Hej hej! Bim 22/4 och detta blir vårt första "försök". Min cykel strulade till det totalt. Ligger på 30-33 dagar. Förra cykeln var 37 dagar nu är det cd 45!! Men så fick jag äl i veckan och vi körde på... nu väntar jag på att få testa... Gud vad väntan är jobbig!
Är det bara jag som har en blandad känsla över att skaffa barn? Jag vill innerligt ha, även min sambo. Vi är 27 respektive 32 och jag har länge känt att jag vill ha barn. Men vissa i min omgivning tycker att vi ska vänta då en av oss saknar heltidsjobb (jobbar typ 65%) och vi bor i en liten tvåa. Och vi drömmer om hus... vi bor i ett område där både hus och lägenheter är dyra.
Jag tycker dock att vi har en okej grund. Vi har fasta jobb och förstahands kontrakt!! Så jag vill inte vänta, för tänk om det blir försent? Tänk om det visar sig att någon av oss inte kan skaffa barn? Jag vill upptäcka det så tidigt som möjligt...
Där är också de som sagt att vi inte är mogna?!
Förlåt för jag kläckt ur mig en massa och som kanske är lite off topic men tacksam om någon orkar läsa <3
Skit i vad andra säger. Det är vad ni känner som räknas. Fast inkomst och boende är en väldigt bra grund. Att det ena inte är heltid tycker jag är en bagatell.
Jag har betydligt sämre grund och försöker ändå. Så följ era egna hjärtan. Det är NI som lever ERAT liv, inte de runt er! Lycka till!
Man ska strunta i vad andra tycker :)
Jag blir 30 och min sambo bli 28 och vi har försökt att få barn i två år och de är bara min sambo som har heltidsjobb och jag är arbetslös (haft problem med ryggen och sen var med om en bil olycka) men jag söker men får inget och jag har varit bra i ryggen i 3 år nu
Men jag tänker inte vänta för de att försöka få barn för man klarar sig.
Hej Sara! Jag känner igen mig såå i ditt inlägg. Jag tror dock inte att det finns rätt eller fel. Och jag tror aldrig man har det 100% eller kan känna sig helt redo :) Tänk om ni har allt på plats så får en av er sparken under graviditeten? Allt kan hända, och 9 månader är lång tid så saker kan falla på plats :D Kör på! Det kan också ta tid innan det tar sig så försök redan nu röstar jag för :) Kram
Jag tror inte att någon i er omgivning skulle bli arga :) Såvida inte ni båda lever ett väldigt osunt liv med alkohol och droger, då kanske det inte är så bra :) Om någon blir arg eller är missunnsam eller har åsikter om ERAT liv så tycker jag att ni ska umgås med andra som glädjs med er :))) Alternativt fråga dom om dom vill flytta in med er eftersom de tydligen har något att säga haha
Nu har ju jag inga barn..än. Men, vi har en hund! Och när vi diskuterade lägen i livet osv gällande valpar, barn, hus och jobb kom vi fram till att DET FINNS INGET PERFEKT LÄGE! Vi vet inte hur det blir med jobb ( eller visste inte då) hus osv osv. Men det vi FAKTISKT VET är att vi är beredda att göra allt för att hund / barn varje dag ska få ett bra liv. Sedan får man inte alltid ihop det. Tänker att det kan vara samma med hund som med barn. Man får alltid lite dåligt samvete. Vissa dagar har vi inte så mycket tid, andra dagar har han vår fulla uppmärksamhet. Så länge man hittar sin egen balans i det och att man själv mår bra i det är det bara och tuta och köra!
Idag var jag på vul hade en äggblåsa på 24 mm så ikväll blir det ovitrelle och sex på schemat! Cd13 och ingen stegring på testerna så jag blev alldeles chockad. Hade väntat äl till helgen. Förra cykeln hade jag en äggblåsa på 18 mm cd17, så bra mycket tidigare med letrozol :) hoppas hoppas
Är på ÄL+3. När kan man börja känna av symptom? Vet att det är olika för alla, men eftersom det är första försöket är jag nyfiken. Kör med NC, fick höge temp idag, min ÄL värk har inte riktigt släppt (den var fruktansvärd denna gång). Idag hade jag lite krämiga flytningar. Trots nervositet så är det så spännande! Man lär sig så mycket om sin kropp! Haft spiral i 7 år så det senaste året som jag varit utan har varit lite WOW!!! 