Moderaternas moraliska haveri och vägen mot botten

Om M byter partiledare och hen förklarar att "Det måste vara uteslutet för ett frihetligt parti som M att samarbeta eller förhandla med ett säkerhetspolitiskt opålitligt och ohämmat populistparti som har rötterna i nazism och vit makt-rörelse"

Då ska jag äta upp den hatt jag inte har.

Det har jag svårt att tänka mig.

Det handlar inte om att jag anser att han står för en politik som stämmer med min uppfattning utan om att han är en av få moderater som står rakryggad.

Självklart är det ingen som kallar sig brunhöger, men det hindrar knappast mig från att kalla dem brunhöger.

För övrigt är det ingen som kallar sig pk-elit heller, vilket inte hindrar dig från att kalla mig pk-elit.

Men ett samarbete mellan SD och M har en mycket tydlig brun färg, medan jag aldrig kommer att tillhöra din tänkta pk-elit.

Moderat samarbete med rasister kan kallas brunhöger.

Pk-elit är däremot bara ett hjälpord för personer som har ett ständigt pockande behov av att förklara att de själva minsann är fritt tänkande.

Ett slags evig förlängning av den politiska tonårstillvaron där de behöver stöd och bekräftelse från likasinnade, men vill man vara snäll och använda en eufemism kan man nöja sig med att påstå att det tillhör den centrala diskursen inom skrikhögern

Javisst.

Men det har också funktionen att det signalerar att man själv klarar det andra inte gör - att se genom lögnerna.

Man kan inte nog understryka hur skitnödigt angelägna de här personerna är att ständigt visa hur självständigt tänkande de är. Och detta gör de genom att krama en gemensam språklig snuttefilt i stället för att försöka formulera den kritik man anser sig ha.

Nynarcissismen är tröttsam och antiintellektuell.

Idag kan vi komma att få uppleva alliansens sista försök att agera som en enhet.

Det skulle i så fall kunna bli riktigt intressant om de ger S möjlighet att skicka över Svarte Petter i form av Jimmie Åkesson slutgiltigt till alliansen.

Somliga, läs Kinberg Batra skulle förmodligen reagera med förtjusning medan andra mer skulle se det som ett erbjudande som närmast motsvaras av filmen Gudfaderns beryktade erbjudande man inte kan tacka nej till.

Med skillnaden att det här är möjligt att se över konsekvenserna

www.dn.se/nyheter/politik/alliansen-gor-gemensam-sak-mot-skattehojningar/

Nej, inte i den variant där man som del i en grupp ägnar sig åt att odla paranoida föreställningar.

Ge fan i att försöka rubba min paranoida världsbild, typ

Jag skulle tro att det är så de högerradikala inom M resonerar. Ett tänkt regeringssamarbete mellan M och SD där de liberala partierna tvingas ta ställning till att antingen ge ett passivt stöd till MSD eller också samarbeta med S.

På så vis kan man lägga anvaret för en så kallad socialistisk politik på ett eventuellt blocköverskridande samarbete som C och L deltar i och försöka locka allmänborgerliga väljare till MSD - alternativt framstå som ett parti som styr Sverige i en komplicerad situation där man förmått anpassa sig till SD:s existens genom att ge dem ansvar och på så sätt även neutralisera dem.

Jag är så pass gammal att jag minns moderaternas hatdrev mot exempelvis Olof Palme, så jag ser nog mer Reinfeldtepoken som en anomali inom partiet då de lockade väljare med en ny politik som utmanade S på områden som S hade trott skulle vara deras egna för all framtid.

De nya moderaterna med Schlingmann, Reinfeldt och Borg var oerhört skickliga och då i synnerhet i fråga om att framstå som oerhört skickliga

Nu har moderatpendeln slagit tillbaka och partiet lamslås av oförmåga att veta vart man vill vara på väg.

Jag kan tänka mig hur förargerligt det måste vara för vissa moderater med tanken att om SD-väljarna bara röstade M i stället skulle de få den politik de vill ha, men att då i stället se att trianguleringen gentemot SD bara leder till att M tappar väljare.

Ja, det var tuffare men i det stora hela ärligare då - framförallt skulle ingen ha anklagat M för att vara medskyldiga till Palmes död, även om hans Holmér lyckades sabba utredningen med ett kurdspår som ett exempel på att fnoskighet inte är något nytt fenomen.

Ja, S idag har blivit betydligt mer moderata politiskt medan moderaterna lyckats med konststycket att bygga delar av politiken på att försöka locka till sig personer med hög fnoskighetskoefficient.