Första gången IVF Maj 2017
Hej!
Jag hoppar gärna in i denna tråd. Vi har försökt få barn 1, 5 år nu (28 resp 30 år ) och under tiden har jag googlat och läst i alla möjliga trådar här... Nu känns det som om jag äntligen vill dela med mig och prata med andra som är i samma situation. Vi är mitt uppe i IVF processen och jag tog ikväll min tredje spruta. De sa att vi förmodligen inte kan bli gravida på naturlig väg då allt såg jättebra ut hos mig men att min fästman har inte tillräckligt med spermier även om det är bra kvalitet på dom. Dock sa de att chanserna ser goda ut och vi behöver nog bara lite hjälp på traven. 1,5 år låter kanske inte länge för alla men det har känts som en evighet och vi är just nu överlyckliga över att få göra denna resan. Samtidigt givetvis jätterädd att det inte kommer bli en bebis. Vi har precis ställts i kö till Sahlgrenska men har valt att först betala ett försök för vi inte vill vänta mer! Så kul att läsa andras inlägg som är i samma fas som oss. Vi går på IVF kliniken i Göteborg.
Vi har "lyxen" att vi aldrig behövde försöka själva eftersom jag har konstaterad pco och inte ägglossar av mig själv, plus ett problem med min livmodertapp. Och jag tycker ändå att väntan är jobbig. Först fick jag hjälp med att ägglossa i några månader tills man konstaterade att min livmodertapp var ett ytterligare hinder, så då fick vi hjälp med insemination 2 ggr men eftersom statistiken är så omotiverande vid insemination valde vi själva att köra ivf nu.
Vi känner oss mest stressade för att vår son snart blir 4 och vi egentligen hade velat ge honom syskon typ nu.