Barnfamiljer- Hur prioriterar ni?

Vi har kunnat göra allt vi velat göra. Det vi valt bort är väl att få barn tidigt. Vi pluggade, jobbade, köpte hus, renoverade, gifte oss, köpte prylar och sparande pengar m.m. innan vi skaffade barn.

Dom i vår omgivning som har liknande liv har alla fått sitt första barn efter 30.

Vi hade gjort karriär innan så vi kunde var fl längre och samtidigt. Våra arbetsgivare vet vad vi går för så vi kan gå ner i tid och vara lediga på loven osv under småbarnsåren. Vi har båda tidskrävande intressen men ger varandra utrymme till det. Ibland utövar vi intressen tillsammans om vi har barnvakt för att få tid ihop.

Just nu så reser vi inte så långt pga att barnen är små och vi har djur så som hundar och hästar.

Det är nog svårare att få ''allt'' om man får barn tidigt. Då måste man jobba upp och bygga allt samtidigt som barnen kostar pengar och kräver tid. Däremot finns det ju risker med att vänta också.

Fast jag tycker det låter som ni har det bra . Som du skriver man kan inte få allt och ni prioriterar mer tid hemma.

Beroende på vilket jobb man har kan man ju också få till det olika. Jag har ett sånt jobb dom kräver heltid men som också ger mig en frihet i hur jag jobbar och kan ta ledigt. Ex alla lov med barnen exempelvis .mina timmar måste ju göras, så jag jobbar kanske i snitt 43 timmar i veckan. I bland mer. Nu kan jag välja lite där och lägger övertid när maken hemma. Så barnen har rätt korta dagar ändå. O eftersom jag har bra flexavtal kan jag börja efter att jag lämnat dem till skolan . Kan också jobba lite hemma. Reser lagom mycket i jobbet ca 3-5 övernattningar per termin.

Vi bor också i ett hus som skulle behöva renoveras lite mer. Vill inte ta mer lån utan tar det i lagom takt. Det är saker som att vi drog in fjärrvärme. Var tvungna att bygga om ett rum. Nu står vi inför att lägga om tak. Inga inredningsrenoveringar alltså utan nödvändiga.

Vi prioriterar dock att resa. Men vi reser rätt billigt och är utomlands ca 3-4 veckor per år. Hyr hus. Lagar mycket mat själva. Shoppar obefintlig.

Åker till fjällen en vecka per år. Samma där vi kör självhushåll o äter ute sparsamt.

Det vi prioriterar bort i livet som många omkring oss gör, är inredning och onödig renovering. Vår ena toalett är så ful så det skriker. Kan leva med sånt och att inte köpa diverse prylar man egentligen inte behöver.

Försöker köpa barnens kläder när deras är bra priser. Ex nya vinterstölar köptes i går för halva priset.

Bra rätt dyrt märke.

Olika familjer har olika områden på vad de tycker är viktigt . Och nä man kan sällan i alla fall få allt !

Vi prioriterar också. Vi kommer inte åka utomlands med barnen som är 2,5 år och 7 månader de kommande 10 åren. Inte på grund av ekonomiska skäl utan vi anser att de är roligare att lägga stora kostnader på resor (med 4 personer blir det en del) när barnen är äldre och mer medvetna om vad vi gör och uppskattar det på ett annat sätt.

Så de kommande 10 åren är det barnen och huset som gäller. Kanske någon resa inom Sverige på somrarna. Det är nog mer normalt att man måste prioritera vissa saker än att pengarna bara flödar.

Vi har prioriterat bort hus. Vi har hyresrätt nära stan och jobben istället. Vi hade inte haft råd att köpa lika stor lägenhet i samma område utan att betala tredubbelt mot den hyra vi betalar och hus finns knappt här. Det gör att vi inte behöver lägga massa tid på pendling och barnen kan ha korta dagar på förskola och fritids trots att vi båda jobbar heltid (saxar med tiderna). I gengäld har vi köpt en stor sommarstuga på bara 1,5 timmars avstånd från stan där vi får utlopp för renoverings- och trädgårdsbehov, men inte till samma perfektionsnivå som jag hade velat ha om vi bott där till vardags. Låga fasta utgifter och två bra heltidsjobb har gjort det möjligt för oss att resa mycket med barnen, men vi reser sällan långt utan gör mest resor inom Europa.

Du ÄR ju en av dem...

Ni har korta dagar, ni åker på semester titt som tätt, allt är så gullipluttit hela tiden.., så perfekt...

Vi har prioriterat att bo hyfsat centralt och hyfsat billigt (inte det lättaste att kombinera i Stockholm ) men det innebär alltså att vi bor i lägenhet, och vi är inte intresserade av renovering och inredning och sånt heller. På så sätt sparar vi in både restid till jobbet (och vinner minst 1-1,5 tim om dagen), och pengar som vi istället lägger på t.ex resor. Vi reser några gånger om året, men mest inom Europa (jag gillar inte att flyga långt!) och vi åker gärna tåg.

