Vi styvmammor som kämpar med att gilla styvbarnen.
Som det låter!
Hur många med mig ogillar sina styvbarn och varför? Hur mycket får ni kämpa? Kämpar ni eller gett upp? Kan vi utbyta erfarenheter för att få lite trix och idéer?
-
-
Svar på tråden Vi styvmammor som kämpar med att gilla styvbarnen.
-
Vi vuxna som gör allt för styvbarnen men likt förbannat får massa skit, kom ner till verkligheten!smulpaj01 skrev 2017-11-01 06:07:31 följande:
?Ni vuxna? som inte klarar av att leva med andras barn ska hålla er till barnfria partners!
-
Måste säga att du har en väldigt otrevlig ton, du har ingen som helst aning om vad du pratar om. Verkar ha väldigt höga hästar.. Du måste försöka se världen för vad den är. Två styvbarn, ena älskar mig den andra avskyr mig för väldigt egocentriska skäl.. Men jag är den som misslyckas? Hmm..smulpaj01 skrev 2017-11-01 06:09:54 följande:
Skiljde sig? Menar du från dig? Det borde pappan ha gjort. En ny tant är lätt att hitta, men barnen betyder alltid mer!
Så vi ska göra denna elaka egocentriska styvdotter till viljes och göra alla andra som faktiskt älskar mig deprimerande. Vi ska belöna ego beteende i din värld? Men ja! Det förklarar om inte annat din inställning. -
Exakt så är det, pappan här ifråga har inte tagit itu med grundproblemet som han skulle ha gjort. Hans dotter styrde familjen väldigt länge, fått många av oss att må dåligt, spelat ut mamman mot oss och faktiskt hittat på rena rama osanningar. Exempelvis får mycket skäll betyder egentligen att vi frågat om var saxen är. I hennes värld ska hon inte ens tillfrågas, vi ska veta att hon inte tagit saxen för att hon anser sig bättre än oss alla. Så hon gråter, åker till mamma och mamma passar på att prata skit om vårt hem och ge henne det hon vill hos henne! Exempel hade mamman tappat bort saxen hade hon inte frågat dottern fast hon vet att dottern pysslar mycket, utan köpt nya! Hon hade tillome varit så korkad att hon trott på hustomte om dottern skyllt på det! Vet du.. Mamman skiljde sig från sin man och gjorde sin yngsta till varannan vecka för att bli rättvis mot sin äldsta. Hur tvistat är inte det??! Dottern blir verkligen prinsess förklarad.. Om mina barn får sån behandling mår hon dessutom dåligt och känner sig otrygg.Anonym (Sofi) skrev 2017-11-01 07:05:33 följande:
Har du aldrig sett barn som försöker styra en familj och hur dåligt de mår av det? Barnen alltså. Föräldrar som inte klarar av sin roll.
Du vore väl nöjd om "tanten" försvann men grundproblemet är ju ändå kvar hos pappan.
Men enligt fl s allra egna "experter" är det ju såklart jag som inte ansträngt mig nog bra.. Om ens alls.. Jag skulle ju ha prinsess behandlat henne och struntat i resten av världen, mina egna barn, givetvis! Bara för att begreppet "elak styvmor" finns.. Elak mamma är oväsentligt. Dessutom hur snällt är det EGENTLIGEN att fostra en unge så? Hur klarar hon sig i stora världen sen, blir tufft att återanpassa sig till samhället på äldre dag. -
Sen vill jag bara säga till dig SMULPAJ att tråden heter VI STYVMAMMOR SOM KÄMPAR och innebär att stötta varandra. Är du inte det, sök annan tråd! Annars kallas det faktiskt för trakasserier och det är straffbart. Med # meetoo kampanjen just nu, skulle det inte bli jättesvårt att straffas för mobbing.. Klappar händer och säger bra jobbat girl, feel proud ????
-
Håller med. Jag skulle enligt sambon och sambons ex ta ett föräldraansvar, det som missades var att jag fick inte fick reda på det. Jag var väldigt tydlig när vi flyttade ihop att han hade ansvaret för sitt barn och att han inte skulle ta mig för givet.Anonym (Sofi) skrev 2017-10-18 07:26:11 följande:
Nej, och i de fall det inte fungerar, som hos oss, JAG har aldrig önskat en föräldraroll. Om bara föräldrarna gör det dom ska och inte inbillar sig att jag och barnet reder ut allt själva. Ett barn som spelar ut de vuxna mot varandra, medvetet eller inte, där jag ständigt drog kortaste strået. När föräldrarna tar sitt fulla ansvar för att de har skaffat barn och skaffat en ny partner fungerar det bättre.
