• Anonym (Fail)

    Vi styvmammor som kämpar med att gilla styvbarnen.

    Som det låter!

    Hur många med mig ogillar sina styvbarn och varför? Hur mycket får ni kämpa? Kämpar ni eller gett upp? Kan vi utbyta erfarenheter för att få lite trix och idéer?

  • Svar på tråden Vi styvmammor som kämpar med att gilla styvbarnen.
  • Anonym (Fail)
    Siden skrev 2017-12-27 20:04:51 följande:

    Hej, här är en till styvmamma som kämpar för att gilla livet varannan vecka, även om jag skyller på situationen, inte på styvbarnet.

    Jag har läst alla inlägg i den här tråden och något som slår mig är att många verkar leva som olyckliga Styvmammor i ÅRATAL, utan att lyckas hitta trix som funkar för att göra situationen bättre. Sedan blir det separation. Jag har själv inga bra tips, förutom att ventilera med andra utanför familjen, ständigt kommunicera med sin partner och ha ett eget liv, vid sidan av.

    Är myten om den elaka styvmodern ingen myt? Det verkar vara så många av oss som vantrivs.


    Även många av styvbarnen som vantrivs.

    Tror absolut att det är en myt, tror snarare på ändrade attityder ute i samhället och bland biologiska släktingar och föräldrar! Förr var det ju aldrig så, man accepterade sina föräldrars respektive för det var så attityderna var. Så nej, myten är skapad av motsättningar och motsägare!
  • Anonym (Artighet in My ass)
    Anonym (Åsa) skrev 2017-06-09 21:21:43 följande:

    Fast du kan ju inte påstå att ni kan grundläggande artighet när du säger tvärtemot? Att säga till när man går/kommer är ju grundläggande artighet. Inte springa runt i hela huset och säga till alla, men åtminstone låta folk veta att man fått/är hemma. Att tacka för maten är ju också för mig något man lärde sig typ när man började prata. Rent hyfs alltså. Precis som man ber partnern/barnen/föräldern om hjälp med något så tackar man såklart efter.

    Att ta folk för givet är ju oförskämt om något.


    Har jag fattat dig rätt. Din brist på acceptans över något du inte har haft med å göra öht i hela detta barns liv innan du kommer in och lägger näsan i blöt är värt att grina som en tonåring utan bekräftelse över ?

    I min familj sa vissa tack för maten, vissa inte, vissa tackar när man skickar salt, vissa säger bara "ge mig saltet"

    Vissa ropar "Hallå är hemma!" Vissa säger ingenting.

    I min familj, är det ingen översittar-Diva som kräver att alla ska fungera likadant, efter hennes bordsskicksregler, i min familj , så finns det en inre respekt, och den är att man inte sitter och pekar på folk, för att de är egna individer och inte värderar detta löjliga "artiga" du kanske tycker artighet är viktigt,

    Men alla håller inte med, jag tycker artigt är falskt, det ska ge intrycket att man menar väl och är tacksam, oj vad du menar väl och är tacksam, nej tack, jag tar hellre folk som smäller i dörren och går när de vill men som inte kommer och säger att de inte gillar mig, för att jag inte säger "tack" när jag får saltet.

    Behandla andra som du själv vill bli behandlad, den etiketten verkar din uppväxt ha skippat? eller gillade ni att kränka varandras integritet och yttrandefrihet?

    De som klagar mest har oftast smutsigaste händerna.

    Jag har haft NOLL respekt för dig och istället för skylla på att det är barnen det är fel på, fundera någon gång på ditt egna beteende, lösningen kan faktiskt sitta där.
  • Anonym (Artighet in My ass)
    Anonym (Fail) skrev 2017-11-01 09:25:28 följande:

    Sen vill jag bara säga till dig SMULPAJ att tråden heter VI STYVMAMMOR SOM KÄMPAR och innebär att stötta varandra. Är du inte det, sök annan tråd! Annars kallas det faktiskt för trakasserier och det är straffbart. Med # meetoo kampanjen just nu, skulle det inte bli jättesvårt att straffas för mobbing.. Klappar händer och säger bra jobbat girl, feel proud ????


