sextiotalist skrev 2017-06-07 14:23:38 följande:
Det kan ju vara så att när det kommer med andra i bilden, så måste det anpassas för att det ska fungera.
Jag är ingen regelperson, men inser ändå att är det fler barn så måste det styras upp litegrann.
Vi hade inga många regler när sonen växte upp, men det kunde ändå skilja sig när syskonen var hos och när han var ensam. Han blev faktiskt mer begränsad näs syskonen var hos oss, för att de skulle få utrymme och plats.
Exakt, precis så är det. Vi har regler av en anledning just för att vi är fler och blev ny blandfamilj, och det var ju inget vi satte oss ner och skrev upp liksom, utan som kom efter hand på naturlig väg. Från båda håll, mest faktiskt trivselregler. Typ; plocka upp dina handdukar, ställ upp dina skor, släng din smutstvätt, hjälp till att plocka bort/fram, ta din rentvätt, var tyst efter ett visst klockslag på vardagar, läggtider, samt typ om inte min make ville dra ut filtar från vardagsrummet ut på gräsmattan för picknick så fick mina barn ändra på det, och jag ville ha två särskilda kökshanddukar för disk och torka munnen osv osv. Det hon nog inte tänkt på är ju också att regler ändras med åldern (exempelvis hade hon ju inte ta din rentvätt när vi träffades, vid 15 tycker vi det är legitimt) och att även mina barn fått rucka och anpassas. Hon har aldrig tänkt så. Men som sagt vi HAR HAFT en superbra relation, vi umgicks mycket, pratade och hade fint samspel. Jag ordnade utlandsresa åt henne och pappan, det mådde jag även gott av. Sen nånstans på vägen har det gått käpprätt åt helt fel håll.. :-/ sen att hon har velat sova över hos kompisar mitt i veckan har vi gått med på och mycket sånt där "som hon vill", just för att vi inte har nåt motargument emot det. Har vi ingen anledning så brukar hon få vara ganska fri, förutom viss koll med umgänge och var hon befinner sig. Alltså normala "bry sig om regler" . Vi har utgått från det och hon har ett pålitligt umgänge, är klok och förnuftig så då har hon fått sova över på vardagar när hon vill. Hon har även kommit till mig om vissa tjej saker, som hon ville jag skulle övertala pappa om osv. Nånstans har det blivit fel.
Pappan har haft otaliga familhemöten med dottern, mamman och han själv om hennes mående och situation på sistone. Så han har ju verkligen försökt. Han tycker inte han vill förvärra deras relation just nu, DÄRAV att han inte vill ta tag i detta nu (tycker hon ska få tid att andas med mamman och om några månader göra nytt försök om återinflytt), han har inte gett upp henne. Jag skulle aldrig kunna vara gift med någon som skiter i sina barn. Jag har stöttat honom i att träffa dem, men ämnet är känsligt.. Känner det i luften. Har han stoppat huvudet i sanden tro?