Vad som hände var att helt plötsligt skulle varannan helg bli varannan vecka och det var mitt ansvar att det skulle funka. Jag talade om att antingen blir vi särbo eller så får han ändra sina arbetstider så han kan ha varannan vecka. Vart ett jävla liv på hans ex som anmälde mig till soc för jag inte tog hand om barnet. Men det var hon och sambon som fick på nöten där i stället, jag vädrade gå dit och ringde till den vi skulle till med mina åsikter som hin hade full förståelse för. -
Herregud vilka tokiga människor det finns!Ester69 skrev 2017-11-01 10:48:18 följande:Håller med. Jag skulle enligt sambon och sambons ex ta ett föräldraansvar, det som missades var att jag fick inte fick reda på det. Jag var väldigt tydlig när vi flyttade ihop att han hade ansvaret för sitt barn och att han inte skulle ta mig för givet.
Vad som hände var att helt plötsligt skulle varannan helg bli varannan vecka och det var mitt ansvar att det skulle funka. Jag talade om att antingen blir vi särbo eller så får han ändra sina arbetstider så han kan ha varannan vecka. Vart ett jävla liv på hans ex som anmälde mig till soc för jag inte tog hand om barnet. Men det var hon och sambon som fick på nöten där i stället, jag vädrade gå dit och ringde till den vi skulle till med mina åsikter som hin hade full förståelse för.
Hon kan inte anmäla dig till soc, hon kan bara anmäla oro för sitt barn. Möjligtvis pga dig men att anmäla dig kan hon inte.
Bra att du inte gick dit. -
Ja det är väl både dumt och onödigt att anmäla till soc för nåt sånt. Men det vart tyst sen iallafall.Anonym (Tinka) skrev 2017-11-01 14:44:54 följande:
Herregud vilka tokiga människor det finns!
Hon kan inte anmäla dig till soc, hon kan bara anmäla oro för sitt barn. Möjligtvis pga dig men att anmäla dig kan hon inte.
Bra att du inte gick dit.
-
Vet inte om jag vill sålla in mig här! Men jag börjar känna så här.
Jag och min man har varit tillsammans i 4 år.
Han har barn sedan tidigare och även jag.
Mina barn är väl rätt normala rakt igenom med äldsta som kan ha översittare fasoner som jag ofta är på om till honom. Han är myndig men bor hemma (går högskolan och jag vill gärna att han inte tar studielån om han inte behöver)
Mitt andra faller in i normalzon. Kräver sällan något. Accepterar. Bara är och infinner sig i det som sägs. (Tonårstrots finns såklart men allt i normalgraden och kan pratas med)
Min mans barn.
8 åringen är väl den jag just nu vill slänga ut typ! Nyss.
Han har blöja natt vägrar sluta. Mamman orkar inte ta tag i det, trots att läkare är inkopplad som sa: BORT med böljan!! Vi körde utan på våra veckor med kiss i säng och all tvätt varje dag. Men samma dag hos mamma åkte blöja på.
Tillslut tyckte min man att vi ska inte tvätta och kämpa för hon ska haverera!
Han sover på madrass i vårat rum, trots det kommer han upp i sängen så min man kan inte sova utan kliver upp och är vaken från då.
Han har eget rum.
Sov i eget rum till mamman flyttade till mindre och köpte större säng för de skulle dela. Efter 1 år fick han eget rum därborta igen men vägrade, så då köpte mamma en säng med utdragbar säng under och sover nu så. Hålla i handen.
Han är "rädd" för allt.
Det knackade, det lät, det ser ut som.. m.m.
Mamman tycker han är liten och att han är såhär för han är förtidigt född. (5 veckor tidig, så de låg inne i 5 dagar på BB)
Han har ALLTID tråkigt.
Trots att min man spenderar timmar om dagen oftast med att åka dit hans fritidsintresse finns. Innebandy. Han spelar över hela huset. Vi har byggt en "skott"plan med burar och nät för över 3000kr som han är ute med honom vid i evigheter. Men efter att de kommit hem, och pappa sätter sig ner ett slag. Då är här såååå tråkigt. Vi frågar vad som är så roligt hos mamma (som aldrig involverar intresset privat) och då säger han att paddan får han hålla på med hela dagen där!
Han äter bara pizza och hamburgare alt chicken bits och pommes till lunch middag också bara pasta. Han äter inte köttbullar, inga såser men falukorv.
