Det går bra för mig men har också en hemsk trötthet. Som väl är så har jag större barn och jobbar deltid så jag kan lätt gå och lägga mig en stund mitt på dan och vila de flesta dar, det är en ynnest. Flera gånger per dag får jag yrsel och svimningskänslor och då måste jag lägga mig ner en stund, det beror på att det är så trångt i min mage att en ven kläms åt, men min vardag och kropp fungerar ändå bra och den vila jag behöver får jag.
Serah skrev 2018-01-03 14:38:25 följande:
Hej alla. Hur ör de med er? Här är det lite sisådär, har smått ont i rygg (bättre nu när jag inte jobbar) ich har sammandragningar emellanåt som är jobbiga. Men nåt som är mest jobbigt är min trötthet, orkar knappt nåt och det gör att humöret tryter. Är gnällig och tillbakadragen. Blir inte bättre av att minstingen sover dåligt vissa nätter och är vaken 1-2 timmar innan han äntligen lyckas somna om. Min man är förstående men har inte fått nån ?egentid? denna julledighet för jag orkar inte :( han vill vara hemma vilket gör att jag måste ta mig ut med alla barn, en med trolig autism och en tvååring som inte vill hålla handen eller sitta i vagn plus äldsta som gärna trissar upp sina bröder... det är ingen rolig kombo alls att dra med på stan dessutom saknar jag körkort så buss är ett måste- något som inte direkt lockar... trots att maken är förstående så gnäller han ibland om sin egentid. Vilket gör att jag känner mig deprimerad för att jag inte orkar eller kan ge honom det :(
Förutom det så är det full fart på bebisen. Han kan leva rövare rejält ibland och mellersta kittlar gärna magen för att få respons med sparkar mot hans hand, vilket gör honom så glad :)
Har också fått svamp i perioder, inget som behandlats då det försvunnit ibland. Fick råd av min bm om att hålla mig undan från socker så skulle det kunna bli bättre.
Gick ner på tvåsiffrigt häromdagen, det kändes också som en milstolpe :) och ja nästa blir vid v 30
Hej! Om bara din man kunde förstå vilken kamp du har just nu. Ibland är män bara så himla tröga.. särskilt när det kommer till sånt här. Du bär barn och kämpar ihjäl dig och det måste vara frustrerande att han inte kan uppskatta hur hårt du jobbar för familjen i ditt tillstånd.
Har ni någon släkting eller vän som kan avlasta er?
.... Ja vi e oxå jätte nyfikna... den har redan en jäkla vilja här inne... mer vild än still 
