Barnfamiljer- Hur prioriterar ni?

Känns ibland som om "alla" barnfamiljer åker utomlands minst 1 gång om året, renoverar huset, köper dyra, fina prylar och ändå har möjlighet att som förälder har möjlighet till karriär och egentid och allt detta utan att barnen är på fritids/dagis massor. Vet såklart att detta inte gäller alla men det känns så ibland. Är det bara jag som fått för mig att man måste välja mellan att vara tillsammans eller leva lyx? Jag har i alla fall prioriterat tid med barnen. Inga långa dagar på förskola eller fritids vvareviga dag. Ingen karriär. På loven får barnen vara ledig helt. Vi bor i hus men ingen enorm, nybyggd villa utan ett mindre hus (alla barnen har egna rum om än små rum) huset är när 70 år gammalt men mysigt, till viss del renoverat men mycket original(charmigt tycker jag, älskar gamla hus). Vi fixar lite i taget, renoverar och inredare pö om pö det som är mest akut. Prioriterat barnens rum. Åker på familjeaktiviteter och utflykter ungefär 1 gång i månaden tex lekland. Sånt som inte kostar gör vi varje helg. Umgicks alltid tillsammans hela familjen all ledig tid förutom då barnen umgås med kompisar. Vi har varit i Finland och nästan hela Sverige. Älskar att resande och anser att det är viktigt för barnen och lärorikt. Detta har gynnat äldsta barnets kunskaper i geografi :) Tycker har vi bara flygit en gång. Det var till Fuerteventura, Kanarieöarna för 2 år sen. En veckas semester med all inklusive. Fantastiskt! Vi längtar ofta tillbaka. Varför sommar ser vi till att komma iväg på semester i Sverige. Vi har haft turen att få låna husvagn flera somrar o då haft råd att vara borta lite längre, runt 7-10 dagar. Vi försöker komma iväg på minisemester 1-2 gånger per år också. Tex unde höstlov/jullov. Nån eller ett par nätter. Förra året i slutet av augusti när jag fyllde år ville jag fira genom besök på Kolmården med familjen och hotell-övernattning. Nu i år sov vi på hotell på Åland en natt och besökte Mariebad dagen innan nyårsafton och åkt båten hem på nyårsafton. Ursäkta att inlägget blev så långt och utförligt. Hur ser det ut för er? Jag önskar att vi hade råd med mer. Önskar vi kunde åka utomlands varje vinter. Önskar vi hade råd att fixa mer med hemmet och även köpa egen husvagn... Men samtidigt så är jag väldigt glad och tacksam över att få tillbringa så mycket tid med barnen (men maken skulle behöva gå ner i arbetstid) och kunna ge barnen så mycket ledigt och vila. Känns bara som vi går miste om saker... Kanske är dumt tänkt. Barnen får förmodligen allt dom behöver och lite till. Är nog jag som känner såhär för att jag aldrig ger mig själv något så att säga... inget självförverkligande alls och ingen par-tid heller. ...

Svensksommar83

Äldre 8 Jan 09:44

#15

mammalovis skrev 2017-01-07 23:08:57 följande:

Ts: Problemet är väl att du lever med additionsstress, d v s du läser vad familj A, B och C gör på t ex facebook och lägger samman allas fördelar till något du ska leva upp till.

Vi har 3 småbarn, så jag har inte jobbat heltid mer än några månader de senaste 7 åren, vilket gör att vi inte kan göra vilka utsvävningar som helst. Ingen av oss gillar solsemestrar, att åka skidor när barnen är så små är bara bökigt, så vi prioriterar kortare utflykter, en helg i Göteborg i brorsans lägenhet, del av vecka på svärföräldrarnas sommarställe och nu har vi börjat åka och hälsa på mina föräldrar mer. För mig räcker det med det jobb som packningen ger före och efter till 3 barn.

Sedan bor vi i lägenhet med tillgång till trädgård, med 10 minuter ner till stan. Vi lägger inga större pengar på inredningen heller utan byter ut när saker går sönder eller vi behöver funktionen t ex mer förvaring.

Tidsmässigt så är jag föräldraledig 2 dagar i veckan, då jobbet för mig är så pass krävande samtidigt med små barn. Det blir så även i vår tills jag känner att jag mår bättre efter sköldkörteloperation, påbörjad Levaxinbehandling och cancerbesked. Förhoppningsvis handlar det bara om den knölen som redan är bortplockad, men oron kommer jag få leva med. Det värsta vore att lämna mina barn i sticket. Så jag försöker satsa på att få sova tillräckligt för att orka med hela dagen, nu när lilleman fortfarande ammar med flera nattvak, trots att han inte skulle behöva det. Egna intressen utanför hemmet får anstå tills barnen blir mer självgående.

Usch vad läskigt med cancer och operation! Är det cancer i sköldkörteln? Jag äter också levaxin pga hypothyreos.

Svensksommar83

Äldre 8 Jan 10:13

#17

Ja ni har faktiskt rätt. Till stor del har jag allt det där som jag avundas andra :D Å jag är faktiskt ganska nöjd. Jag har inte gjort karriär utan valde att skaffa barn när jag var 24 år men har åtminstone en gymnasieutbildning. Vidareutbilda mig/göra karriär hinner jag ju faktiskt likväl som att skaffa ett barn till om vi vill det. Jag är 33 och maken 31. Tack vare erat engagemang och ärliga svar har jag fått ännu mer perspektiv på livet :) I år tänker jag börja se till att maken får mer möjlighet till ledighet och tid med barnen och att så småningom kunna gå ner i tid på jobbet. Känns själviskt av mig att alltid fått mest tid med barnen och barnen har jobbat heltid och samtidigt som jag varit frustrerad och besviken över att han inte haft ork/tid/möjlighet att engagera sig mer i allt som rör barnen. Shame on me! Men nu ska det bli ändring :)

Svensksommar83

Äldre 8 Jan 10:19

#18

Fru Ve skrev 2017-01-08 09:53:35 följande:

Vi har fått barn tidigt (medvetet val) vilket har inneburit en lite sämre ekonomi. Vi bor i hus nu men hade hyresrätt de första åren. Vi har båda pluggat distans så har haft mycket tid hemma och barnen har inte varit så mycket på förskola. Såklart till priset att vi sällan haft råd med dyrare semestrar. På sommaren har det fått bli mer enklare aktiviteter. Aldrig varit till fjällen m.m. Utomlands har vi varit en gång som familj de senaste 10 åren. Men jag tror inte småbarn har något behov av sådant så barnen har haft det lika roligt ändå när vi åker och badar här hemma :) däremot blir det bra nu när barnen är något större att vår ekonomi blir bättre. Jag ångrar ingenting att vi fick barn tidigt.

Hur "tidigt" fick ni barn? Nyfiken eftersom normen ändrats så radikalt senaste tiden. En ung förälder kan ju vara alltifrån 17-27 känns det som :D Jag var 24 år när jag fick första barnet och tycker inte att jag var varken tidig eller sen. Nu när jag är 33 år och har barn på 9, 6 och 3 år och många föräldrar med barn i samma ålder är över 40 så känner jag mig som en ganska ung (men såklart mogen) mamma :D.

Barnfamiljer- Hur prioriterar ni?

INNEHÅLL