Hans barn vill hela tiden aktiveras.

tycker du kan ta med din man på lite rådgivning, innan det här äter upp er. Det är ju uppenbart att han överkompenserar av någon anledning och förväntar sig att du ska göra detsamma. När du då reagera blir det slitningar er emellan, det är ju inte bra. 

barnen blir ju som man lär dem, dvs de är vana så här och kommer fortsätta förvänta sig och ställa krav. Hur hittar ni ens bio varje vecka ni vill gå på? :) 

Ett bra tips är ju att ge med sig lite grann och låta barnen har Pokemon Go. Så har man som mål att knäcka minst 2 ägg/vecka tillsammans (dvs 4 - 20 km), alternativt startar en "Familje-pokemon" och har en gemensamt.
Det är riktigt lätt att få med sig barnen ut om man har det och man måste inte glo på skärmen hela tiden, mina får ha den i fickan och så stannar vi och tittar när den surrar till. Då vi i princip alltid går i skogen så är det inte så ofta det händer. Skulle vi gå i staden så surrar det hela tiden och då får de titta hela tiden vissa gånger - om en vuxen styr dem med en hand på axeln annars är de trafikfarliga, andra gånger har vi bestämt att de får titta tex 3 ggr, sen får de inte titta mer.

Låter som bortskämda barn.Låt pappan underhålla dom då,hans uppgift och hans plånbok.

Nej det gör han inte egentligen. Det är nog lite mitt fel också, det har varit svårt att ta plats i en familj och har inte sagt ifrån tidigare. Jag har haft lite svårt för att min sambo aldrig säger ifrån, barnen vill inte åka iväg till landet och då sitter vi hemma istället. Vill de åka till stan och shoppa fast vi skulle göra nåt annat så gör vi det. Nu är barnen jättefina och empatiska men tror personligen inte att det är bra för barn att alltid få sin vilja igenom. Tror barn blir otrygga av att vi vuxna inte vågar vara vuxna.

Har pratat med min sambo, vet inte hur mycket som går in men han inser iallafall mina poänger.

Tycker samma sak, jag tror att det är viktigt att barn får gå in i sin egna värld ibland och lufta tankarna utan oss vuxnas inblandning.

Min sambo överkompenserar absolut för sitt dåliga samvete. Kan förstå det också men det ställer mig i en svår situation, jag har liksom inget mandat att säga ifrån. Skulle jag ens säga nej så skulle jag väl klassas som en elak häxa, hade min sambo varit mer handfast men såklart kärleksfull så hade vi alla mått bättre. Jag tror att vi båda två är utmattade i dagsläget, det är samma sak hos mamman. Skillnaden där är väl att hon inte gör en massa aktiviteter utan skjuter över mycket av sånt på oss.

Kan väl hålla med om i smyg att jag också tycker att föräldrarna har misslyckats något med sin uppfostran. Men det är inte barnens fel, barn är inte fantasilösa och klängiga i sin natur. Det är vi vuxna som bär ansvaret för det.

Min spontana tanke är att varför kan dem inte börja på någon sport? Dem får nya kompisar och motion vilket underlättare lärandet och främjar hälsan.Finns både individuell sport som tennis, badminton och lagsporter, innebandy, basket mm..

Dem flesta tränar ju  sin sport minst 2 gånger i veckan. 

Sätt dem i crawlskola om dem kan simma...

Mina tränar både två 4 dagar i veckan (fyller 11 och 12 i år). Dem andra dagarna går åt till läxor och leka med kompisar...

Annars kanske ni har kulturskolan, där kan man ju lära sig spela instrument och annat. 

Nu ser jag inte hur långt det är till mamman där dem bor varannan vecka.
Om avståndet är långt kanske det är svårt att få det att funka kontinuerligt alla veckor....

 

Varför i smyg?

Hade jag varit i ditt ställe så hade jag sysslat med min hobby och låtit barnen klara sig själva. Efter några dagar så kommer de säkert att höra av sig till en kompis istället.