    Är det inte stöd att säga att problemet kan ligga i ditt egna beteende och att det är där skon klämmer och att barn behöver trygghet, inte en lättkränkt vuxen som stampar in och tycker synd om sig själv när hon ska agera förebild? No?

    Här är stödet:

    Förändra det du inte kan acceptera, och acceptera resten som du inte kan förändra.
  • Anonym (Artighet in My ass)
    smulpaj01 skrev 2017-11-01 06:07:31 följande:

    ?Ni vuxna? som inte klarar av att leva med andras barn ska hålla er till barnfria partners!


    Då sant som det var sagt.

    Att vara styvförälder betyder:

    - Du förväntas vara en förebild (du ska tänka på att vara det barnen behöver, inte det du bestämt att de borde behöva)

    - Du förväntas vara en ny vän (och vänner visar respekt)

    - Du förväntas vara en ny trygghet (Barnet ska kunna känna sig sedd och hörd och förstådd, aldrig dömd)

    - Du förväntas ge deras biologiska förälder lycka och glädje (barnen ska se att du är bra för familjen)

    - Du har beroende på överenskommelse, delvis/helt ansvar att uppfostra barnen (se till att de gör sina plikter, ser till att de lär sig vad som är VIKTIGT att veta om denna verklighet)

    - Du kommer bli prövad, och klarar du inte provet kommer du för alltid i barnens ögon (förutom i vissa undantag) vara dömd som en dålig styvförälder/ dålig Person.

    Barn är inga idioter som man bara ska tillrättavisa och ta kontroll över, barn är många gånger mer intelligenta än sina föräldrar / styvförälder, och ju mer du sätter dig över de, desto mer under de blir du. Barn , är det mäktigaste i en familj. De påvisar synligt hur familjeförhållandena ser ut, är du en dålig människa, kommer de göra allt för att påminna dig om vem du är.

    Underskatta inte barn, då är du avslöjad.

    (Men detta vet alla styvföräldrar redan så No problems) :)
  • Anonym (Fail)
    Anonym (Artighet in My ass) skrev 2017-12-30 09:38:23 följande:

    Har jag fattat dig rätt. Din brist på acceptans över något du inte har haft med å göra öht i hela detta barns liv innan du kommer in och lägger näsan i blöt är värt att grina som en tonåring utan bekräftelse över ?

    I min familj sa vissa tack för maten, vissa inte, vissa tackar när man skickar salt, vissa säger bara "ge mig saltet"

    Vissa ropar "Hallå är hemma!" Vissa säger ingenting.

    I min familj, är det ingen översittar-Diva som kräver att alla ska fungera likadant, efter hennes bordsskicksregler, i min familj , så finns det en inre respekt, och den är att man inte sitter och pekar på folk, för att de är egna individer och inte värderar detta löjliga "artiga" du kanske tycker artighet är viktigt,

    Men alla håller inte med, jag tycker artigt är falskt, det ska ge intrycket att man menar väl och är tacksam, oj vad du menar väl och är tacksam, nej tack, jag tar hellre folk som smäller i dörren och går när de vill men som inte kommer och säger att de inte gillar mig, för att jag inte säger "tack" när jag får saltet.

    Behandla andra som du själv vill bli behandlad, den etiketten verkar din uppväxt ha skippat? eller gillade ni att kränka varandras integritet och yttrandefrihet?

    De som klagar mest har oftast smutsigaste händerna.

    Jag har haft NOLL respekt för dig och istället för skylla på att det är barnen det är fel på, fundera någon gång på ditt egna beteende, lösningen kan faktiskt sitta där.


