Hur köper ni barnfamiljer bostad i Stockholm idag?

Vi har tjänat några miljoner på tidigare bostadsaffärer men vill ändå inte lägga de 10 miljoner som krävs för ett hus i kranskommun utan har köpt ett mindre radhus på Värmdö för drygt 5 miljoner. Eftersom vi har några miljoner att lägga in blir inte belåningsgraden så hög.

Vad händer om räntan höjs till 4-5 %? Har man verkligen råd med ett lån på 3-4 miljoner då, alla som inte har bundit räntan? Hela situationen är så sjuk. Verkar som att många har arv/sparade pengar från föräldrar/gjort boatadskarriär. Alla som inte har det då och som kanske får barn tidigt etc. Ex 200 tusen i eget sparande räcker ju inte långt som kontantinsats i sthlm och bor man o dyr hyresrätt kanske man inte kan spara så mycket varje månad.

Bara nyfiken. Vi löser nog vår situation genom att flytta till mindre stad.

Jag och min sambo köpte vår första gemensamma lägenhet 2005. En tvåa för 700 000 kr. Vi var båda väldigt unga men vågade satsa och hade inte så mycket annat att välja på. Fick lån utan problem trots att jag var arbetslös.

2012, 2 månader efter att vår första son fötts så hittade vi ett renoveringsobjekt i samma förort (Söderort 10 min från gullmarsplan). Ett radhus med massor av potential som vi efter en förhandsvisning lyckades vi få det för acceptpriset på 2,9 miljoner. (5 rum på 140 kvm)

Vi sålde vår lägenhet snabbt för det dubbla vi köpte det för - 1450 000 kr så vi hade en rejäl pott att lägga i kontantinsats för att kunna köpa huset.

Vi har sedan renoverat precis ALLT själva vilket hållt kostnaderna nere och vi har idag ett hus i tipptopp med lån på 3 miljoner.

Banken gjorde i höstas en nu värdering på 6 miljoner utan mäklares inblandning, bla med anledning av vad grannarnas hus har sålts för nyligen som varit i betydligt sämre skick.

Vi har fått två barn till efter det och har ff gott om plats att bo kvar.

Vi har nog haft en väldig tur blandat med att vi legat steget före och vågat chansa när vi sett en möjlighet. Sen så har det såklart även inneburit extremt mycket jobb! Hade vi lämnat bort renoveringen till entreprenör så hade det lätt gått på det dubbla om inte mer.

Alla som har vågat chansa har fått mycket för det. Jag tänkte chansa när jag flyttade till Stockholm men bangade för tyckte 1 miljon var för mycket för en person att låna. Perspektiv förändras...

För en central lägenhet ska tilläggas...

Vi bodde i hyresrätt tills första barnet kom. Då köpte vi en trea för 1,8 miljoner i en närförot. Efter sju år sålde vi bostaden för det dubbla. Trots det räckte inte våra inkomster och kontantinsats på långa vägar till ett hus eller radhus i kommunen (vi är båda högskoleutbildade och tjänar var och en ca 40 000/mån). Det fick bli en större bostadsrätt, tyvärr hutlös dyr ändå då vi har 3 miljoner i lån och över 9000 i avgift. Inget drömboende, men det funkar. Är lite avis på dem som bor i fina hus men ville inte flytta härifrån och då var detta enda alternativet. Funderar ibland på att lämna Stockholm...

Förstår vad du menar, det är fruktansvärt!

Jag och min man köpte en tvåa i Solna (väldigt nära stan), nära till buss, tunnelbana och tvärbanan för 3 miljoner för 2 år sedan.

Nu är jag gravid med vårt första och vi skulle vilja köpa en trea i samma område men det har vi inte råd med. En trea på 75kvm kostar nästan 5 miljoner och det är sjukt, hur ska man få ihop allt på två löner. Jag vill inte flytta långt bort heller för jag har inget körkort, jag har jobbet 5 min ifrån mig.

Vi håller oss kvar i vår hyrestvåa i närförort tills barnet "måste" ha eget rum. Tills dess hoppas vi antingen kunna byta eller få större genom bostadskön..

9 000???? :-O

Vi har gjort bostadskarriärer på var sitt håll och därmed fått loss ett par miljoner. Jag bodde i en hyresrätt som ombildades och min man har renoverat en nedgången lägenhet och sedan sålt för betydligt mer än inköpspris. Sen är jag lyckligtvis gift med en snickare så vi har byggt vårt egna hus (med sjöutsikt!). På så sätt har vi "sparat" några miljoner. Vårt hus är värderat till 10 milj men vi har lån på 4. Så det handlar i vårt fall om tur och yrkesval (snickare). Vi hade aldrig haft råd att köpa ett hus för så mycket pengar annars, då 27 och 33 år gamla. Vi är medvetna om att vi är väldigt lyckligt lottade, men vi har också lagt ned väldigt mycket jobb! De flesta i vår bekantskapskrets bor i radhus för 3-4 miljoner, stor skillnad på levnadsstandard.