Jag tror att det är smart att resonera så. Ingen vill åka iväg i påsk utan bara sitta hemma och uggla i stan. Då får jag passa på att träffa tjejkompisar och gå ut och ha lite kul istället.

Jag har aldrig aktiverat min dotter särskilt mycket. Jag är själv så glad över att jag nästan inte kan ha tråkigt. Tristess är bra för fantasin och kreativiteten. Jag vill inte servera sådant åt mitt barn.

Nu har vi yngre barn, men nej i veckorna blir det ingen "aktivering". Vem orkar det efter att jobbat hela dagen? Våra ungar leker kanske med någon kompis efter skolan eller är ute med grannbarnen innan det är dags att varva ner.
Kan tänka mig att när dom blir äldre kanske vill börja med någon idrott/intresse. Men det är en annan sak tycker jag. Bio/annan underhållning/äta ute gör vi på helger.
Har dom inga läxor att göra?

Här håller jag med! Min bonus är nästan aldrig hos oss om inte pappa är hemma, inte för att jag har något emot barnet utan att det är föräldrarnas ansvar att ta hand om sitt barn. Och hen ska ju umgås med sin pappa och inte med mig. Har aldrig ens varit en diskussion hos oss. Sen ställer jag så klart upp om mamman av någon anledning behöver hjälp.

Åh det låter som min sambos barn! Nästan iaf.

Min sambos döttrar är 16 och 18, de ser man aldrig röken av i princip. De har fullt upp med kompisar och skola.

Men sen har vi lilla sladdis sonen....

10 år gammal. Och ja han är bortskämd. Och ja min sambo har skapat det behovet i ett försök att minska sin egen ångest och skuldkänsla över skilsmässan.

Men min sambo är väldigt medveten om beteendet.

När vi flyttade ihop så gjorde jag ganska tydligt att jag ställer inte upp på det.

Jag har två barn själv i samma ålder också.

Så de ggr jag är själv med barnen skjutsar jag på träningar och ev till kompisar osv. Inget annat mitt i veckan.

Punkt slut! (Nog händer det väl ibland att vi gör nått extra, men typ 1 vardagskväll i månaden)

När vi bägge är hemma med barnen är det tusen och en (oftast gratis/billiga) aktiviteter igång.

Och då tar sambon med alla barn i det. Så nu har han "skämt bort" mina barn med.

Å andra sidan tänker jag att om några år vill inte nått av barnen längre. Då har de fullt upp med sitt som stortjejerna har nu.

Det är sånt här curlande som tyvärr gör att många bonusfamiljer spricker, ibland helt i onödan. 10-15-åringar ska kunna roa sig själva, och man dumpar inte bara sina barn på partnern. Självklart bör man (främst bioföräldrarna) hitta på utflykter eller andra aktiviteter med barnen ibland, men inte varje dag! När jag växte upp gjorde vi mycket på helgerna, men inte var det någon underhållningsservice i veckorna inte. Då förväntades man göra läxor, träffa kompisar, vi hade också idrottsaktiviteter mm. Det är inte nyttigt för barn att få allt serverat. Barn som inte lär sig roa sig själva kan få stora problem senare.

Jag tycker att du ställer relevanta frågor. Själv tycker jag att fokus för en 10-15 åring ska vara skola, läxor, träning och umgås lite med kompisar om man fixst läxorna. Annars kan man väl hjälpa till med matlagningen ?

Visst kan det väl hända att man hår på bio nån gång mitt i en vecka eller åker till nåt köpcenter för att handla/fixa nåt dom behöver fixas. Men det är inte det huvudsakliga fokuset.

Jag tycker inte det är sjysst av din sambo att låta dig ta hand om hans barn. Det.är huvudsakligen han som ska göra det. Och de ska inte behöva aktiveras hela tiden.. Jag tänker att alla de här aktiviterna blir som en barriär mellan han och barnen. Barnen blir som ett projekt som ska fyllas. När det egentligen också borde handla om att bara få vara tillsammans, fundera och skapa en relation med sitt barn.

På helgerna kan man ju hitta på nåt kul - när man gjort det övriga i veckan.