Och vi behöver inte ha bil, så där sparar vi ju också in pengar som kan läggas på något roligare.

Just det, det har inte vi heller, vilket verkar extremt ovanligt för en trebarnsfamilj. Vi kan åka med SL hela vägen ut till landstället. Vi brukar låna eller hyra bil de få gånger vi måste ha extremt mycket packning.

Vi har inte behövt prioritera. Inte av ekonomiska skäl i alla fall. Vi skaffade barn rätt sent, efter 30, och hade vid det laget bra löner och ett rejält sparkapital. Däremot har vi inget hus eller annat med hög driftskostnad. 

Vi hade haft råd att ha barnen hemma hur länge som helst och sen gå hur korta dagar som helst på förskola men vi har ändå valt en tidig inskolning med samtliga barn och jobbar nu båda heltid- helt enkelt eftersom vi båda älskar att jobba och barnen älskar att vara på förskola. Tack vare flex behöver de ändå inte vara där längre än 7 timmar per dag (kortare dagar innan de fyllde 2).

Vi har många föräldradagar sparade (tack vare den tidiga inskolningen) och kan vara långlediga sommaren, höstlov, jullov och påsklov flera år framöver. Resor åker vi på så ofta vi känner för det, blir ofta en utlandssemester och en skidresa per år. Annars åker vi mest till mor- och farföräldrarnas sommarställen.

Vi är väldigt privilegierade och lever ett bra liv skulle jag säga. Men man kan leva ett väldigt bra liv även utan utlandsresor - tiden med familjen är den bästa oavsett vart man befinner sig :)

Men vad är det du tycker att ni missar TS? Ni ÄR ju en sån familj som gör/har allt?

I vår familj åker vi utomlands ca två gånger om året, hotellvistelser och kryssningar flera gånger om året. Vi åker motorcykel och campar på 6-7 helger sommartid då vi träffar andra motorcyklister på diverse träffar runt om i landet.

Vi bor i hus i norrland och vi bor därmed väldigt billigt. Huslånet är på 450.000 och det är det enda lån vi har. Två bilar och en Harley Davidson motorcykel.

Maken skiftjobbar och jag jobbar deltid. Maken tjänar ganska bra men jag är lågavlönad.

De renoveringar vi gjort och gör i huset gör vi delvis själv och med hjälp av en snickare i vänkretsen. Vi sparar pengar innan vi tar oss an renovering. (det vi gjort är dra in bergvärme, byggt om kök och badrum, tapetserat om vissa rum och lagt klickgolv och kaklat/klinkat gästtoalett samt bytt några fönster)

Vi har tre vuxna barn och en sladdis på 8 år och den enda som bor hemma. Har inte fritids då en av oss alltid är hemma när skolan slutar.

Jag är 40 och maken 50.

Vi hinner även med egen tid och egna intressen, maken är musiker på sidanom och ska in i studion till våren och spela in skiva med sitt band och jag är körsångare/solist och har mycket uppdrag.

Jamen precis.

Ts, du gör ju själv precis det som du är avundsjuk på hos andra.

Majoriteten av familjer i min omgivning har fullt sjå med att få ihop 5 veckors semester med 10 veckor sommarlov och det är verkligen inte tal om varken husvagn,skidresor eller charter utan får vara glada för picknick på stranden på sin höjd..

Har aldrig planerat så. Vi längtade efter barn och hade önskan att bli hyfsat unga föräldrar fick vårt andra och sista barn vid 30. Sedan har livet fått bli som det blivit. Barnen har gillat sitt dagis och därför har jag aldrig tänkt på timmarna där. Känner familjen harmoni så har vi alla varit tillfreds. De har varken varit på dagis/fritids längst eller kortast. Min man har gjort lönekarriär. Inget planerat men det blev så. Han var tydligen duktig på det han jobbar med och det har givet en bra lön och flexibla arbetstider. Så det har funkat att vi båda varit rätt närvarande föräldrar. Inte massa tid med barn och hemma men inte heller borta massa. Vi har rest varje sommar inland billigt till Medelhavet eller dyrt till Florida det har blivit som det blivit. Nu bygger vi stort hus i Stockholm vilket blir dyrt så nu kommer vi inte resa så mycket. Barnen börjar klara sig själv så nu behöver vi planera och prioritera ännu mindre. Vi tar liksom livet lite som det kommer.

För oss kommer resor näst högst på prioriteringslistan (tid med barnen är allra  viktigast!), så vi har prioriterat bort exempelvis att bo i hus och bor istället i en billig hyresrätt. Vi har utgifter (mat och räkningar) på 10 000 i månaden, så även när jag pluggade och min man var hemmapppa hade vi råd med en längre utlandsresa varje år samt någon week-end under vintern.

