Har inte mist någon av mina föräldrar men har mist en mormor som stod mig enormt nära. Vi levde tillsammans under långa perioder och hade en hel del vardagsliv tillsamman och jag saknar henne enormt. Det jag ångrar var att inte frågade henne mer om hennes barndom, om hennes liv, innan hon blev gift och fick barn. Vi levde så i nuet och pratade ofta om framtiden men jag sörjer att jag inte vet mer om det som var, vad som formade henne och som gjorde att hon gjorde sina val, om hennes föräldrar och om hennes relationer till dem och sina egna mor- och farföräldrar. Jag kan känna att det är något som jag saknar men det kan vara helt betydelselöst för någon annan. Det viktigaste är nog också tiden, Att du är med din mamma så ofta och mycker du känner att du orkar. Ibland behöver man inte göra så mycket annat än att finnas där, att mörja hennes fötter, att hålla henne i handen, att lyssna tillsammans på något bra radioprogram eller se något på tv. Jag tror att det är de små sakerna som räknas men om din mammas högsta önskan är att gå på spa eller att åka till Paris så gör det som är möjligt. Har ni inte råd med Paris så laga någon god fransk maträtt, ta på dig en basker och bryt på franska medan ni tittar på någon härlig fransk film. Det finns inga begränsningar förutom din mammas hälsa. Vad vill hon? Något som ofta är jobbigt att faktiskt att prata om döden. Vad vill mamma ska hända sen? Vill hon vara med och planera sin egen begravning, vill hon välja musik, vill hon bestämma vad som skall ätas och så vidare. Ett tufft samtal som jag tror kommer att hjälpa dig i att ta bra beslut efteråt när du faktiskt vet vad mamma ville. Finns det något outrett gammalt groll mellan er som skulle vara bra att lufta medan det finns möjlighet? Du, och mamma också så klart, har en tuff tid framför er, önskar er all lycka i det jobbiga!