Igår åt han ex smörgås. Idag tog han en tugga av lika och "kräktes" för mackorna är så äckliga.
Så då äter han inget utan vi ska köpa det han vill.. vilket var smörgåsarna som dög igår men inte idag. Godis och kakor och mys tycker han är dagligt till kväll (han får inte men förslaget finns varje kväll sedan 2 år!! Ja, dagligen!!!)
Han är ful i munnen på riktigt. Det är jävla f*tta, pissapa, jävla fucking k*kidiot m.m med mer mer ännu mer. Om han spelat innebandy med storebror och han förlorar ex. Slå med klubban är obligatoriskt. Hårt på väggar i golv eller på soffan alt brorsan.
15 åringen är lika. Humör, ena dagen duger det. Andra inte. Min man handlar med honom och han äter det 1 dag sedan kastas allt för han inte tyckte om och annat ska köpas om och om.
Vi frågar hur det fungerar hos mamma och ALLT är så bra.
Vi köper det han säger äts där. Det står gammalt i kylen här.
Han gillar bara spagetti om det är med köttfärs. Jag gör det. Han gillar inte spagetti och har ALDRIG sagt det.
Osv.
Jag vet inte hur jag ska reda upp. Jag kan inte lägga mig i för det är såååå mycket! Jag bara vet inte.
Till saken hör så hela mitt barnhjärta älskar dessa barn! För därimellan är de som alla andra barn.
Men att det bara blir värre och värre gör att jag håller på och går itu!
Hade det varit mina har det åkt på en avhyvling deluxe.
Blöja bort!!! Sovning i samma rum nej! (Jag har 2 så jag har gjort detta! På ett helt odramatiskt sätt) men nu finns en mamma med. När min man lyssnar på mig så är vi dum. Barnet vill till mamma för där får han göra vad han vill. (Mamman ringer ca. 10ggr i veckan med problem med barn och ekonomi) men är ju bara helt blåst i att lyssna! Det går inte in. Men hon orkar inte med dom, så hennes senaste förslag var att min man och hon skulle flytta ihop igen. Då får hon hjälp med barn och pengar. Han fick vara gift med mig ännu. (Ja, hon har både sagt på högtalare och sms detta)
Min man kämpar också på. Han pratar, förbjuder, blir arg.. allt. Men då är vi dum. Mamma snäll.
Han är väldigt lyhörd mig eller iaf till 90%.
Han har pratat med skola om ev diagnoser (vilket jag till 3000% vill säga att dom båda har!) men får inte gehör fr mamman. Dumt påhitt enl henne.
Hennes dörrar i lägenheten är sönderslagna för lågt socker enl henne när min man ifrågasätter vissa saker.
Usch. Känner att jag kan skriva en hel bok faktiskt om mina bonusbarn deras utbrott påhitt och utryck och även responsen från mamman vi får.
Hur gör man? -
Jag blir mållös ???? vad är det frågan om, de ska inte flytta ihop. Vad befängt! Hur ställer du dig tilldet?Anonym (Vet inte vad?) skrev 2017-11-05 10:39:19 följande:
Vet inte om jag vill sålla in mig här! Men jag börjar känna så här.
Jag och min man har varit tillsammans i 4 år.
Han har barn sedan tidigare och även jag.
Mina barn är väl rätt normala rakt igenom med äldsta som kan ha översittare fasoner som jag ofta är på om till honom. Han är myndig men bor hemma (går högskolan och jag vill gärna att han inte tar studielån om han inte behöver)
Mitt andra faller in i normalzon. Kräver sällan något. Accepterar. Bara är och infinner sig i det som sägs. (Tonårstrots finns såklart men allt i normalgraden och kan pratas med)
Min mans barn.
8 åringen är väl den jag just nu vill slänga ut typ! Nyss.
Han har blöja natt vägrar sluta. Mamman orkar inte ta tag i det, trots att läkare är inkopplad som sa: BORT med böljan!! Vi körde utan på våra veckor med kiss i säng och all tvätt varje dag. Men samma dag hos mamma åkte blöja på.
Tillslut tyckte min man att vi ska inte tvätta och kämpa för hon ska haverera!
Han sover på madrass i vårat rum, trots det kommer han upp i sängen så min man kan inte sova utan kliver upp och är vaken från då.
Han har eget rum.
Sov i eget rum till mamman flyttade till mindre och köpte större säng för de skulle dela. Efter 1 år fick han eget rum därborta igen men vägrade, så då köpte mamma en säng med utdragbar säng under och sover nu så. Hålla i handen.
