Hur ska jag gå tillväga?
Min styvdotter pratar illa om vår familj. Styvdotter säger saker som att mina barn är monster och jag är en häxa osv. Hon bor inte hos oss. Styvdotter bryr sig inte om sin halvbror här hos oss, eller hur vi har det. Hon vill inte ha med oss att göra, allt är fel vi gör! Vi kan inte göra rätt hur vi än gör med henne :(
Hon har kontakt med min dotter, hon vill inte ha kontakt med oss. Pappan tycker inte det är ett problem att ta tag i när hon inte bor hos oss. Utbytt? Vi har gjort allt för att hon ska känna sig älskad, inget duger. Hon ville aldrig att pappan skulle skaffa ny familj.
Det är ju troligen så att pappan och dottern inte haft den bästa relationen, eftersom hon inte ens bor hos er. Om han inte ens tycker det är något att ta tag i eftersom hon inte bor hos er, så visar det ju väldigt tydligt att han inte ids bry sig/inte fattar. Ok att tonåringar kan kräkas ur sig både det ena och det andra men någonstans får hon ju sina idéer ifrån och det är troligen grundat på känslor hon hade sedan tidigare.
Hon kan säkert vara avundsjuk på "familjen", dvs att pappan, du + det andra barnet är en familj men hon inte ens bor där. Samtidigt säger hon säkert då att hon inte vill bo hos er men det kan ju vara ett försvar utåt.
Vad föranledde att hon inte alls bor hos er? Var det en diskussion i början om delat boende eller har hon alltid bara bott hos sin mamma?
Hur menar du välinformerade? Hade ni bara sagt att ni tänkte hämta dottern då, utan att fråga om det gick?
Du skrev inte ut hennes riktiga namn nu va?
Det låter inte som du gillar flickan, stämmer det?
Situationen du beskriver som den som fick det att brista, tycker jag låter liten för det. Inte bra och trevligt gjort av mamman och dottern, men inte så stor sak att det borde få påverka allt. Jag trodde den ändrade tiden hindrade er från att åka iväg på någon liten resa eller något sådant. Jag förstår att ni gärna vill ha hela familjen samlad då ni ska ha ha middag med gäster (om jag förstod rätt) men de flesta är ändå vana vid att tonåringar ofta har mycket på gång. Bor tonåringen dessutom i två familjer är det inte konstigt att hon kommer när middagen redan är igång. Däremot lite konstigt att hon gör det för att hon precis ätit, men inget som de flesta reagerar mycket på.
Jag förstår om tjejen blev sur om det blev ett himla liv efter den grejen. Att säga att man tycker att det inte blev bra är självklart okej, det behöver många tonåringar (och andra för den delen) lära sig att man inte alltid kan göra som man vill om man lovat något annat.
Misstänker att det funnits andra saker man irriterat sig på från förut och det därför blivit så stort.
mamman har oerhörd makt där och dottern typ har inte så mycket på g, är mest hemma (inte många vänner) så har hon nåt är det med mamma eller andra vuxna. Eventuellt kusin. Hon är ej mycket för vänner.
Vad glad att du slipper henne istället. Finns inget värre än bortskämda "bonusar"..
Har du sagt det till henne att det är tomt och att du saknar henne? Gräl pga bristande respekt är så vanligt i tonårsfamiljer. Om du inte sagt det, säg det, skriv ett sms eller låt sambon skriva om det känns bättre.
Så pappan straffar dottern för hennes mammas beteende. Låter moget och sunt.
15 år och du lägger sådan skuld och fokus på mamman. Antar att denna tjej har mobil och dator så hade hon velat ha sin pappa där på uppvisningen hade hon kontaktat honom själv på något sätt.
Du märker väl tydligt att det inte alls är bra mellan pappan och dottern så varför tror du att hon skulle vilja spendera helger med er? Han verkar ju inte vilja göra något åt det heller så antingen släpper du det eller uppmuntrar honom till att ta tag i saken.
Åter igen varför skulle hon vilja komma till er när det uppenbarligen inte står rätt till mellan pappan och henne? Antingen reparerar pappan relationen eller så går ni vidare med ert, vilket iofs pappan redan verkar ha gjort. Svårare än så är det inte. Herregud..
Dottern har absolut en egen vilja och ansvar, och har betett sig ohyfsat och omoget. Men hon är ett BARN. Man är ganska barnslig även vid 15. Din man och du är vuxna. Ni måste agera som vuxna och sträcka ut handen och be om ursäkt.
Min äldsta bonus var också väldigt svår i tonåren. Hennes mammas påhejande gjorde det ännu värre. Slutade med att hon var frånvarande härifrån i över två år. Det var fruktansvärt.. Hon kom på kalas (ej pappans) och när hon ville ha sina pengar vid födelsedag och jul. Alltid någon vecka senare..
Alla led här hemma. Det var droger inblandat också vilket jag tror (och hoppas) var anledningen till att hon klarade av att hålla sig borta och vara så kall.
