Vi styvmammor som kämpar med att gilla styvbarnen.

Blandandra tre har så att när surfen är slut får man ett sms om man vill uttöka surfen. Svarar man jakande på det sms:et så utökas surfen och kostnaden läggs på fakturan.

Har förälsrarna inte varit tydliga med detta och så "dumma" att de gett en tonåring ett sådant abonnemang får de lite (ganska mycket) skylla sig själva.Det är ju inte sms:en som kostar utan man kan köpa surf mkt enkelt genom att svara på leverantörens sms..

Mina barn har lärt sig att man duschar tidigt och att få vatten i ögonen är ganska oundvikligt när man tvättar håret. Jag menar inte att man står med slangen rätt i ansiktet utan att hen skriker för att det rinner NER vatten. Om ett barn hela tiden får som den vill genom att bara behöva säga "nää jag vill inte" så kommer man inte långt här i livet.

INGEN mat behöber ätas med händerna,som man dessutom inte behöver tvätta sen för att "Man inte vill",förutom mackor och tex tacos/pizza/hamburgare.

Ja det är klart att alla har svårigheter med att lyssna MEN när man märker att personen hör och uppfattar det man säger så är det faktiskt inte okej att göra tvärtom eller inte göra det alls.

Ett ex. Man sitter vid matbordet,mina som ätit upp får gå därifrån och sätter sig i varsin fotölj. Hen krånglar med sin mat och är till slut nöjd och ska gå. Jag påpekar att mjölken får hen gärna dricka upp eller lämna den om det inte orkas nå mer. Barnet vill dricka upp,fyller munnen och går sen iväg för att spotta ut allt på mitt ena barn och fotölj. När jag,och pappan,säger att så gör man inte så börjar hen gnälla och säger "joo..nu vill jag ha popcorn" och räcker ut tungan.

Ett annat ex. Vi är bortbjudna på middag hos svärföräldrarna och i barnets ögon ser väl inte maten så aptitlig ut. Barnet har i ca 2tim påpekat att hen är hungrig och tycker om att äta hos farmor. Låtsastårar och gnäll börjar "jag är inte jag hungrig,jag vill inte haaa". Pappan säger att då är det så men det blir inget annat. Hen pekar på kex dom finns vid bordet och säger att "såna är jag hungrig på". Pappan säger att ett sånt kan han få men borde prova maten oxå. Barnet gnäller ännu mer och vill nu ha läsk. Här kommer jag in och säger att det är bättre att man dricker vatten om man är törstig och dessutom inte har ätit nått. Gnället fortsätter och läsk ges.

När maten är bortdukad kommer såklart orden "jag är hungrig" med en 2årings röst. Jag säger att det blir man när man inte äter mat och att det fanns mat att äta.

Men då börjar ett evighetsgnäll efter fika och ja,hen får det av både farmor och pappa för "annars blir hen aldrig tyst".

Såhär är det hela tiden. Det gnälls öm ALLT och hen får som hen vill för att det alltid varit så. Varken pappan eller mamman har orkat stå fast vid saker innan och det har såklart barnet lärt sig. Medans mina barn vet att om det är ett nej så är det så,oavsett gnäll. Fika får man tex när man ätit mat,åtminstone försökt.

Jag måste komma in och uppfostra ett barn som vissa saker borde vara självklara för.

Jo, jag känner till det. Det är fortfarande ett otroligt dåligt abonnemang att välja till en tonåring. Fritt surf, fria sms och fria samtal är vad som behövs.

Jo. Men du skrev om fria sms. Vilket ju inte har med surf att göra överhuvudtaget...

Jo, jag känner till det. Det är fortfarande ett otroligt dåligt abonnemang att välja till en tonåring. Fritt surf, fria sms och fria samtal är vad som behövs.

Mina barn har lärt sig att man duschar tidigt och att få vatten i ögonen är ganska oundvikligt när man tvättar håret. Jag menar inte att man står med slangen rätt i ansiktet utan att hen skriker för att det rinner NER vatten. Om ett barn hela tiden får som den vill genom att bara behöva säga "nää jag vill inte" så kommer man inte långt här i livet.

INGEN mat behöber ätas med händerna,som man dessutom inte behöver tvätta sen för att "Man inte vill",förutom mackor och tex tacos/pizza/hamburgare.

Ja det är klart att alla har svårigheter med att lyssna MEN när man märker att personen hör och uppfattar det man säger så är det faktiskt inte okej att göra tvärtom eller inte göra det alls.

