Barnen får ej träffa mormor

Jo men nu var det ju det jag skrev, att 9 av 10 ändå är verkligt nödvändiga brytningar även om de är svåra att förstå för utomstående. Sedan finns det alltid dramaqueens eller folk med egna problem som gör både sig själva och sin omgivning en björntjänst med sina ageranden. Min mamma borde ha brutit med sin familj, de var ju orsaken (eller en stor del av orsaken) till att hon blev så fucked up och dysfunktionell. Tyvärr "gjorde man ju inte så" på den tiden, så mamma fick aldrig en chans att bli normal. Jag bröt med min mamma relativt tidigt och jag gjorde det delvis för mina (då kommande) barns skull, för att de skulle slippa det jag växt upp med.

Ta kontakt med ditt barnbarn förslagsvis. För denne har väl ändå inte sagt upp kontakten med dig.

Det är nog rätt att det är nödvändiga brytningar, i tja¨s fall verkar det vara så. Båda mår kanske bättre av att inte ha kontakt med varandra. Vissa personer (hur mycket blodsband det än är) kan dra ner varandra i fördärvet och bör inte ha kontakt med varandra.
I många fall är det den dysfunktionella som personen bryter med, men det finns de som är dysfunktionella som bryter med personer i sin omgivning.

Jag tänker på den där Arbogakvinnan, som verkar förstöra allt som hon tar på. Om jag förstått allt rätt, så bröt hon med sina föräldrar någon period.

Men jag tolkar det då som att ditt barn aldrig sagt att den sa upp kontakten med dig för att straffa dig, utan det är din egen tolkning. Vilket inte behöver vara sanningen.

Att jag undrar är för att du skriver på ett så konstigt sätt. Du vill inte ha någon kontakt med barnbarnet heller. Skulle du bli arg på barnbarnet om det sökte kontakt med dig?

Läs det jag faktiskt skrivit om mitt barns önskan ang kontakt och besvara frågan från det och inte utifrån vad du tycker passar sig.
Som förälder måste man inse att beslut man fattar ger konsekvenser även för sina barn. Detta är en sådan konsekvens barnets föräldrar måste stå för och inte jag.
 DU tolkar fel. Inte jag.
Acceptera och förhåll dig till det.
Bra att veta är kanske att jag faktiskt menar det jag skriver och inte det jag inte skriver. Inser du det blir det varken svårt, komplicerat eller konstigt. Konstigt blir det när du lägger in DINA sanningar och DINA tolkningar.

Acceptera och förhåll dig till att du inte kommer att få exakt de svar du önskar. Inte ens jag får alla de svar jag önskar.

Varför ska jag vilja ha kontakt med ett barn jag inte har någon som helst relation till? Vill du har kontakt med random barn du ser på gatan bara för att det är ett barn?
Vill barnet ha en relation och vi arbetar på det bägge två, så jovisst. Men påtvingat bara för att man "ska", för att det är norm - nej tack.

Jag som har god kontakt med min mor och således inte bli personligt provocerad, tycker faktiskt att "tja jodå" faktiskt har en tydlig balanserad berättelse. 

Det är ju givet att det finns andra versioner på storyn "dum förälder, ledsen barn, barn säger upp kontakten, förälder får lida".

Vid en tidpunkt måste man också få lov att acceptera, gå vidare, befria sig från skuld etc, utan att bli sedd som en känslokall maskin. Det gäller föräldrar likväl som barn.

Hoppas ni alla med era olika bakgrunder och oläkta sår landar i acceptans och förlåtelse på ert unika sätt.

Tack!

I förlåtande ligger även kunna förlåta sig själv. Men för att kunna göra det så måste det till mycket självrannsakan (några har påstått att jag saknar både rannsakan och självinsikt vilket är så långt ifrån sanningen man kan komma).

Jag tror att utan att ha förlåtit sig själv är det inte möjligt att förlåta andra. Då kan det på sin höjd bli ordet "förlåt" men ett ord som saknar djupare innebörd. 

Om detta barn var mitt barnbarn hade jag velat ha kontakt, ja.

Är detta barn vuxet också? Eller är det fortfarande ett barn? Har du kontakt med någon i din släkt egentligen?

Du ska respektera din fru. Har hon brutit med sin mamma så har hon goda skäl till det. Det är inget man gör lättvindigt. Du ska respektera henne och låta hennes släkt vara. Sköt i stället kontakten mellan barnen och din egen släkt, för DET har du rätt att göra.

Är det du som är Anonym (Vköncc)? Annars finns det ingen anledning varför du svarar på en fråga jag riktade specifikt till hen i ett speciellt sammanhang.
Du vill ha kontakt bara för att ni har blodsband och det är helt ok. Det är även helt ok att inte vilja ha påtvingad kontakt bara för att blodsband är det enda man har gemensamt.

Mitt barns barn är omyndiga. Alltså är det föräldrarnas beslut som är avgörande och det jag måste förhålla mig till.

Min kontakt med all annan släkt är utmärkt, varför undrar du? För att du vill kunna ställa diagnoser på mig och säga att jag är helgalen? Jag är ledsen men det kommer du inte att kunna göra, speciellt inte utifrån den aspekten.

Jag skulle däremot kunna säga en hel massa om släktens reaktion på den brutna kontakten. Men det gör jag inte av respekt för mitt barn.