Jag lider fortfarande av magkatarr som bröt ut igen efter 7 års frånvaro pga all stress och sorg det förde med sig. Detta trotts att det gått några år nu. Svår att bli av med. När den andra föräldern hejar på eller inte gör någonting för att hjälpa så blir man chanslös mot sin tonåring. Fattar inte hur man kan göra så mot någon. Det enda pappan gjorde vår att bry sig. Va den som inte gick att lura osv. Mamman slutade komma in och hämta mitt andra bonusbarn som fortsatte komma. Hon slutade till och med att Hälsa på våra små barn som hon alltid varit söt mot innan när vi träffades någonstans. De fattade ingenting.
Nu menar jag inte att din bonus håller på med sånt här. De är själviska och kalla bara av att vara tonåringar ibland... men jag förstår hur du mår. Har inga tips men kan säga att det blivit bättre här igen. Det tog tid och var hemskt jobbigt. När man ser hur ens man och barn mår och inte kan göra någonting. Att man är mitt i det men inte kan påverka. Styrkekram
Really! Lovar att alla mammor som skriver att de minsann skulle sluta träffa en ny man efter skilsmässa om BARNET inte "tycker om" denne, INTE själva är skilda.
Typ testa gå i någon annans skor, jävla pretto morsor!
Fattar inte hur någon kan vara så naiv och idiotisk? Om det inte handlar om missbruk, misshandel, psykisk terror etc så ska självklart INTE barnet/barnen bestämma vem som mamma/pappa blir kär i och vill dela sitt liv med.
Fattar ni inte hur många BARN som självklart tänker själviskt och inte vill acceptera någon bara för att? Eller är rädda för förändringar? Öh, de vuxna måste sätta rimliga kärleksfulla regler och sätta ner foten = trygga barn som i vuxen ålder kommer tacka!
Skärp er, allvarligt!!!!
Håller med. Pappa och dotter behöver träffas ensamma och skapa en relation utan ts och hennes ungar. Kanske en resa bara de två?
Det finns ju en anledning att hon tycker du är en häxa och din dotter ett monster. Att du vill skylla det på mamman är bara trams, försök rannsaka dig själv istället!
Du pratar väldigt illa om denna tjej så jag kan verkligen förstå att hon undviker er!
När jag läser detta svar så tackar jag än en gång att sambons ex är den hon är. Hon hade inga problem med att jag kom med i bilden, hon visade på alla sätt att sina barns halvsyskon var ett person som de hade rätt att tycka om och älska.
Jag hade en väninna som kunde varit ts styvdotter, hon avskydde sina halvsyskon utan speciell anledning. Hennes pappas nya fru kunde inte göra ett enda misstag utan att hon fick allt hat från denna väninna. Hon hade noll förståelse att andra kunde gilla sina halvsyskon.
Hon var en person som var så bara (hennes mamma gillade hennes exmans nya och exmannens nya barn).
Hon var en som skulle äga rummet (och förblev detta även som vuxen, det var skönt när hon försvann ur min krets för då slapp man gå på tå för henne).
Det jag vill ha sagt med detta, att det finns individer som är så, de är missunsamma av naturen och blir kränkta om någon annan får uppmärksamhet än vad de själva får.
De flesta växer ur det när de lämnar tonåren, andra fortsätter med det livet ut och en del kommer möta dom som partners, som ex, som svärföräldrar, kollegor etc
Får gå på tå för både styvdotter och mamman
Min del i det hela? Regler! Styvdotter tål inte regler. Men annars ska ni veta att alla våra närstående blev precis lika förvånade som vi, alla har sagt precis samma sak "va du som ställt upp och varit så snäll mot henne i allt hon gjort, både gott och ont, allt du ordnat och sett till, alla tjejkvällar". Jag har verkligen anpassat, gått på tå många gånger, men det funkade inte. Hon påstår att hon mår dåligt av mina regler. Märk det är faktiskt mina OCH PAPPAS regler. Men nej, mina.. Min släkt har också varit jättesnäll mot henne, hon har alltid fått julklappar, presenter, fått sova över hos mina föräldrar med min dotter, har fått uppmärksamhet från alla mina anhöriga. Men hon påstår att ingen av oss varit snälla. Mina föräldrar är faktiskt riktigt upprörda och sårade över det för de har investerat tid och kärlek i henne. Så de förstår inte alls. Men de är väl också häxor??
Ja du kära påve, jag älskar faktiskt henne, men fördet betyder det inte att man gillar alla beteenden! Rakt då inte. Gillar inte allt med mina barn heller, det är det som kallas uppfostran och vägledning. Men många kör ju med fria själar och fri uppfostran stuket.
Det kan ju vara så att när det kommer med andra i bilden, så måste det anpassas för att det ska fungera.
Jag är ingen regelperson, men inser ändå att är det fler barn så måste det styras upp litegrann.
Vi hade inga många regler när sonen växte upp, men det kunde ändå skilja sig när syskonen var hos och när han var ensam. Han blev faktiskt mer begränsad näs syskonen var hos oss, för att de skulle få utrymme och plats.