Ett ex. Man sitter vid matbordet,mina som ätit upp får gå därifrån och sätter sig i varsin fotölj. Hen krånglar med sin mat och är till slut nöjd och ska gå. Jag påpekar att mjölken får hen gärna dricka upp eller lämna den om det inte orkas nå mer. Barnet vill dricka upp,fyller munnen och går sen iväg för att spotta ut allt på mitt ena barn och fotölj. När jag,och pappan,säger att så gör man inte så börjar hen gnälla och säger "joo..nu vill jag ha popcorn" och räcker ut tungan.

Ett annat ex. Vi är bortbjudna på middag hos svärföräldrarna och i barnets ögon ser väl inte maten så aptitlig ut. Barnet har i ca 2tim påpekat att hen är hungrig och tycker om att äta hos farmor. Låtsastårar och gnäll börjar "jag är inte jag hungrig,jag vill inte haaa". Pappan säger att då är det så men det blir inget annat. Hen pekar på kex dom finns vid bordet och säger att "såna är jag hungrig på". Pappan säger att ett sånt kan han få men borde prova maten oxå. Barnet gnäller ännu mer och vill nu ha läsk. Här kommer jag in och säger att det är bättre att man dricker vatten om man är törstig och dessutom inte har ätit nått. Gnället fortsätter och läsk ges.

När maten är bortdukad kommer såklart orden "jag är hungrig" med en 2årings röst. Jag säger att det blir man när man inte äter mat och att det fanns mat att äta.

Men då börjar ett evighetsgnäll efter fika och ja,hen får det av både farmor och pappa för "annars blir hen aldrig tyst".

Såhär är det hela tiden. Det gnälls öm ALLT och hen får som hen vill för att det alltid varit så. Varken pappan eller mamman har orkat stå fast vid saker innan och det har såklart barnet lärt sig. Medans mina barn vet att om det är ett nej så är det så,oavsett gnäll. Fika får man tex när man ätit mat,åtminstone försökt.

Jag måste komma in och uppfostra ett barn som vissa saker borde vara självklara för.

Jag får ALDRIG vatten i ögonen (i ansiktet) när jag tvättar håret. Jag har nästintill heller aldrig fått det när mina föräldrar tvättade håret på mig som liten. Vare sig mina barn eller bonusdotter har behövt få vatten rinnande ner i ansiktet när jag tvättar håret på dem - hur sjutton beter man sig för att "alltid få vatten i ansiktet " när man tvättar håret. Om man nu inte gillar att få det.

Blandandra tre har så att när surfen är slut får man ett sms om man vill uttöka surfen. Svarar man jakande på det sms:et så utökas surfen och kostnaden läggs på fakturan.

Ett annat ex. Vi är bortbjudna på middag hos svärföräldrarna och i barnets ögon ser väl inte maten så aptitlig ut. Barnet har i ca 2tim påpekat att hen är hungrig och tycker om att äta hos farmor. Låtsastårar och gnäll börjar "jag är inte jag hungrig,jag vill inte haaa". Pappan säger att då är det så men det blir inget annat. Hen pekar på kex dom finns vid bordet och säger att "såna är jag hungrig på". Pappan säger att ett sånt kan han få men borde prova maten oxå. Barnet gnäller ännu mer och vill nu ha läsk. Här kommer jag in och säger att det är bättre att man dricker vatten om man är törstig och dessutom inte har ätit nått. Gnället fortsätter och läsk ges.

När maten är bortdukad kommer såklart orden "jag är hungrig" med en 2årings röst. Jag säger att det blir man när man inte äter mat och att det fanns mat att äta.

Men då börjar ett evighetsgnäll efter fika och ja,hen får det av både farmor och pappa för "annars blir hen aldrig tyst".

Såhär är det hela tiden. Det gnälls öm ALLT och hen får som hen vill för att det alltid varit så. Varken pappan eller mamman har orkat stå fast vid saker innan och det har såklart barnet lärt sig. Medans mina barn vet att om det är ett nej så är det så,oavsett gnäll. Fika får man tex när man ätit mat,åtminstone försökt.

Jag måste komma in och uppfostra ett barn som vissa saker borde vara självklara för.

Men pappan gillar du? 

Hur var det nu? Är du och dina barn också fula? 

Ja det är väl klart jag tycker om pappan.

Och nej vi är inte "fula" på det sättet. Bonusbarnet är en kopia av sin mamma.