...och ibland är det såklart det ända som funkar.
Får nästan nypa mig i armen ibland när jag tänker på hur fantastiskt allt blev ändå.
Själv har jag haft mjölkstockning nu, det går ju tydligen att få även om man har väldigt lite mjölk. Mått dåligt med feber och haft sådan yrsel så jag på riktigt trott jag ska falla ner och dö. Något bättre idag, men fortfarande lite öm runt bröstet och dunkande huvudvärk.
Någon som upplever att ni har mer dödsångest nu? Jag har alltid haft lite, men nu är det ju extremt...
Här får jag bestämma lite själv när jag vill komma till BVC.
Vi gick en gång i veckan tills Oskar var en månad. Nu frågar de hur tätt jag vill komma och jag vill dit varannan vecka än sålänge! Är så kul att väga och mäta!
Här har jag börjat promenera en del, tänkte börja på någon mamma träning och sedan köra lite spinning i höst/vinter.
Har som plan att ta en pt online om ett tag.
Tänkte Olga.
Min mage har varit hyffsad förstört sedan mina andra graviditeter. Haft en stor delning mellan musklerna som aldrig blivit bra.
Nu är det värre än nånsin. Får nästan ner hela handel. Ser fortfarande mycket gravid ut, så jag har en lång resa framför mig. Vill helst slippa bukplastik, men får se hur det är om något år, kroppen tar ju stryk av att ha en så stor delning. Ont i ryggen framför allt.
Ser så tråkigt ut när resten av mig är så liten.
Fick frågan för några dagar sedan vilken vecka jag var i...inte så kul, även om jag inte tog åt mig, eftersom jag vet att det ser ut som jag är gravid.
Idag är Oskar 2 månader!! Tiden går fort!!
Hur vet man hur långt det är mellan magmusklerna? Kan man känna det själv?
Längtar tills jag slutat blöda helt så jag kan båda med Leon <3 Nu badar han bara med sin pappa och jag sitter på en pall bredvid och tvättar med mjuk trasa.
Kan inte fatta att Leon är 4 veckor nu! Stor är han också. 57 cm och vägde 5400g i veckan när vi va på bvc Han har noll tålamod (hade hoppats han inte skulle ärva det efter mig) och ett par rejäla lungor.
Jag har varit extremt stressad i min roll som mamma just för att jag ammar och det är svårt att få avlastning med en bäbis som vill ligga vid tutten konstant. Vi försöker vänja han vid napp men det går sådär.
Jag måste verkligen försöka börja meditera och yoga igen för det gör att jag mår så otroligt mycket bättre.
Har helt tappat bort egenvården sen han kom.
Är hela tiden så rädd att vara en dålig mamma och göra fel men fattar att jag måste släppa det för en stressad mamma är ju inte bra heller. Hade jobbat mycket på min självkänsla innan jag blev mamma men märker nu att det är skillnad i att tycka om sig själv som person och att veta att man är en bra mamma. Speciellt kanske om man har haft en strulig uppväxt..
Hur är det för er andra i erat mående och er bild av er själva som föräldrar?
Har en fråga till er som har bedside sängar. Funkar dom bra? Blir det närhet men endå enskilt? Ge mig både ris och ros!
Jag har Lucas mellan mig och sambon nu och det funkar inte riktigt för sömnen, funderar på att köpa en sådan och ha han nära men ändå få sängen själv. Alternativet är att möblera om och ställa våran säng mot väggen så han kan ligga innerst, men det är inte praktiskt ur någon synvinkel.
Någon mer som blivit överbeskyddande och oroliga ? Det är nästan så det gått över styr. Ingen får röra honom, helst vill jag ha honom i min famn 24/7. Knappt så att pappan får närma sig. Jag har blivit livrädd för psd så köpte precis ett larm. Vågar inte åka till folksamlingar för tänk om han blir sjuk. Såhär kände jag inte för en vecka sedan.