    Har du sett rubriken på tråden?? Gå och finn en annan tråd att trakassera, här är det vi som klagar av oss inte mobbing. Ärligt talat, man joinar trådar man finner intressanta och det rubriken säger om innehållet missar inte ens en idiot.
  • Anonym (Fail)
    Anonym (Artighet in My ass) skrev 2017-12-30 09:43:28 följande:

    Är det inte stöd att säga att problemet kan ligga i ditt egna beteende och att det är där skon klämmer och att barn behöver trygghet, inte en lättkränkt vuxen som stampar in och tycker synd om sig själv när hon ska agera förebild? No?

    Vad vill du säga med ditt svar, vad är syftet och är just du en expert i fråga? Eller bara en av alla styvbarn föräldrar motståndare. Sån som lever i kärnfamilj eller rentav dumpad av dina barns pappa och därför har agg mot alla styvmammor för att du ofrivilligt måste acceptera ditt ex nya!

    Här är stödet till dig:

    Öppna dina ögon och släpp ut proppen.

    Här är stödet:

    Förändra det du inte kan acceptera, och acceptera resten som du inte kan förändra.


  • Anonym (Artighet in My ass)
    Anonym (Fail) skrev 2017-12-26 07:22:36 följande:

    Jag blir mållös ???? vad är det frågan om, de ska inte flytta ihop. Vad befängt! Hur ställer du dig tilldet?


    Hans mamma är psykiskt sjuk och barnet blir misshandlat psykiskt och kanske ännu fler saker, kanske fysiskt våld med?

    Du måste påminna dig om att han är offret här.

    Visa han empati. För att vara arg och inte ha makten att göra något åt hans vanor det gör han bara ännu mer otrygg. Säg att du finns för han om det är något. Ansträng dig att nå in till honom. Vinn hans förtroende. Då kan han tillslut säga sanningen om hans mamma, just nu försvarar han henne och du som visar ilska frustration bekräftar det hans mamma säger om dig, att du är den onda. Var smart här. Ta reda på vad han verkligen skulle uppskatta. Och släpp på vreden mot honom om du har minsta lilla. Ju mer frustrerad du vill vara desto lugnare gladare MER hjärta ska du ge.
  • Anonym (Fail)

    Obs! Det här är en stödtråd oss styvmammor emellan, inte för alla motståndare att mobbas! Obs!

  • Anonym (Artighet in My ass)
    Anonym (Fail) skrev 2017-12-30 09:58:12 följande:

    Har du sett rubriken på tråden?? Gå och finn en annan tråd att trakassera, här är det vi som klagar av oss inte mobbing. Ärligt talat, man joinar trådar man finner intressanta och det rubriken säger om innehållet missar inte ens en idiot.


    Mobbning? Är ni barn? Är ni offret? Har ni noll självinsikt? Är allt i era liv alltid "andras fel" ?

    Sist jag checkade, är barnet offret. Sist jag checkade, kräver man inte av ett barn att plötsligt leva efter miss styvmammas gyllene regler.

    Men vill ni inte inse er egen del i det, så förstår jag stackars barnen, det är ni som mobbar barnen. Var är barnen, låt de skriva så för vi se hur de tycker. Redan sett ett barn här och hon hade det mest självklara svar av alla. Det plingar ingen klocka då?

    Det står stöd , det står inte "skriv det stöd jag anser du ska skriva"
  • Anonym (Artighet in My ass)
    Anonym (Fail) skrev 2017-12-30 10:09:31 följande:

    Obs! Det här är en stödtråd oss styvmammor emellan, inte för alla motståndare att mobbas! Obs!


    Att någon inte uppskattar någon annans råd är tyvärr inte mobbning.

    En styvförälder FÅR inte vara ett känslomässigt vrak - du gör barnet otryggt när du gör hönor av en fjäder, och detta skapar bara ännu mer svårigheter, visa barnen mer empati - behandla barnen med samma respekt som en vuxen, så blir det tusen gånger lättare. Välj dina strider. Ja faktiskt, exakt samma råd som till vuxna i relationer. Ett barn behöver samma respekt.

    .
Svar på tråden Vi styvmammor som kämpar med att gilla styvbarnen.