Noccis skrev 2017-08-06 17:05:36 följande:
Nu måste jag få ventilera lite medans den lille sover lite.
Fick 1,5 - 2 timmar sömn i natt. Killen har pajjat ryggen igen så jag kan inte med gott samvete be honom om hjälp med att bära vårt barn.
Jag har fått stress eksem och min magkatarr börjar komma tillbaka.
Det är 2 veckor och 2 dagar sedan jag snittades och jag har redan börjat använda magmusklerna för jag hinner liksom inte göra saker sakta och "rätt" när jag känner att jag måste släppa allt jag har för händer när liten vaknar.
Jag är så tacksam att mitt barn är friskt och att jag har världens finaste pappa till han men den här sömnbristen tär verkligen på psyket.
Försöker vila på dagarna när han sover iaf.
Leon vill oftast amma hela tiden när han är vaken och det gör mig inte så mycket men jag önskar att han var lite gladare ibland när han var vaken.
Det är jobbigt som förstagångsmamma att inte veta vad som är "normalt". Man undrar ju om man gör något fel eller om alla spädbarn har uruselt tålamod och bara vill vara med mamma.
Tror det är sömnbristen som ställer till det, kan inte tänka logiskt. Vill bara veta att min pojk mår bra och att han kanske blir lite gladare i framtiden.
Hur gör man för att släppa stressen och leva mer här och nu? För det är vad som behövs känner jag. Inte tänka på vad som händer om killens rygg inte blir bra eller om jag spräcker mina stygn i magen. "Njut av spädbarnstiden" säger dom. Hur? Hur gör ni andra när det är jobbigt?
Skönt att man har er allihopa att prata med
Usch, stackare! Låter inge vidare.
Men vet du.. det är inget fel på ditt barn. De vill vara nära och är inte alltid så glada. Sedan är ju alla barn olika förståss.
Upplever du att han har ont i magen mycket? Tänker om han reagerar på saker du äter? Bebisar känner ju inte skillnad på hunger och magont, så det kan lätt bli en ond cirkel när de har ont i magen...
Ont i magen-äta-mer ont-äta mer osv..
Vad gäller stygnen, så har jag ju ingen erfarenhet av snitt, men du måste tänka dig för. Det är inte värt det om det blir permanenta skador. Du behöver inte stressa för att bebis gråter eller för att du känner dig stressad över bebis. Vad gör det om han skriker lite? Bättre att han skriker lite och att du är lugn än att stressa...han känner det.
MEN jag vet att det är svårt!! Jag är också lätt stressad, och har svårt för när Oskar gråter, men väldigt sällan jag stressar upp mig. Mest när jag är hungrig!
Det är så stor skillnad med tredje barnet. Jag njuter verkligen av att ha en bebis igen. Tar allt med lite mer ro och vet att allt jobbigt tar slut. Tiden går så himla fort så jag försöker leva i nuet och njuta av varje stund.
Just nu har jag suttit med Oskar i 1.5 timme med bara morgonrock på mig. Hann inte klä på mig efter duschen, och så somnade han så gott på mig...så då får det bli så!! Sitter och sniffar han i håret...
Jösses, vad jag låter präktig, men det är jag inte. Jag bryter också ihop emellanåt, men i det stora hela njuter jag.
Kanske lätt för mig att göra det med tanke på att mannen är hemma och sköter allt omkring. Jag behöver ju inte göra nåt om jag inte vill. Jag sköter tvätten för att jag vill. Dammsuger ibland...
Har som mål att göra en grej om dagen, mer hinner man inte med en bebis som ammar, om man inte ska bli superstressad!
Idag skrev jag rent lite i en bok där jag skriver vad Oskar gjort, tex varit iväg på nåt eller roliga händelser och så! Kändes skönt att göra det! Imon tar jag en annan grej. Ingen ide att planera att man ska göra för mycket!
Jag har ju också turen att smita ut lite som sagt, och har nu prioriterat att börja ta 1/2 mils promenad ensam varje dag. Ammar precis innan så funkar det.
Igår provade vi ersättning på Oskar. Han snuttar just nu extremt mycket på kvällarna och mjölken tar ju slut och då rycker han och drar och blir frustrerad. Så vi gjorde 70 ml som han fick prova. Han drack direkt men orkade inte dricka upp allt. Sedan var han bra nöjd en bra stund!! Helt fantastiskt! Sedan somnade han gott och det gick t.o.m att lägga honom i cribben utan att han vaknade! Han vaknade iof efter 10 min, men ändå ett framsteg!!! Sedan sov han brevid mig från 00.30-05!! Rekord!
Så nu ska vi börja ge honom lite ersättning efter amning när han ska sova för natten, för att se om det går att söva honom så i sin egen säng eller iaf få honom att sova längre stunder.
Om det är någon som orkat läsa mitt inlägg såhär långt så har jag en fråga..
Någon som har problem med "de nedre regionerna" efter nu..?
Känner mig så jäkla ofräsch. Jag blir så svettig mellan benen på nätterna eftersom jag får ligga på sidan i samma ställning hela tiden...luftar ju inte direkt...luktar liksom svett där nere, jätteäckligt!! Sedan denna klåda!! Inte i, utan på. Spelar ingen roll om jag rakar eller inte, det kliar så jag blir knäpp. Känner mig så äcklig.
Igår när jag gjorde nr.2 så kom det massa blod på pappret. Blir lite orolig, men tänker att det är från hemmorojderna jag fick i slutet. Någon mer som fick det?
Ni förstår ju att jag känner mig helfräsch!!!?
Sedan en mage på det som fortfarande ser gravid ut. Använder fortfarande mammabyxor 7 veckor efter, och lär väl få göra ett bra tag till...