Han är "rädd" för allt.
Det knackade, det lät, det ser ut som.. m.m.
Mamman tycker han är liten och att han är såhär för han är förtidigt född. (5 veckor tidig, så de låg inne i 5 dagar på BB)
Han har ALLTID tråkigt.
Trots att min man spenderar timmar om dagen oftast med att åka dit hans fritidsintresse finns. Innebandy. Han spelar över hela huset. Vi har byggt en "skott"plan med burar och nät för över 3000kr som han är ute med honom vid i evigheter. Men efter att de kommit hem, och pappa sätter sig ner ett slag. Då är här såååå tråkigt. Vi frågar vad som är så roligt hos mamma (som aldrig involverar intresset privat) och då säger han att paddan får han hålla på med hela dagen där!
Han äter bara pizza och hamburgare alt chicken bits och pommes till lunch middag också bara pasta. Han äter inte köttbullar, inga såser men falukorv.
Igår åt han ex smörgås. Idag tog han en tugga av lika och "kräktes" för mackorna är så äckliga.
Så då äter han inget utan vi ska köpa det han vill.. vilket var smörgåsarna som dög igår men inte idag. Godis och kakor och mys tycker han är dagligt till kväll (han får inte men förslaget finns varje kväll sedan 2 år!! Ja, dagligen!!!)
Han är ful i munnen på riktigt. Det är jävla f*tta, pissapa, jävla fucking k*kidiot m.m med mer mer ännu mer. Om han spelat innebandy med storebror och han förlorar ex. Slå med klubban är obligatoriskt. Hårt på väggar i golv eller på soffan alt brorsan.
15 åringen är lika. Humör, ena dagen duger det. Andra inte. Min man handlar med honom och han äter det 1 dag sedan kastas allt för han inte tyckte om och annat ska köpas om och om.
Vi frågar hur det fungerar hos mamma och ALLT är så bra.
Vi köper det han säger äts där. Det står gammalt i kylen här.
Han gillar bara spagetti om det är med köttfärs. Jag gör det. Han gillar inte spagetti och har ALDRIG sagt det.
Osv.
Jag vet inte hur jag ska reda upp. Jag kan inte lägga mig i för det är såååå mycket! Jag bara vet inte.
Till saken hör så hela mitt barnhjärta älskar dessa barn! För därimellan är de som alla andra barn.
Men att det bara blir värre och värre gör att jag håller på och går itu!
Hade det varit mina har det åkt på en avhyvling deluxe.
Blöja bort!!! Sovning i samma rum nej! (Jag har 2 så jag har gjort detta! På ett helt odramatiskt sätt) men nu finns en mamma med. När min man lyssnar på mig så är vi dum. Barnet vill till mamma för där får han göra vad han vill. (Mamman ringer ca. 10ggr i veckan med problem med barn och ekonomi) men är ju bara helt blåst i att lyssna! Det går inte in. Men hon orkar inte med dom, så hennes senaste förslag var att min man och hon skulle flytta ihop igen. Då får hon hjälp med barn och pengar. Han fick vara gift med mig ännu. (Ja, hon har både sagt på högtalare och sms detta)
Min man kämpar också på. Han pratar, förbjuder, blir arg.. allt. Men då är vi dum. Mamma snäll.
Han är väldigt lyhörd mig eller iaf till 90%.
Han har pratat med skola om ev diagnoser (vilket jag till 3000% vill säga att dom båda har!) men får inte gehör fr mamman. Dumt påhitt enl henne.
Hennes dörrar i lägenheten är sönderslagna för lågt socker enl henne när min man ifrågasätter vissa saker.
Usch. Känner att jag kan skriva en hel bok faktiskt om mina bonusbarn deras utbrott påhitt och utryck och även responsen från mamman vi får.
Hur gör man?
-
Hej, här är en till styvmamma som kämpar för att gilla livet varannan vecka, även om jag skyller på situationen, inte på styvbarnet.
Jag har läst alla inlägg i den här tråden och något som slår mig är att många verkar leva som olyckliga Styvmammor i ÅRATAL, utan att lyckas hitta trix som funkar för att göra situationen bättre. Sedan blir det separation. Jag har själv inga bra tips, förutom att ventilera med andra utanför familjen, ständigt kommunicera med sin partner och ha ett eget liv, vid sidan av.
Är myten om den elaka styvmodern ingen myt? Det verkar vara så många av oss som vantrivs.