Ts: Problemet är väl att du lever med additionsstress, d v s du läser vad familj A, B och C gör på t ex facebook och lägger samman allas fördelar till något du ska leva upp till.

Vi har 3 småbarn, så jag har inte jobbat heltid mer än några månader de senaste 7 åren, vilket gör att vi inte kan göra vilka utsvävningar som helst. Ingen av oss gillar solsemestrar, att åka skidor när barnen är så små är bara bökigt, så vi prioriterar kortare utflykter, en helg i Göteborg i brorsans lägenhet, del av vecka på svärföräldrarnas sommarställe och nu har vi börjat åka och hälsa på mina föräldrar mer. För mig räcker det med det jobb som packningen ger före och efter till 3 barn.

Sedan bor vi i lägenhet med tillgång till trädgård, med 10 minuter ner till stan. Vi lägger inga större pengar på inredningen heller utan byter ut när saker går sönder eller vi behöver funktionen t ex mer förvaring.

Tidsmässigt så är jag föräldraledig 2 dagar i veckan, då jobbet för mig är så pass krävande samtidigt med små barn. Det blir så även i vår tills jag känner att jag mår bättre efter sköldkörteloperation, påbörjad Levaxinbehandling och cancerbesked. Förhoppningsvis handlar det bara om den knölen som redan är bortplockad, men oron kommer jag få leva med. Det värsta vore att lämna mina barn i sticket. Så jag försöker satsa på att få sova tillräckligt för att orka med hela dagen, nu när lilleman fortfarande ammar med flera nattvak, trots att han inte skulle behöva det. Egna intressen utanför hemmet får anstå tills barnen blir mer självgående. 

Usch vad läskigt med cancer och operation! Är det cancer i sköldkörteln? Jag äter också levaxin pga hypothyreos.

Vi har fått barn tidigt (medvetet val) vilket har inneburit en lite sämre ekonomi. Vi bor i hus nu men hade hyresrätt de första åren. Vi har båda pluggat distans så har haft mycket tid hemma och barnen har inte varit så mycket på förskola. Såklart till priset att vi sällan haft råd med dyrare semestrar. På sommaren har det fått bli mer enklare aktiviteter. Aldrig varit till fjällen m.m. Utomlands har vi varit en gång som familj de senaste 10 åren. Men jag tror inte småbarn har något behov av sådant så barnen har haft det lika roligt ändå när vi åker och badar här hemma :) däremot blir det bra nu när barnen är något större att vår ekonomi blir bättre. Jag ångrar ingenting att vi fick barn tidigt.

Ja ni har faktiskt rätt. Till stor del har jag allt det där som jag avundas andra :D Å jag är faktiskt ganska nöjd. Jag har inte gjort karriär utan valde att skaffa barn när jag var 24 år men har åtminstone en gymnasieutbildning. Vidareutbilda mig/göra karriär hinner jag ju faktiskt likväl som att skaffa ett barn till om vi vill det. Jag är 33 och maken 31. Tack vare erat engagemang och ärliga svar har jag fått ännu mer perspektiv på livet :) I år tänker jag börja se till att maken får mer möjlighet till ledighet och tid med barnen och att så småningom kunna gå ner i tid på jobbet. Känns själviskt av mig att alltid fått mest tid med barnen och barnen har jobbat heltid och samtidigt som jag varit frustrerad och besviken över att han inte haft ork/tid/möjlighet att engagera sig mer i allt som rör barnen. Shame on me! Men nu ska det bli ändring :)

Hur "tidigt" fick ni barn? Nyfiken eftersom normen ändrats så radikalt senaste tiden. En ung förälder kan ju vara alltifrån 17-27 känns det som :D Jag var 24 år när jag fick första barnet och tycker inte att jag var varken tidig eller sen. Nu när jag är 33 år och har barn på 9, 6 och 3 år och många föräldrar med barn i samma ålder är över 40 så känner jag mig som en ganska ung (men såklart mogen) mamma :D.

Vi fick barn så fort vi kunde få en ok sgi. Var 25 när första föddes. Hade då en 5 år lång universitetsutbildning och jobbat utomlands 1 år och jobbat i Sverige 1 år. Kände stort sug efter barn. Är nu 40 år och får fortfarande visa leg på systemet så många trodde nog att jag var typ 17 i föräldragruppen. Svårt att få de äldre mammorna att vilja prata med mig. Var ingen ung mamma men känns som det var så. Vi har aldrig planerat jätte mycket men alltid tänkt igenom våra val. Funderade aldrig på det där med långa eller korta dar på dagis. Så länge barnen var glada och friska har vi varit det. Vi har dock haft turen att få extremt enkla och friska barn.

Jag var 23 och mannen var 24 då vi fick första. Så det känns ändå rätt tidigt om än inte extremt. Väntar trean nu och är 33 år :)