Anonym (bonusförälder) skrev 2017-06-06 09:42:37 följande:
Det är ju troligen så att pappan och dottern inte haft den bästa relationen, eftersom hon inte ens bor hos er. Om han inte ens tycker det är något att ta tag i eftersom hon inte bor hos er, så visar det ju väldigt tydligt att han inte ids bry sig/inte fattar. Ok att tonåringar kan kräkas ur sig både det ena och det andra men någonstans får hon ju sina idéer ifrån och det är troligen grundat på känslor hon hade sedan tidigare.
Hon kan säkert vara avundsjuk på "familjen", dvs att pappan, du + det andra barnet är en familj men hon inte ens bor där. Samtidigt säger hon säkert då att hon inte vill bo hos er men det kan ju vara ett försvar utåt.
Vad föranledde att hon inte alls bor hos er? Var det en diskussion i början om delat boende eller har hon alltid bara bott hos sin mamma?
Hon har haft växelvis boende. Det berodde på att hon inte orkade med reglerna här, en helg hon skulle komma så rann bägaren över för henne då hon ville utgå från mammas tidsschema, men inte vi. Vi skulle ha hem folk och ville gärna ha med henne, det passade inte mammans dag, fast att de var välinformerade om det två dagar innan. Tiden dottern skulle hit skulle utgå från mammas tidsschema. Pappan blev besviken för detta hade vi bestämt, sen ville dottern ta paus. Avundsjuka på nya familjen här kan det vara, men hur förklarar du nya familjen hos mamman? Pappan och hon har verkligen haft bra relation, men ju äldre dottern blev ju mindre ville hon prata med pappan, med nån, om känslor och så. Hon har alltid tagit sin mammas parti i allt, fast pappa aldrig tävlat. Pappan var ganska ihärdig att hon skulle komma i början av när detta hände, men hon ville inte prata med pappan i tlf, ville inte prata om det, endast smsa. Sur efter att pappan blev besviken?
Han vet helt enkelt inte hur han ska ta tag i det. Vet du?